"På tal om livets vägar så är dom sällan spikraka och asfalterade, utan mer krokiga gropiga potthål med tvivelaktigt underlag. Man talar oftast om dom som är födda med silverskedar eller flyter omkring på en räkmacka bekostad av farsan kontokort, men talar man om egenskap av mig själv så har man likt en självgående bulldozer plöjt upp den snåriga oframkomliga vägen till en slät och fin en men allt har ett pris. Efter en idyllisk uppväxt i ett 60-talistiskt framtidsprojekt med tro hopp tillförsikt och förväntan som efter hand grusades till småsten, så har man som en fågel Fenix i ett taggbusksliknande betonglandskap vuxit upp till en stark person kanske på grund av eller tack vare detta?
Ser man på Sverige idag så ökar klyftorna dramatiskt som en skenande klimatförändring, allt fler har svårt att få sin existens att gå runt av en eller annan orsak vilket är djupt tragiskt. Arbetslösheten är större än någonsin förr där företagen kräver spetskompetens till sina verksamheter, så därför är en gedigen utbildning A och O för att vara en del av detta kugghjul. För egen del så börjar man närma sig slutet av sitt långa krokiga arbetsliv med olika sorters inriktningar, mitt nuvarande jobb har liksom slutit cirkel högst positivt ärligt talat det bästa jobb som jag någonsin har haft."
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar