Min gräsklippare lever sitt eget liv. Den vill inte klippa när inte jag vill? Men blir sugen när jag vill? Min jycke Dino är livrädd för dammsugaren som lystrar till namnet Dammis. Ärligt talat är jag också lite skraj för detta mekaniska vidunder. Det har dock blivit en bättre relation med åren. Vi har liksom kommit närmare varandra. Kanske inte så att vi pussar varandra eller så. Men ett relativt normalt förhållande. Vi vet ju vart vi står. Var vi har varandra.
Lunch time! Hos mig blir det varm korv med bröd och mos på toppen. Denna eviga klassiker serveras med lingon och gurksallad. Inget öga är torrt? Till kvällen slår vi till med olika marinerade kycklingdelar färskpotatis. Som följs efter med citronpaj jordgubbar och vispgrädde. Mat för kungar, men även för arbetare som oss. Som sliter hund i vårt anletes blod svett och tårar. Ingenting är vare sig för mycket eller för lite. Allt är precis så där lagom bra, som man vill ha det.
Inom kort kan man åka till Mars? Visst låter det kul? Eller inte? Att komma till en planet, långt ute i rymdens ingenstans? Nja det är inte aktuellt för mig? Men det kanske blir en nödvändighet för framtidens generationer? Tja min egen framtid sträcker sig någonstans, mellan tummen och pekfingret? Typ man kanske inte lever till gryningen? Sånt där vet man ju aldrig. Som tur är. Allt det där oförutsedda kan komma som en blixt från klar himmel? Plötsligt händer det bara?
2 Maj. Dagen efter kalabaliken? Eller dagen före fridens liljor. Hos mig var det verkligen fridens liljor. Lugnt och harmoniskt. God mat och dryck, slängde ihop en pizza Bianca som förtugg. Grillade ett gäng heta korvar som kvällsmat. Några kock öl för att insupa den stämningen. Kanske var det stök, någonstans i vårt avlånga land? Vilket man kan ana, denna här valborgs helgen? Idag blir det en så kallad återhämtningsdag. Där man gör så lite på så lång tid som möjligt. I morgon blir det annat ljud i skällan. Då gör man så mycket som möjlig på kort tid? Visst är livet underbart? Ibland är det som en dans på rosor? Eller hur?
Att man liksom guldgrävarna ständigt söker nya marker. Nya visioner. Hitta nya sätt att förverkliga sin eviga drömmar. Naturligtvis får man också räkna med ett och annat bakslag. Gräset kanske inte var grönare där, än vad det var där? Mina egna drömmar kommer säkert att landa någonstans? Vart vet jag inte riktigt än? Det kan vara här vara där? Eller nån helt annan stans. Eftersom man lever i nuet, är det här som gäller för stunden. I morgon är en helt annan dag, med nya förutsättningar.
Riktigt skönt på altanen idag. Bäst att passa på, tydligen kommer det in nåt riktigt hiskligt skitväder. Under nästa vecka. Med gud vet vad i fråga om nederbörd? Allt ifrån blötsnö till hagelskurar. Nu är vi ju för hundan inne i maj, snälla nån. Snacka om att sätta vårt tålamod på prövningar. Vår jycke Dino vet hur man gör för att coola ned. Han har varit med förr. I och för sig, så har jag lärt honom allt jag kan? Och lite till.
Att till slut kanske någon knackar dig på axeln? Och berättar för dig hur verkligheten ser ut på riktigt? Det vill säga den krassa verklighet som existerar utanför vår fyrkantiga bubbla? Javisst finns det en sådan värld? Som vi alla vet om, men kanske inte vill kännas vid? En kall och ogästvänlig sådan. Ett kompakt mentalt ingenmansland? Som man förtränger, och lämnar åt sitt öde? Så kan det visst det vara? Ibland vaknar man upp kallsvettig. Ibland inte.
"Det typiska aprilvädret fortsätter med kalla nätter mornar med skapligt varma dagar och Norrland får snö allt är som vanligt med andra...
