Om magiska under!

Tänker, så smått på. Att runda av, denna här snörika onsdagen. En dag, som har innehållit lite av allting? Där många, bäckar små. Har bildat, en stor å. Där förut så, vilsna komponenter. Som till slut, har funnit sin porlande källa. Som vanligt, på kvällen. Liksom alla kvällar. Tar jag med mig, jycken Dino. På en kortare, promenad runt kvarteret. Där han, har fullt sjå att lyfta på benet. Där jag. Filosoferar mig bort, över den mystiska stjärnhimlen. Egentligen, så älskar jag sådana här. Synnerligen, ogästvänliga kvällar. Åtminstone inombords. På ytan, trollar jag fram en blänkande fasad. I tron, på någonting helt annat?

Nästan Nordpolen?

Den här, mittendagen. Är som, en oslipad juvel. I skrinboxen. Som man, kan slipa upp. Och få den till, som man vill? En sådan dag, är det faktiskt idag. Inte nog, med att jag har. Tagit 2:dra vaccindosen. Jag har till och med, ätit kycklingburgare. Med smalpommes, grönfoder. Samt bubbelvatten, med lime & citron smak. Överraskande gott, från en obotlig gourmé. Till råga på allt. Kom det en, hel jävla massa snö. Till min region. Som tur var, bara ett mindre täcke. Men ack, så värdelöst. I morse, hade vi 16-17 minus. Kände mig, som en glasspinne. Rena jävla, nordpolen alltså. Det var bara att, cykla iväg till kneget. Och låtsas, som om det regnar?

En logistiskt cirkus!

Kanske är, det så? Att vi alla, är hjälplösa försökskaniner. I det, stora hela. På ett vaccin, som inte till fullo. Är färdigutvecklat? Det har, gått blixtsnabbt. Från idé, framställning till produktion. Samt distribution. En ofantligt, global logistik. En gigantiskt process. Över våra, arma huvuden. För att, snabbt som möjligt. Helst, på en gång? Leverera ut, till alla berörda enheter. Ett jävla hästjobb, var så säkra. Nu när hela cirkusen, är igång. Hoppas jag för guds skull. Att en högre makt, än den jordiska allmäktet. Är med oss, på en här jobbiga pandemi resan. Troligtvis, så har bara resan just börjat? Än är vi, inte i mål. No Way!

Summa summarum?

Hej o hå? Nu har man, varit i väg. För att, pumpa in den 2:dra vaccindosen. Det gick, som en dans. Fortfarande, vet man inte ett spår om? Vilken effekt, den kommer att ha? När den väl, har landat i din kropp? Allt ifrån, till att bli skitsjuk? Till att få, oanade superkrafter? Snudd på, odödlighet. Ingen vet, någonting? Nu är det gjort. Nu inbillar, jag mig att jag är skyddad? Hum hum? Åtminstone, till att bli allvarligt sjuk i coviden? Inte ens det, kan dom garantera fullt ut? Summa summarums! Det kanske är, enklare att träffa på en ordinär utomjording? Än att få, bekräftat om vaccinets tillförlitlighet?

Psycho Killer!

Avrundar, den här tisdagen. Med att, konstatera att. Man är fan inte bättre, än man gör sig? Trots att jag, inte kan bli bättre? På det, som jag gör? Så kan jag nog, bli bredare. Mera volym, än mer sfär. På så sätt, kan allt bli positivare. Så tänker jag? Går man in. Med att nu, jävlar tar jag dom. Samtliga alla! Så gör man det. Eftersom, man är. Begåvad, med en vinnarskalle. Kliver man upp, ur sängen. Intalar sig, själv att. Denna här dagen, blir bara skit. Då kan inte dagen, bli annat än skit. Ett krasst, psykologiskt konstaterande.

Om haren, som ville mig väl!

Denna här, tisdagen. Har varit, som en solkurva. På en, smörad APK limpa? Med slirspår. I mina kretsar. En helt, okej dag. Vare sig utan, hagelstormar och gräshoppa svärmar? I mina ögon, en helt okej dag. Dagen började, när jag cyklade 05.00. En blåfrusen haren. Hoppade plötsligt, fram ur buskaget. Mitt framför, min kylslagna stålhingst. Som bromsades upp. Haren, den sprang fram ett 20 tal meter. Stannade upp, och vände på blicken. Den liksom, tittade på mig. Precis, som om den ville berätta? Är allt okej, med dig? Eller så? Efter våra, ömsesidiga syn kontakter. Fortsatte vi, åt var sitt håll. Min väg, var mot jobbet. Haren, var troligtvis på väg? Mot ett, annat klimat?

Återuppstod, på den andra dagen?

Igår, vad jag trött. Så in, åt helvete! Så kan det vara, med oss dödliga. I dag, känner jag mig återuppstånden. På gott och ont. I och för sig, har jag bara ont i ryggen. Men det hör, till med åldern. Annars, känner jag mig som prima fisken. I ett, uttömt akvarium. Lite underförstått, men ändå? Allt är ju, relativt. Vad det en, professor som sa? Nån poäng, hade väl ändå gubben? Vädret, är som följande: Kallt som attan, på morgonen. Varmt, med kall sol resten utav dagen. Annars, mörknar det senare. För varje dag, som går.