När vissa korthus rämnar?

Kvällen absolut sista inlägg. Handlar om att måla en ramlös tavla, utan krav etik och moral. Inte så himla lätt som det låter? Det kräver sin man eller kvinna, för det konstverket. Absolut så är det. Min värld har oftast varit rund föränderlig och elastisk. När den istället borde vara en tidsanpassad fyrkant med förutbestämda regler? Men så är det inte i det här fallet. Reglar har jag som alla andra goda medborgare. Min etik känns stabilt okej men moralen kan man yppa ett och annat om. Ibland faller den samman som ett korthus, men oftast står den fast som en stolt ek i nordanvinden. Där inga liemän kan fälla, vare sig en gren eller ett blad.

Min twittersjäl kapten K. Kralls konstaterar krasst. Doku. 25: ( I vetskapen om slottsliga drömmar?)

Min största dröm är att kunna få sova en hel natt. Ingenting annat är viktigare? Inte för tillfälligt. Senaste jag sov en hel natt i mitt fall 8 timmar. Var för flera decennier sedan? Mellan tummen och pekfingret alltså sjukt längesedan. Men va fan, det finns säkert värre saker? Som böldpest och så? Jag är inte bitter tro inte det? Men vad är en dag på slottet, mot en balja mos? Jag bara undrar? Den här stunden på kvällen är min bästa kreativa period. Det är då dom många goda demonerna ploppar upp, som gubbar ur lådan. Ingenting som jag vill vara utan.

När jublet får grisar på fall?

Ingenting går upp mot egengjorda pannbiffar med lök färskpotatis lingon kokta morötter. Möjligtvis kan ett färskt frasigt wienerbröd, ställa allt på ända. Gottegrisen jublar inombords. Ingenting är varken möjligt eller omöjligt? Allt beror på dagsformen, idag var det pannbiffarna som fick mig på gott humör. I morgon kanske wienerbröden, gör mig till kung över alltet. Apropå mat så gillar jag allt utom inälvsmat blodmat surströmming lutfisk. Herregud där går gränsen på vad mina smaklökar försmäktar med. Näsan är ett av mina viktigaste redskap. Den har jag haft mycket nytta av, i alla dess former och sammanhang. I min värld är ord som surströmming, någonting som gömmer sig bortom galaxernas vintergator.

Min twittersjäl Kapten K. Krall konstaterar krasst. Doku. 24: ( Dessa sorgliga historier?)

Att det värsta jag vet är att när man just skall sätta sig och äta. Så ringer plötsligt mobilen till en person i sammanhanget, så att resten av samlingen snällt får vänta. Tills personen i fråga har pratat klart. I mina ögon sätt ganska nonchalant. Inte speciellt just. Man kan säga att man ringer upp senare? Vad är problemet? Men nej så var inte fallet, med denna sorgliga historia. Alla historier slutar dock inte med katastrof? Ånej. Denna olustiga historia, fick ett gott slut trots allt.

Livet med tuggmotstånd?

Det där om väder och stabilitet, hänger inte alls ihop. Varken hackat tuggat eller malet. Rent bedrövligt minst sagt. Är det här början på en begynnande istid? Eller är det bara lite klimatfel? Som gått åt helvete? Svårt att säga? Min torsdag har varit som ett snälltågs framfart, genom obruten jord och minimala folksamlingar. Kort sagt helt okej. Den enda plumpen i protokollen, var när jag tappade tomatskivorna till fikat. Lite surt, men det styrde jag upp? Låtsades som om det regnade vilket det också gjorde. Både ute och inombords. Sånt är livet på en pinne?

Min twittersjäl Kapten K. Krall konstaterar krass. Doku. 23: (Det nyfikna slog över?)

På 80-talet provade jag en vattensäng. Mest av nyfikenhet. Men va fan, det var som att vara konstant sjösjuk. Eller på fyllan. Det var inget för mig? Tänk bara när det blir hål. Vilken översvämning. Rena rama syndafloden. Jag har nog legat på alla sorters underlag, allt ifrån granrisbädd till aluminium brits. Den ligg skalan har jag checkat av för längesedan. Nu mera ligger man som en kung, förr var det nog lite åt prinsessan på ärtan hållet. Tja man förändras hela tiden, på gott och ont?

När sandkornen blir viktiga?

Min onsdag har innehållit regn från morgon till kväll. En blöt dag på alla sätt och vis. Egentligen undrar man hur många regndroppar det finns? Tja hur mycket sandkorn finns det i öknen? Känn på den ni. Undra för övrigt hur länge det här skitvädret skall pågå? Känns som evigheter? Det kan jag berätta. Redan på lördag väntas en klar förbättring. Det kanske vänder då? Idag blev det pyttipanna vändstekt ägg och rödbetor. Enligt hörsägen blir det nån form av efterrätt? Det kan bli vad som helst mellan salta glassbomber till gud vet vad?