Efter en dag bland sysslor och enstaka moln?

Även idag har vi ett strålande väder, i och för sig några enstaka moln. Men inga som hindrar solen lyskraft. Känner mig klart piggare än i går och dagen dess förr innan. Har gjort ett par enklare sysslor såsom, klippt gräs ansat grusgången putsat häcken rensat ogräs snyggat till överlag tills helheten känns okej. Tjejerna är iväg och rider, troligtvis över steppar och sten. Genom snårig skog och ändlös terräng.

Dock inte långt härifrån, endast en jättes stenkast bort. Efter ett par timmars jobb med begynnande feber, känner jag att det känns helt okej att lägga sig tillrätta. Skriva några simpla alster och invänta tjejernas ridäventyr. För sedan vankas det varma all in mackor med vin till. Länge leve den flödande semestern?

Om solen är kvar eller så?

Som sagt det varma vädret fortsätter. För en annan med pågående influensa, känns den här värmen bara jobbigt och besvärlig. Frugan skäller och säger, är du så dum som sitter i solen? Vaddå sitter? Jag kontrar med att inte sitter mer än en pisskvart. Typ ingenting alls? Det gäller att vänja kroppen lite då och då, lite pö om pö.

För att nästa vecka om solen är kvar då vill säga? Gå in med full kraft i solens sköte och njuta så länge man orkar. Nu kan jag knappast påstå att njuter, när man som jag ligger större delen utav dagen. Men som den tävlingsinriktade jag är, så ger jag min inte förrns jag står där allena utan sängen som räddaren i nöden?

Ett enda stort förberedande?

Ännu en dag med varmt väder, för tillfälligt strax under 25 grader i skuggan. Ändå på nåt sätt känns det som om hösten närmar sig. Både mentalt och fysiskt. Kroppen förbereder sig för vintervilan? Visst är det en helt naturlig fas i vår årstidskrets. Kanske är det så att om typ nån generation framåt, så går man mot 2 årstider en torrare en blötare? Kanske är det så, det får framtiden utvisa? Det bästa med mig just nu är att jag kan vara ute mera. En stund i stöten.

Faktiskt hälsa på solen, men kanske inte än lägga mig platt inför den. Den solbränna som jag skaffade mig innan influensan, börjar så sakta på att blekas bort. Börjar gå mot min blekvita vinterhud igen. Men men, har hela nästa vecka kvar på min semester. Då kanske man kan få tillbaks lite av solbrännan plus c och d vitaminerna?

Bättre och bättre dag för dag?

Nynnar på den där schlagern...bättre och bättre dag för dag. Jämfört med igår är det 75 procent bättre. Men visst det är dom där sista 25 procenten som måste bli bättre för helheten. Kroppen halsen det mesta känns bättre, vilket är en tröst i sammanhanget. Brukar vara sjuk högst ett par gånger om året, varken mer eller mindre. Vilket jag kan tacka min lyckliga stjärna för.

Kanske är det så att allt skit och elände kommer när man har passerat en viss åldersgräns? Handen på hjärtan så börjar jag med stormsteg, närma mig just den där magiska gränsen då allt försämras? Det här scenariot gäller såklart inte för alla? Herregud inte! Alla är vi olika skapta med olika historik? Så är det bara!

Är det här som kallas kärlek?

Hahaha självklart så är inte mitt snorande harklande symtom någonting som man dör av? Långt därifrån. I och för sig kan man ju dö av ett fiskben i luftstrupen? Eller typ vad som helst? Tycker det är så roligt att reta frugan om min förkylning.

Hon blir så förtvivlat arg, men samtidigt vet hon att jag bara retar henne. Då blir hon ännu argare, det är ju det som kallas för kärlek. Nånting mellan henne och mig. Självfallet hoppas jag vara upp nån timma längre i morgon än idag? Så är det med manliga förkylningar man vilar sig i form. Tills det är dags att göra storslagen entré.

Den lyckliga krocken mellan stuvad blomkål och chilenskt vin?

Ligger fortfarande i bädden med feber. Ingen aning om vad jag har? Ointressant i det här läget? Men dricker chilenskt vin för att jämna till topparna, hellre det än alvedon. Fy fan någon pillertrillare blir jag aldrig. Frugan håller på med att tillaga stuvad blomkål med falukorv. Hon vet vad en man vill ha när han vill ha riktig husmanskost, när den är som bäst.

Som tur är så har inte min smak och lukt funktion helt försvunnit. Dottern däremot avskyr stuvad blomkål och vill ha pasta istället, men falukorven behåller hon. Det där med husmanskosten växer säkert till sig när hon blir äldre? Hon om nån är minsann uppväxt med riktig mat redan från scratch.

I sänghalmen händer det grejer?

Ligger fortfarande och flämtar i min sänghalm. Känner febertopparna avlösa varandra som om dom vore bittra ovänner? Febern har inte gått ned nämnvärt sedan i förrgår. Då hoppar plötsligt min fru fram och levererar den där klyschan om män och förkylning? Okej okej!

Den har jag hört flertalet gånger. Ganska tradigt men ändå. Visst det kan finnas nåt uns sanning i det? Men inget som jag vill kännas vid. Okej inom ett par dagar är jag mitt gamla forna jag igen? Ordningen är återställd allt blir som vanligt igen?