Pasta carbonara versus Robinson Crusoe!

På spisen, är kvällens pasta carbonara. Så gott som klar. Bara sista, skapande, touchen återstår. En lagom, krämig historia. Där alla, familjens smaklökar. Får sitt lystmäte. Alla parter, skall bli nöjda. Är således, min paroll. Min fru, har ibland rätter. Som inte alls, platsar i min gourmé värld. Nämligen, lutfisk. Som hon, och hennes morsa. Tänker äta, under onsdagen. Nämligen lutfisk, tillsammans med surströmming. Även lever, hjärta, blodpudding. Och annan inälvsmat.

Är enligt mig, maträtter. Som jag anser, vara oätliga. Men salt tunga, är det enda goda undantaget. Herregud, om det så var det enda. Som fanns att äta, på en öde ö. Skulle jag, utan att tveka. Välja grodor, larver, gräshoppor. Eller andra, i den primära situationens godsaker. Men jag hoppas? Att jag aldrig, behöver hamna där?

När söndagen, blir lagom svettig?

På det stora hela. Så har den här, söndagen varit bra? Faktiskt, så bra som den kan bli? Lite småjobb där, lite uppgraderingar där? Men ingenting, som man blev svettig utav. Men allt, är såklart relativt. Så även, i min värld. Ärligt talat, så mår man nog bra. Av att alltid, ha någonting att göra. Lagom är, bäst liksom. Har man, för mycket jobb. Kan man riskera, att bli utbränd. Har man, för lite jobb. Är risken, för mental ohälsa. Ganska överhängande. I vår nutid. kanske det inte finns något lagom. Antingen eller, är det som gäller. Fast man, som jag. Börjar närma, mig pensionsåldern. Så tänker jag, inte tackla av för det. Allt hänger, såklart på hälsan? Utan den, är det relativt kört!

Vi har ett resultat?

Omedvetet, kanske vi alla medverkar. I en verklighetsbaserad undergångsfilm? Där utgången, inte är så självklar från början. Utan där, omständigheterna avgör resultatet? Men som i, dom flesta fall? Kanske även vi, får ett lyckligt slut? Med det vet, vi såklart inte om? Inte nu, i dagsläget? Räknar kallt med, att även Sverige? Förr eller senare. Blir tvingad, till en lookdown? På grund av, yttre och inre påtryckningar. Var så säkra.

Alla går, vi omkring, i våra osäkra bubblor. Och hoppas, på det bästa? Bara att, inse fakta. Att den här, sjukt jobbiga pandemin. Aldrig kommer, att självdö. Så är det bara. Det är bara, vi människor. Som eventuellt. Har den rätta lösningen, i våra händer.

Tick tack!

Om söndagar, kan man säga mycket? Bland annat. Är det en, sådan dag. Där ord som klocka, inte har första prio? Åtminstone, inte hos mig. Självklart, är det om man skall göra nåt? Då är såklart. Ord som klocka, en ringa nödvändighet. Kan man, så ska man helga vilodagen. Nu för tiden, kanske man jobbar hela veckan lång. Personligen, har jag förmånen av. Att jobba raka veckor. Ledig på helgerna. Men så har, det inte alltid varit? Under mina snart, 45 verksamma yrkesår.

Win win, eller pannkakshaveri?

Vädret, är ett sorglig kapitel. Från veckans snökaos, till dagens okejliknande vårväder. Fast med ett, snorhalt underlag. Till och med, talgoxen kvittrade. Alla i min, omgivning kvittrade. Alla, runt omkring mig var glada. Åtminstone dom som jag, stötte på under mina promenader. Naturligtvis, så finns det. En och annan häckande "surkart". Som tittar fram, moloket bittert. Från sina, nedvinklade persienner. Åskmolns mentaliteten, blomstrar. Som säkert, tycker att dom där människorna utanför. Framför sina persienner, är hemska krakar. Självklart, finns dom. Som är bittra, på sitt liv. Faktiskt, en och annan. Ett liv, som eventuellt. Kunde ha, sätt annorlundare ut? Under andra omständigheter? Win Win, eller pannkakshaveri?

Lookdown?

Natten till måndag, stängs gränsen mot Norge. Som tydligen, är hårt drabbad. Av den där, engelska muterade versionen. Lookdown. Undrar, hur Sverige tänker agera? Är vi så, hårt hållna av den där. Gamla mossiga grundlagen. Att vi är, helt bakbundna. Och inte kan, göra någonting. Herregud, vi måste anpassa oss. När vi är mitt inne, i en oreglerad pandemi. Omvärlden, visar att pandemin. Når rekordhöga siffror. Kanske är Sverige, på gång mot en lookdown? Eller kör man, på som vanligt? Känns som landet Sverige, är som den där ostbiten i råttfällan.

Om rolighetsfaktorer!

Man har inte. Roligare än, man gör sig? En sanning, med modifikation. Sedan, finns det dom. Som är grymt roliga. Utan att dom vet om det? Men även de, som i grunden är roliga. Men som inte, når ut med poängen? Individer, med överspel. Lite åt " too much" hållet, kan vara sjukt jobbiga. Min humorsort, kan ibland vara torr som fnöske. Lite åt, det engelska hållet. Monty python, är ett lysande exempel. En av mina, absoluta favoriter. På en klassisk, torr humor. Som kanske, inte alla begriper. Humorn, kommer alltid att vara en del. I mitt fortsatta liv. Utan humorns kraft. Kan vi lika gärna, lägga oss ned och självdö? Hur kul är sånt?