Handplockade funderingar sjuttiofyra: Om att vara tidlös i tiden.

Denna söndag går i matresternas tecken då vi åt till lunch gårddagens pytt som till början var potatis och kyckling i med lite salladslök och chili och simsalabim får man en delikat anrättning. Även sönddagsmiddagen blir frysrester av en pastagratäng som vi piffar till och naturligtvis använder jag lingon därtill, i min värld kan man i stort sätt använda lingon till allt förutom soppor då. Det värsta vi vet är att behöva slänga mat i onödan, men med lite kreativ fantasi kan man åstakomma magi med det man har kvar.

Även bland möblerna så slängs det inget i onödan även om tonårsdottern vill se en modernisering och uppgradering av våran möbelarsenal vem slänger till exempelvis ett fullt fungerande köksbord av gedigen ek som har hållt i decennier utan skador. Även om vi lever i ett slit och slängsamhälle där saker inte är byggda för att hålla så blir det som det blir. Bygger man saker som håller och det tycker inte affärsidkarna om då penningflödet stoppas, förr i tiden byggde man saker som höll men å andra sidan var inte konkurrens lika mördande som idag.

På tal om klädstilar så inbillar jag mig att min stil är synnerligen tidlös därför att jag inte är en sådan som lägger mig platt för olika trender och färger utan håller mig till en neutral färgskala som passar min person där färgen grön kan vara en uppgraderad färg. Ärligt talat så var jag nog mycket modigare förr när man var både punk synt och hårdrockare då blandade man hejvilt bland stilarna, som hade ett syfte att revoltera och skapa frågor som hur ser människan ut egentligen?

Handplockade funderingar sjuttiotre: Ännu en dag i jordens snurr.

Efter en natt med minusgrader börjar dagen så sakta på att vakna upp ur sitt bistra innandöme dom minst 50 nyanserna av grått gör sitt bästa för att dölja solen, idag tillåt jag mig själv en välbehövlig sovmorgon till typ halv åtta för att hinna fixa iordning frugans och jyckens frukost. Frugan fick ta första hundpromenaden och jag tar dom andra tre, på grund utav att frugan senare under dagen skall ha lite kvalitetstid med sin moder med handling gravvård och fika och sånt.

Min medicinering gör att jag blir snabbare trött än normalt så medan mellan mina lagom långa hundpromenader passar jag på att vila mig i form det ena ger det andra i maklig fart. Idag är det en vecka sedan jag kom hem ifrån sjukhuset med en diagnos på mina krämpor så jag ger det den tid det behöver för att göra mig frisk och på banan igen. Trots att jag för övrigt är i god fysik form så tar det ändå tid att komma tillbaka men jag har tillförsikt om en snar förbättring.

Medans mina krämpor fortsätter att spöka för mig så fortsätter ändå jorden snurra på som den alltid har gjort människor föds människor dör i den takt som det alltid har gjort, där emellan fortsätter dom förbaskade och onödiga krigen till vilken nytta kan man fråga sig? Gamla tiders pang pang krig har bytts ut mot onda planerade cyberattacker i olika former eftersom vi är så uppkopplade och beroende av internet så är vi än mer sårbarare än vi någonsin har varit förr. Ett enda enkelt knapptryck kan göra så att moder jord startas om till noll igen och vi får uppfinna hjulet på nytt. Den makten besitter ett gäng handfulla galna gamla gubbar som agerar som känslolösa domare jury och bödlar.

Handplockade funderingar sjuttiotvå: La dolce vita.

Regnet strilar ned och jag har precis plockat bort tallriset tagit bort ljusslingan i vissa delar av landet snöar det men det är ju så här det är i brytningperioden mellan vinter och vår, troligtvis drar sig snön upp till mina trakter i morgon? Skit samma vilket naturligtvis är allt på rätt väg både våren och min läkeprocess,har redan hunnit med två lagom långa hundpromenader och verkligen sett till att blodet flyter som det ska i mina ådror.

Träningen är i full gång i den lokala fotbollsklubben dom olika nivåerna tjejer som killar rusar runt som lyckliga kor på grönbete och ledarna gormar allt vad dom kan i duggregnet. Vid sidan om står ett gäng paraplybestyckade föräldrar och tycker att deras barn är dom bästa spelarna på planen. Det är inte bara träningarna som är i full gång även jag rör mig så mycket jag kan för att komma tillbaka till där jag var innan det hände, naturligtvis ett relativt långsiktigt projekt som kan kortas ned allt eftersom min förmåga blir bättre.

Idag skall vi naturligtvis bänka oss framför tvn för att bevittna den sista grundserieomgången i SHL med lite varierat snacks tilltugg och dryck för att sedan framåt kvällen göra iordnings kvällens meny som kort och gott är karré med hasselbackspotatis en god sås och såklart grönsaker därtill. En kväll där vi skall omfamna livet och all dess härlighet, en kväll där vi för ett ögonblick glömmer alla sorger krämpor och allehanda besvär i vardagen.

Handplockade funderingar sjuttioett: Ett steg i taget blir flera.

Dom största samtalsämnena förutom väder måste väl ändå vara sjukdomar helst sina egna krämpor även skvaller helst andras klavertramp ekonomi helst andras för sin egen ekonomi är det knappast värt att tala om. Sedan frossas det i kändisarnas skandaler för att sedan gå in i dom olika meningslösa krigens dilemmor som aldrig tar slut, men råkar ett av dessa krig ha vapenvila så blossar det upp ett gäng andra krig...va är det för fel på dessa människor det kan man bara spekulera om? Det kan vara allt ifrån en taskig uppväxt mindervärdskomplex storhetsvansinne makt pengar sjukligt ego till psykologiska vanföreställningar.

Denna dag fredag den 13:onde kopplas ofrivilligt ihop med både skrock och otur men syvende och sist så är det som vilken dag som helst, det kan vara så att folk just denna dag sammankopplar dåliga minnen som till sist blir den dag som gud med glädje glömmer? Eller så kan det vara en dag som man minns som den bästa någonsin allting beror såklart på vad man har för relation till dagen. Personligen minns man bara dom dagarna som allting har gått åt helvete på och då inkluderas inte fredag den 13:onde.

Mina egna sjukdomshistorik går sakt men säkert framåt där varje dag är ett fall framåt där lagom långa utspridda hundpromenader är helande för kropp och själ. Det hela bygger på åtmindstone i mitt fall att jag har en bra grundfysik i botten och utifrån den går jag vidare, dessutom har jag inga underliggande sjukdomar som spökar och ställer till oreda i läkningsprocessen. En vacker dag i horisonten kan jag glömma det som har varit och gå vidare som om ingenting har hänt, men än är jag inte där men förhoppningsvis snart.

Handplockade funderingar sjuttio: Ur dimman vi komma.

Dagens uppvaknande är som en överlevande i slaget vid Lützen lite trött lite grus i ögonen lite ont i benet som tittar ut över ett dimmigt och grått landskap och konstaterar att nu skall jag göra allt för att fortsätta överleva dagen som är? Frugan tog hand om första hundpasset medans jag förväntas ta mellanrundan som blir en mixad och försiktig kryckrunda, tonårsdottern förväntas inom kort kliva upp ur sin törnrosadröm för att göra sig i ordning för ytterligare en skoldag.

Mina skoldagar tack och lov är över för längesedan om jag inte minns fel så gjorde jag min sista skoldag någonstans i början av 2014 då jag förkovrade mig ytterligare ett snäpp. Det hela slutade med att jag blev någonting helt annat än vad jag förkovrade mig till och fjärran från allt jag förut hade sysslat med, men ändå känner jag att jag har nytta av mina utbildade kunskaper i mitt nuvarande jobb. Kontentan av det hela är att jag ångrar mina tidigare utbildningar men ändå har hittat rätt med den sista som ledde mig vidare till det jobb jag har idag.

Apropå jobb så växer dom inte längre på träden som dom gjorde när jag sökte jobb då var det relativt enkelt. Idag ställs högre krav och högre konkurrens om platserna utbildningen är viktigare än någonsin förr för att ha någon sportslig chans på arbetsmarknaden. Företagen söker sin spetskompetens för att skräddarsy sin verksamhet, då söker dom såklart den personen med just den kunskapen som dom behöver idag tar dom inte in folk som dom inte har någon nytta av. Det är sannerligen inte lätt att vara arbetssökande i dagens rådande hårda klimat, där man måste vara bättre meriterad än sina medsökande för att ha någon rimlig chans.

Handplockade funderingar sextionio: Att vända den bästa sidan upp.

Solen visar sig på sin bästa sida hittills med temp på snudd på typ 14 plusgrader vårfåglarna kvittrar eller spelar som frugan säger, jycken Dino ligger och solar sig på framsidan med sitt kramdjur som är en illa medfaren och luggsliten panda som är en del i hans trygghet. Hittade äntligen mina kryckor som frugan tvingade mig att leta upp så att jag kan börja med mina korta promenader för att på så sätt få igång cirkulationen, jag visste att jag hade dom kvar men jag visste inte om jag behövde använda dom igen sedan jag skadade mig illa i knät för några år sedan. 

Eftersom jag är enligt egen utsago är en individ med god fysik så gäller det att bibehålla den formen trots mitt otippade sjukdomsläge, det räcker bara att gå korta kryckpromenader med jämna mellanrum för att ge positiv inverkan på läkeprocessen allt eftersom bygger man ut den helande känslan mot längre promenader för att så småningom börja cykla sig i form. Så länge som foten fortfarande är sjukt svullen kan jag inte mer än punktrycka foten men där kommer kryckorna in som en livlina.

Det positiva är att ljuset börjar dominera dagen alltmera och mörkret kommer senare det lilla grusblandade snön som fortfarande ligger kvar är ytterst minimalt snart är det dags för snöröjarna att byta ut sina spadar mot sopkvastar för att ta upp den oerhörda mängden grus som ligger som ett vasst täcke överallt. Det vackra vårvädret för med sig att cyklarna börjar ta över även dom där sabla scootrarna som tydligen har sina egna lagar och bryr sig föga om andra medtrafikanter enligt min mening är dessa scootrar ett otyg.

Handplockade funderingar sextioåtta: Var sak har sin tid.

Så här i brytningstiden vinter vår kan det vara svårt med klädvalen då det kan vara minusgrader på morgonen och många plusgrader senare under dagen, det är liksom nu som folk klär sig optimistiskt och åker på förkylningar på löpande band. Klär man sig för mycket kanske man plockar av sig till lättare klädsel när man åker hem till det man ska och även då åker på förkylningar på löpande band. Kontentan av den problematiken blir således att hur man än gör så har man ändock ändan bak i vilket fall som helst.

Världspolitiken är fortfarande i gungning tack vare eller på grund utav ett gäng gamla stofiler som i bästa fall kommer ihåg sina namn. Det ruskiga i den unkna kråksången är att miljarders människor som absolut inte vill ha något jävla krig sitter i knät oavsett vad dom vill eller inte på i min mening senila krigshetsare, som inte är ute efter någon tråkig långvarig fred global jämlikhet utan ett storskaligt totalkrig helst med kärnvapen som extra krydda. Men snälla finns det ingen i deras omgivning som kan sätta dessa grånande gubbar ur spel för tid och evigt? Sätt dom i korsdrag va kreativ.

Sammanfattningsvis så rullar vardagen på i sin linda i kategorin jobba äta sova men i mitt fall så har jag tillfälligt plockat bort ordet jobba ur den ramsan på grund av mitt otippade sjukdomsläge men äta och sova kan jag fortsätta med, och så småningom tills krafterna har kommit tillbaka att försöka ge mig på kortare promenader med jycken Dino, nu är det frugan som får ta den biten som jag förut har varit 100 procentig på. Tonårsdotter håller på att göra sig iordning efter hennes frånfall sluter sig åter lungnet över fridens liljor.

Handplockade funderingar sextiosju: Mycket om och men.

Efter mycket om och men och många timmars väntan igår på akuten fick jag så äntligen träffa en läkare som kunde ge mig en diagnos på mina problem, efter att i fredags typ ha blivit hemskickad efter mer än 8 timmar lidande med en värktablett som plåster på såret. Som med allt annat i livet så gäller det att träffa rätt personer vid rätt tillfälle för att det skall funka. I fredags träffade jag dock ett gäng måndagsexemplar som inte hade en blekaste aning vad jag hade ibland blir man mörkrädd mitt på ljusa dagen.

I mitt nuvarande läge kan jag inte nyttja den bländande solens kraft då jag ligger med benet i högläge men jag hoppas på att allt eftersom skall jag ta lagoma promenader för att stärka upp mitt försvar igen det får ta den tid det tar man kan omöjligt skynda på processen utan låta läkningen ha sin gång. Eftersom man är envis som synden själv så bryter jag mot vissa regler som att inte belasta foten men endast under korta stunder. Man känner bäst själv när det är dags att vila och samla nya livgivande krafter.

Påståendet om att Rom inte byggdes på en dag är i mitt fall ganska klockrent man jobbar sig sakta framåt till ett gynnsamt bra läge varje dag där varje dag förhoppningsvis blir ett fall framåt i läkningsprocessen. Med den inställningen kan man komma långt. Kroppen är en ganska fantastisk mekanik bara man ger den rätt verktyg att jobba med nog om detta.

Handplockade funderingar sextiosex: I väntan på miraklet.

Igår tillbringade jag över 8 timmar på akuten för en ganska svår enligt min mening åkomma på högra benet från foten upp till knän där 5 läkare och en fotograf bedömmde min åkomma, läkarna var allt ifrån allmän infektion kärlläkare och specialister som gav mig tre tänkbara diagnoser? Det hela slutade med att jag fick åka hem utan åtgärd och självbehandla mig själv med inflammationshämmad salva och värktabletter, att jag skulle avvakta helgen och åka tillbaka om det blir sämre redan nu kan jag konstatera att jag inte är ett dugg bättre utan att svullnaden har blivit värre?

I och med detta ofrivilliga handikappsliknande tillstånd är jag oförmögen att röra mig fritt och kan bara ta mig korta sträckor vilket gör mig begränsad i allt vad jag gör. Planen kommer att vara går inte svullnaden ned i morgon åker jag ned till akuten igen och hoppas på en prio 1 hantering av mitt ärende? Denna gång hoppas jag att den samlade läkerkåren tar min åkomma på största möjliga allvar.

Trots detta tillfälliga mörker finns det såklart ljusglimtar som lyser upp skuggsidorna en förstående hustru som gjorde en gudomlig frukost som gick ut med jycken Dino samt skall åka och handla det är dom ljusglimtarna som lättar upp i tillvaron. Det enda som jag kan göra för tillfälligt är att lägga benet i högläge bli uppassad eventuellt killad på magen och bara hoppas på att svullnaden i foten försvinner för gått, om det nu finns några mirakler så får dom gärna komma nu?

Handplockade funderingar sextiofem: Om stolthet hjärta och passion.

Jag som trodde att årets Vasalopp skulle bli en tråkig Norgehistoria ur svensk synvikel hade grymt fel istället tog svenskarna hela pallens medaljer följt av fyra norskar. På damsidan blev det dessvärre en norsk seger följd av en svenska och en norska. På det hela tog Sverige 4 av 6 pallplatser vilket såklart är grymt bra. Dom svenska skidtjejerna har haft en gudomlig säsong medans herrarna har haft sin sämsta någonsin i mannaminne.

Snart kan man med gott samvete lägga skidorna på hyllan och koncentrera sig på fotbollen men först skall shl bli klart och skidornas olika världscuper med och utan gevär avgöras. Min favoritsport i tvsoffan är som alltid skidskytte som ståtar med dramatik ifrån start till mål, men som alltid är det den som åker bäst och skjuter bäst som har störst chans till att vinna. Som gammal militär i lumpen sköt man en hel del skott på vallen dock utan skidor men hade jag haft skidor på så vete fan hur det hade gått men troligtvis hade jag harvat runt med idel straffrunder i bagaget man kan inte vara bäst på allt som allkonstnären uttryckte sig i all sin blyghet?

Desto äldre man blir desto mer soffhängs sporter följer man och som alltid är man en självutnämd expert som frågar sig varför han eller hon gjorde så när man kunde göra si, varför i herrans namn spelade dom på den bollen eller pucken när dom kunde ha hanterat situationen annolundare? Många frågor och några få svar men man är sig själv närmast, ska jag försöka summera min egna idrottskarriär så tog den slut innan den ens hade börjat av en eller annan orsak? Men en sak är tämligen säker skulle jag ha fortsatt satsa på idrotten kanske man i bästa fall hade blivit en ordinär dussinspelare bland alla andra, en i massan som i bästa fall får en klapp på axeln av bollkallen som tyckte att jag gjorde ett guldjobb på avbytarbänken.

Handplockade funderingar sextiofyra: I fäders spår för framtids segrar.

1 Mars är synonymt med första vårmånaden utanför mitt fönster är snön i stort sätt borta det som är kvar regnar liksom bort med dagens väder. Men i Dalarna där Vasaloppet går av stapeln är det fullskalig vinter i ett lopp som lika gärna kunde vara norska mästerskapet med svenskt och internationellt deltagande, man hoppas såklart på att våra svenska deltagare kan fixa segrarna i herr och damklassen? Igår plockade jag bort framhjulets dubbade vinterdäcket från cykeln men jag låter bakhjulets dubbar få hänga med ett par veckor till om det blir några meterologiska bakslag.

Som sagt vad kan vi förvänta oss utav den första vårmånad mer än att vårens krafter kämpar tappert mot vinterns krafter, kung bore och hans anhang tänker inte riktigt än ge upp sitt herravälde men en vacker dag får han ge sig när vårsolens helande krafter tar över härligheten. Det känns verkligen som man har fått nog av allt jävla snö allt vägkaos oplogade leder alla halkolyckor i stort sätt har man fått nog på allt som associerar med vinter, det är som med allting annat det är roligt när första snön kommer men lika skönt när den försvinner.

Det är nu som allt liv börjar vakna upp ur sin vinterdvala och famna om vårens alla möjligheter med allt vad det innebär, för min egen del har jag ett par projekt som skall införlivas och ett par andra prio 27 saker som görs när andan faller in faller på. Mitt projekt idag blir förutom lågvattenmärket att kolla in årets Vasalopps allra sista skälvande skede det är det som är intressant, sedan lämnar jag det ointressanta som blåbärsdrickande otränade amatörers strävan åt sitt öde att hinna fram innan snöret stänger för dagen?

Handplockade funderingar sextiotre: Det är nu som allt händer.

Idag faller snön ganska tät och ymnigt för att sedan övergå till regn sedan fryser det sörjande kalaset ihop till en isskorpa som gör att människor ramlar omkull och bryter sig. Men hallå visst är det fler än jag som vill att den här vintern skall försvinna helst inom kort, för att ge plats åt vårsolens sköna strålar och all dess klyvbara härlighet. Tur är att vi börjar närma oss slutet på denna hemska månad som har varit mer än jävlig på alla sätt och vis utan att gå in på detaljer, när Mars kommer så är vi plötsligt i närheten av vårens gudomlighet må gud vara med oss.

OS går in på sista versen med fortsatta svenska medaljhopp och går allt som det skall göra kan det bli ädla valörer på olika grenar. Idag skall jag kolla in damernas masstart i skidskytte en disciplin som kan gå hur som helst där ingenting är skrivit på förhand inte ens huggit i sten, men där dagsformen kontra bra förhållanden kan vara bra egenskaper. För egen del tänker jag ladda upp mentalt inför dagens OS sändningar där både mat dryck och otvingad kärlek är viktiga egenskaper för ett lyckat tvtittande må soffguden vara oss nådiga.

Idag väntar vi in minglande gäster på matbesök där det serveras både bitterljuv shl hockey och tjattrande sportreferat på löpande band där glasen ständigt blir påfyllda, där desserten slukas ikapp med domarnas tjaft på isen där snacksen tacklas omkring bland hugande smaklökar som gör allt för att hålla skenet uppe. Där vi alla för stunden inblandade blir en pytteliten del men ändå en marginell sekvens av det eviga stora universum.

Handplockade funderingar sextiotvå: The show must go on.

OS fortsätter att spruta ut norska guld till allas förträt av tradition vet vi ju såklart att Norge har världens bästa vinteridrottare i ett brett spektrum vilket såklart är surt ur svensk synvinkel. Detta pågående OS har hittills bjudit på fuskande Kanadensiska herr och damcurlare och en svensk dundervurpa som slutade lyckligt för hon kunde ju bryta nacken, som trots allt resulterade i ett silver men såklart guldet var redan vikt för svenskorna som har världens bästa stafettlag bland damerna. Ursäkta Norge men ni vann bara på vårt misstag.

Familjens kompakta influensor från helvetet börjar så sakta att gå åt rätt håll efter en smått helvetisk period tur för egen del att man inte har några underliggande sjukdomar som komplicerar, våra immunförsvar börjas bygga upp igen och är redo för nästa våg av vad det nu kan vara? Mina smaklökar är fortfarande borta med vinden men någonstans känner jag ändå vissa saker? Som helhet känner jag mig betydligt starkare än för några dagar sedan vilket är ett fall framåt i rätt riktning.

Tonårsdottern har förnärvarande sportlov vilket inte inkluderar sport över huvudtaget hennes sport blir istället att beställa donken eller McDonalds i parti och minut och chilla med sportfrånvarande polare det funkar det med. Nästa vecka går vi åter in i en kompakt arbetsvecka där det ena leder till det andra där olika prioriteringar blir ett måste i sammanhanget. Trots att man inte är 20 bast längre så hänger man fortfarande med i det fysiska jobbet vilket håller mitt sinne som 20 bast, den dagen man inte längre orkar hålla det fysiska tempot då är det dags att gå i pension så är det bara.

Handplockade funderingar sextioett: Konsten att gilla läget.

Efter 1 veckas konstant sängliggande är det dags att återhämta sig vilket jag kommer att göra idag, dels fortsätta med mina hundpromenader dels att vara upp lite mera kroppen börjar mer och mer komma i fas igen. Grundsjukdomen var nog influensa med inslag av muterande covid varianter med hög feber kroppsvärk bihålaproblem, dessutom försvann både smak och lukt direkt. Trots detta tänker jag försöka jobba torsdag fredag för att sedan fortsätta med min återhämtning lördag och söndag man är ju inte 20 bast längre det märks.

Nu har man kunnat följa dom svenska insatserna i detta vinter-OS i ryggläge och konstaterat att man sjungit den svenska nationalsången hur många gånger som helst hittills. Idag väntar skidskyttedamerna på att få åka sina 15 km med förhoppning på att någon svenska skall finnas på prispallen? Då måste man göra någonting åt fransyskorna som återigen får bära favoritskapet med all rätt. Dom svenska curlingmixarna fixade guldet mot USA på ett synnerligen dramatiskt sätt med sista stenen. Deltagarna har en förmåga att höja sig utöver det vanliga under dessa tävlingar.

Även om jag börjar känna mig bättre så får jag nog dras med både hostan och snorandet ett bra tag till, runt omkring mig ligger fortfarande folk sjuka både i maginfluenser som vinterkräksjuka och andra influenser som härjar ohämmat för närvarande. Personligen har jag alltid haft ett starkt imunförsvar och en god fysik men just denna gång föll jag som en fura och blev sängliggande sex dagar, känner att desto äldre man blir desto svårare är det att återhämta sig. Fortfarande smakar maten som frigolit men jag hoppas en vacker dag på att mina smaklökar skall blomma ut och göra mig lycklig igen förhoppningar finns.

Handplockade funderingar sextio: OS står på programmet.

Ligger förnärvarande sedan ett par dagar tillbaks i en influensaliknande tillvaro där alla ingredienser är med som feber hosta trötthet smak och luktfrånvaro huvudvärk näsrinning och värk i kroppens samtliga delar. En muterad variant som inget vaccin biter på enligt säkra källor. Men trots denna uppräkning av krämpor så har jag ändå gått ut med jycken Dino, i dagsläget delar jag upp en lång morgonpromenad för att sedan gå minst 3 relativt korta det funkar för oss båda till slut blir både djur och människa nöjda.

OS fortsätter idag med damernas skiathlon där svenskorna är med i medaljsnacket dessbättre är damerna mångfallt mycket bättre än herrarna i disciplinen skidåkning. Sedan är det dags för skidskyttet där vi också åtminstone bland damerna är med i medaljsnacket där franssyskorna förvisso är skyhöga favoriter. Men även dom kan få en dålig dag där allt går åt helvete små marginaler kan till sist bli direkt avgörande för utgången.

Trots min egna negativa sjukdomsbild kan jag fortsätta ligga vägrätt och följa OS sändningarna åtmindstone i svenskt intresse dessvärre är jag ingen slavisk följare av alla dom olympiska grenarna som rullar runt, men följer gärna när svenska deltagare har någon chans till medalj det gäller att sålla bort det ointressanta och verkligen snöa in sig på det intressanta. Som alltid i OS sammanhang kan till slut segraren vara någon som man aldrig har hört talas om en joker i leken som ploppar upp lagom till spelen.

Handplockade funderingar femtionio: Februaris första skrift.

Staden ligger kusligt öde efter att marknadsfolket har dragit sig där ifrån kvar ligger endast lite bråte som bekräftade deras hugande närvaro, i år blev det tror jag en succé för handlarna som krängde varor som aldrig förr. Själv svepte jag traditionsenligt förbi marknaden som så många gånger förr och konstaterade att allt var precis som det brukade vara fast något dyrare, horder av människor som trängde sig igenom bland ståndena. Vädret var inte svinkallt som det brukar vara vid denna tid utan det var lagom kallt med en isande blek sol som bitvis trängde sig egenom.

Tyvärr blev inte gårddagens shl match någon klang och jubelföreställning som jag kanske hoppades på, utan istället förvandlades matchen till en otäck mardröm som man inte kunde tråckla sig ur. Konstaterar också med en förlupen tår i ögonvrån att det fanns bara ett lag på plan nämligen motståndarlaget. Som jag tidigare sa kan man inte riktigt förstås sig på sporter, men igår var det lätt eftersom mitt lag knappt nådde upp till en acceptabel lägsta nivå. Det var varken domarna eller motståndarna som var dåliga utan det var dom själva vilket är en enkel matematik.

Denna 1 Februari går vi in i självvald dvala och bara vilar oss ur den med lite skavanker här och där uatnför sovrumsfönstret faller det dasslocksliknande snöflingor som gör att marken täcks omedelbart. Nästa vecka väntar ytterligare en blandad arbetsvecka för min del vilket inkluderar allt mellan himmel och jord där prioriterar måste göras när det behövs, i min värld balanserar jag alla uppgifter så dom till slut faller väl ut för både min egen del och för verksamheten som jag jobbar med.

Handplockade funderingar femtioåtta: Den glider in i mål.

I vanliga fall brukar jag inte gilla marknader men det finns ett undantag nämligen Örebros uråldriga marknad Hindersmässan med anor från 1200-talet, eftersom jag själv är urörebroare så har jag gått på marknaden sedan jag låg med ett oskyldigt jollrade i barnvagnen för urminnestider sedan. När man var ung och busig så köpte man stinkbomber som man briserade i värmeslussarna till butikerna vilket man tyckte var hur kul som helst, numera kan man känna en viss tjusning i att köpa brända mandlar och sluka en lakritsrem tiderna förändras och vi med den.

Som alltid vid den här tiden så brukar det vara svinkallt med temperaturer långt över 10-15 minusgrader i morse var det -10 när jag rastade jycken Dino strax efter halv åtta i morse, sedan steg solen upp och tempen blev behagligare sedan går solen ned efter halv fem då blir det kallare så även idag den sista Januari. I från köket doftar det vitlöksmarinerade jätteräkor som frugan har förberett och till det färsk pasta, eftersom vi skall gå på shl hockey i kväll så får vi äta det mumsiga efter hockeyn.

På tal om hockeyn så går det sisådär bra för mitt lag som harvar på en plats i bottenregionen för sin överlevnad det är nu som varje poäng blir betydelsefull och vi är helt beroende på hur andra lag spelar, naturligtvis så måste vi vinna dom återstående matcherna och samtidigt måste lagen bakom oss torska så enkelt är det? Men ingenting är enkelt i sportens värld vore det enkelt så skulle vi vara mästare varje år vilket vi inte är och knappast kommer att bli?

Handplockade funderingar femtiosju: Den som väntar på något gott.

Även idag fortsätter snöfallet att vräka ned men nu verkar det ha tagit timeout, det som kommer ned nu är i stort sätt pudersnö och inte tung kramsnö vilket är okej? Gårddagens hockeyfight mot tabellettan gick vägen trots nederlagstippning som en fågel fenix reste vi oss kavlade upp ärmarna och vann inte stort men ändå vinst. Trots vissa B-kändisars vassa negativa ord om mitt lag så skall vi nog ändå förhoppningsvis knyta ihop säcken för en fortsatt plats i finrummet.

Som jag har berättat om förut så är våran jycke Dino helt galen i snö låt oss säga totalt insnöad, han rullar runt som värsta tumlaren han kör ned huvudet i snöhögarna så att snön yr åt alla håll och kanter själv kan jag bara le åt hans snöförälskelse. I morgon skall det bli minst dubbelt så kallare och solen förväntas titta fram men jag vet dessvärre inte hur mycket eller hur länge? Det positiva i den sången är att januari snart är slut och vi är ett snäpp närmare våren, fast den känns sjukt långt borta så finns den där och bara väntar på oss.

Även idag fortsätter dom olika skiddisciplinerna att rulla runt bland tvkanalerna det sista rycket innan OS drar igång, mitt i allt skidåkning på längden och tvären med gevär eller utan så spelar Sverige EM handboll ikväll mot Island en nordisk fight med svenskt favoritskap.Efter gårddagens kulinariska kycklingtaco går vi in i köttets såsens och potatisen underbara värld med lingon och brysselkål.

Handplockade funderingar femtiosex: Lyckan är total.

Efter ett par dagars uppehåll så kom snöfallet åter och kritade banorna vita dom tillfälligt gröna pulkabackarna med sitt isande underlag har blivit åter vita. Vid minsta snöfläck samlas åter dom glatt skrikande ungarna vid backen med föräldrar som inte kan slita sig från sina mobiler. Fortfarande hörs nyårsraketer lite här och var i horisonten och varje gång det sker så reagerar våran jycke Dino negativt. Skulle jag bestämma skulle jag förbjuda eländet vilket kanske inte är så populärt i vissa kretsar med säkert bejublat i andra, så är det alltid i politiken antingen gillar man det eller så avskyr man det.

Inom en snar tidsrymd är det dags för vinter-OS den här gången i Milano där våra svenska förväntningar är högst ställda vi förlitar oss på att några skall göra sitt jobb medan andra i truppen utan krav och press kan kliva fram och sopa banan det är ju nu man kan överraska och toppa formen precis lagom till spelen. För egen del har jag lagt vintersporterna på hyllan för gott och inriktar mig för en förståsigpåliknande karriär i soffan bland snacks och ohälsosamma drycker, där jag bitvis kommenterar ris och ros och djupanalyserar dom olika sportsliga prestationerna.

På tal om annat så börjar Januari ta slut vilket i mina ögon sett är skönt nu väntar ett par månader till med vinterns elände, men visst tusan har det blivit något ljusare om än så några minuter. Desto äldre jag blir desto svårare har jag för vinter det hela känns bara jobbigt och besvärligt, men visst kan även jag tidvis älska bitande kalla vinterdagar med en bleknande sol som gör sitt bästa för att skina upp. Om en stund skall vi förbereda oss för en shl match i hockey där mitt lågpresterande lag möter ett högpresterande topplag av rang, den första skänslan pekar på förlust medan den andra känslan anser att nu är det sannerligen dags för en seger? För att det skall ske måste alla parametrarna stämma, vilket det inte gör alla gånger?

Handplockade funderingar femtiofem: I den stora väntan snurrar livet på.

Äntlingen börjar det bli barmark så man kan ta sig fram utan att slå ihjäl sig eftersom jag inte har kunnat cyklat på länge så har jag och frugan samåkt, men nu tänker jag ta cykeln ett par dagar framöver innan vädret slår om nu blir det kallare vilket är helt okej men snö det tycker jag mindre bra om. Jycken Dino däremot älskar snö så han saknar eländet nu kan han inte borra ned sitt ulliga huvud i snödrivorna längre.

Helgen går som vanligt blixtsnabbt rätt som det är den över och man börjar smått våndas inför morgondagens jobb den negativa känslan går liksom aldrig ur liksom motsvarande positiva känsla infinner sig vad som döljer sig i paketen under granen? Det märkliga är att det blir värre desto äldre man blir desto värre är det, det kanske beror på att man är stelare i kroppen och allt det andra tar lite längre tid än förr som en slowstarter in action. När man kommer över dom där kan tyckas banala mentala hindren då är man på banan igen.

Tiden över lag går snabbare än någonsin förr den liksom skenar iväg man hinner knappt inte reflektera över saker och ting därför man inte ger sig tid att stanna upp. Så här kommer det att vara minst i ett par år till sedan går man i pension och verkligen får tillfället i akt att ta vara på varje njutbar sekund som tillfället ges. Det hela handlar om den personliga hälsan fortfarande är intakt, sedan är det såklart ekonomin som styr när jag får gå skulle jag gå nu på studs så det en ren och skär förlustaffär alla kategorier.