"Den kvinnliga delen av min familj har precis lämnat fortet som två sprudlande virvelvindar på flykt, den ene vackrare än den andre frugan skall skjutsa tonårsdottern till plugget. Lugnet har åter lagt sig över fortet eller bostaden om ni så vill jycken Dino ligger tryggt och blundar i soffan, medans jag hämtar andan och kliver upp till mitt revir för att återgå till återhämtningen? Apropå återhämtningen så löper den på bra har för en stund sedan gått ut med jycken Dino på hans första promenad den första av ett gäng i raden, ett par tre styckna brukar det bli innan både han och jag kan känna oss nöjda för dagen? Mina besvärliga symtom finns fortfarande kvar men allt eftersom dagarna fortlöper så kommer såklart styrkan och färgen i mitt ansikte att återvända.
Det hela handlar inte om utan när man passerar den där tröskeln till förbättringen, kroppens immunförsvar blir allt starkare och tröttheten betydligt svagare. Nästa veckan ska jag vara på G om allt går som det ska och inte behöva ringa 112 som läkaren sa, dom siffrorna slår jag bara om det blir absolut nödvändigt men inte i dagsläget? Även solen har sina fläckar som idag då det heltäckande gråa vädret gör allt för att täcka solen, det höstliknande blir allt mera besående för varje dag som går fast enligt prognosen ska det komma in bättre väder med jämna mellanrum? Även om man ligger som jag som en plattfisk så gör jag ändå nytta för kroppen att komma tillbaks till sitt gamla goda jag igen."