Bland damharvor och svärmödrars klagan?

Regnet vräker ned för närvarande så in i bomben mycket. Liksom allt öppnar sig. Herregud det gränsar mot ett okontrollerat regnkaos. Det jag skulle göra ute har jag redan klarat av innan regnet kom. Lyckos mig? Men blev dock en smula blöt när jag cyklade med frugans damharva från svärmor med den där förbannade laddaren. Passade på före 10 idag att lämna in min egna cykel för underhåll med växlar med bromsar nytt däck och så vidare en total översyn.

Jycken Dino ligger ledlöst ihoprullad i soffan han blänger hålögt ut genom fönstret på ett ihärdigt regnade. Tror fan att det inte har regnat så här mycket på gudars evigheter? Troligtvis har jag fel som så många gånger förr? Sen om det har att göra med klimatförändringarna låter jag vara osagt? Men visst kan man bara spekulera om att vädret blir att mer vridet än vad man först trodde? Kanske är det här bara början på nåt vi inte vill kännas vid?

Allt börjar väckas till liv igen?

Frukosten är avklarad med bravur ett par smakfulla mackor gick åt. Äntligen så börjar min förlorade lukt komma tillbaka om än inte fullt ut, men nog känner jag den där härliga kaffelukten. Även mitt smakcentra börjar fungera tillfredställande, samma sak där så kommer nog inom kort allt klaffa som det skall. Inom kort skall jag lämna in min cykel på verkstan för både översyn med både det ena och det andra.

Den om någon behöver lite kärlek. Även frugan är på G med sin morsas omtalade mobil från helvetet. Hon om någon skall få åbäket att väckas till liv igen. Tonårsdottern tänker ta en ordentlig sovmorgon, hon var nog troligtvis uppe större delen av natten och strategi spelade med sina polare. Apropå vädret så ser det synnerligen trist ut i nuläget väntar bara regnet på att få dominera.

En dag att minnas?

11 September ett datum som klingar ren pur död. Denna svarta tunga amerikanska dag som gav en bittersmak vi sent skall glömma? Hur kunde det hända och varför? En del av dom frågorna kunde vi säkert besvara men resten är fortsatt dold i dunklet? Vi har nu kommit ytterligare en bit in i september med många olika fruktskördar. Äpplen päron plommon allt där bågnar på träden. Tyvärr så har jag inte varit ute så himla mycket i skog och mark, som jag egentligen hade tänkt mig? Men än är det inte försent att förverkliga just den biten.

Det gäller bara att komma till skott innan kung Bore har vitpolerat marken. Som alltid så har man mycket om och kring sig det gäller bara att sålla en del och prioritera det som är akut för stunden. En avvägningsfråga i fyrkanten men även en filosofi som har fått mognat fram med åldern. Som ett gammalt fint vin med karaktär, som man inte klunkar i sig hur som helst. Övriga familjen ligger fortfarande kvar och sover dom väcker man inte i första taget? Dock låter jag jycken Dino få morna sig innan det är dags för första kiss och bajs rutten.

En natt att förtränga?

Min natt har varit allt annat än bra inte ens halvbra om sanningen skall fram? Tänkt och funderat fram och åter på hur man skall lösa svärmors mobil problematik? Vänt ut och in på olika problemlösningar. Egentligen handlar allt om att hon behöver en ny enklare mobil med stora tydligare knappar. För mycket teknik får henne bara att baxna. Men man kan dessvärre inte lära gamla hundar sitta? Hon är van vid sin gamla läs min gamla avlagda mobil som lystrar till namnet samsung.

Däri ligger problemet eller pudelns kärna? Frugan får idag det delikata uppdraget att lösa den där kniviga gåtan, naturligtvis så önskar jag henne lycka till. Naturligtvis så har hon all min support. Personligen skall jag försöka lämna in min cykel idag, för att få bukt på vissa vitala delar. Det blir min arbetstopp för dagen, annars så räknar vi såklart ned till kvällens shl premiär.

Plommon med gott resultat?

Plommon är gott i alla dess former? För en stund sedan kom en av frugans många otaliga mostrar med ett par kilo, små men naggande goda plommon. Frugan som är grymt haj på att bereda dom, har redan börjat tala om att göra både marmelad och chutney till och med kompott. Sånt där gillar jag när man gör allt ifrån grunden med naturliga råvaror.

Tonårsdottern fortsätter med distans undervisningen, och på programmet står det gymnastik. Vilket betyder att hon har typ runt 40 minuter att promenera på. Klockrent för då tog hon med sig våran jycke Dino ut på en hurtig promenad. Kan det bli så mycket bättre jag bara undrar? För närvarande ligger jag kvar i sängen och filosoferar eller mentalt spånar vidare om olika sakers vitt och brett. För hoppningsvis kommer jag så småningom fram till något sorts resultat? Eller så är det som när man räknar sandkornen i ett grustag, man blir liksom aldrig klar?

När ens procent faller på plats?

Efter en enklare lunch som bestod av rårakor utan fläsk lingon eller nånting annat. Så blev den ändå helt okey, det bästa i den här kråksången är att jag börjar gradvis få tillbaks nån procent av mina förlorade smak och luktorgan. Resten av procenten får komma när det kommer? Kanske i morgon kanske nästa vecka vem vet? Faktiskt ingen aning i dagsläget, men helt klart ett fall framåt i den branschen.

Passade även på att handla vissa valda delar som så när halvfyllde mitt kylskåp. Resten blir en fråga om komplettering framöver. Vädret makter lyser på ett positivt sätt över oss idag, efter en inledande skum morgon. Där vädret mest liknade ett dopp i ett marshmallow hav, hur skruvat som helst? Men så vad det faktiskt? Hur som helst är det snart dags för en eftermiddagsfika med bland annat äpple kanel muffins. Endast det bästa är gott nog.

En färd mot G?

Börjar mer och mer känna mig på G fastän torrhostan fortsätter irritera men smak och lukt sinnena börjar så sakta på att komma tillbaks igen. Nu kan jag till och med smaka på vissa saker normalt medans lukten, fortfarande har lite kvar att jobba på. Tonårsdottern fick en eftermiddagstid till vårdcentralen hur perfekt som helst, vilket kan bli bra och få det gjort.

Måste säga att den här sjukdomsperioden har varit mer än överjävlig trots att jag har haft både det ena och det andra. Har åkt ambulansen sjukt mycket att mina kollegor börjar kalla ambulansen för firmabilen? Inte helt galet eftersom jag jobbar inom vården men inte direkt inom omsorgen. Herregud ett tag trodde jag att jag hade klippkort till akuten. Men i det här fallet är jag inte själv orsaken till mitt insjuknande om det nu är någon tröst?

Ett virrvarr av olika verksamheter?

Även den här torsdagen börjar vakna upp frugan får jobba fast hon är sjuk, men hon jobbar fortfarande hemma. Hon är inte döende? Så hon gör det hon vill så länge hon är sjukskriven. Vissa saker får inte bli ogjorda order uppifrån. Jycken och jag har varit sedvanligt ute på det första passet, där vi mötte det aktiva folket som skall till sina respektive punkter. Ett virrvarr av varierade rörelser som till sist sammanstrålar i verksamheter.

Min egna verksamhet idag förutom min pågående rehabilitering blir att ta med min tonårsdotter till provtagningen. Hon ska provtas 5 dagar efter frugans insjuknande. Det blir en tripp till närmsta vårdcentral. Troligtvis har hon inte smittan men sånt där vet man såklart aldrig? Poängen är att tonårsdottern har haft corona för en tid sedan och är dubbel vaccinerad. Men samtidigt vet jag att man kan få eländet två gånger, det känner jag flera som har fått.

Nån sorts strategi är det allt?

Min kväll börjar närma sig the end med allt vad det innebär? Ligger redan i sängen och kastar nåt getöga på Grekland matchen i fotboll och ett annat getöga på den mediala trafiken. Som är i värsta rusningen. Har nu legat i den här sängen sjukt många dagar nu, men jag börjar känna mig allt bättre. Vilket är bra för husfridens skull, frugan ligger förankrad i soffan och försöker kontrollera sin hosta som lever sitt egna liv med attacker och så.

Min egna hosta har i stort sätt minimeras men inte helt upphört. Jycken Dino och jag har redan klarat av vår sista rutt för idag, nu kan både djur och människa göra vad den behagar med gott samvete. Tonårsdottern sitter instängd på rummet och spelar nåt strategi spel på nätet med nån polare. Även i morgon och på fredag fortsätter hon med distans undervisningen, men hon har full koll på den disciplinen. Vilket är en fjäder i hatten för hennes del.

Som konserverade soldater i kylan?

Frugan kollar in i kylen och suckar tungt va fan vilken dålig påfyllnadsgrad? Okej jag håller med henne till punkt och pricka. Det kan bero på att vi inte har handlat på typ en vecka eller när vi blev sjuka. Men eftersom vi kommer ifrån Närke och Cajsa Wargs revir så tager man vad man haver. Hur svårt kan det vara? Det viktigaste är att dottern får ett skrovmål sedan frugan fått resterna, tar jag det som förhoppningsvis finns kvar?

Det kan vara allt i jämförelse från ett gruskorn till ett sandberg nånstans bortom Kalahari? Så kan det vara ibland? Nu går det dock ingen större nöd på mig utan jag fixar lätt ett gäng mackor om nån timma? Det har man med sig sedan man gjorde lumpen i slutet på 70-talet? Då gick vi loss på försvarets leverpastej som hade bäst föredatum från mitten av 50-talet. Men va fan vi blev ju konserverade?