I oxarnas tecken!

Fredagskvällen bubblar? Visst, gör den det. På alla håll, och kanter. Frugan fyller år. Yiiippe yeah. Hon är yngre, än vad jag trodde? Min dotter, samt vi firar kinesiskt nyår. En tradition, som sträcker sig över 10 år. Känner mig, väldigt priviligierad. Som får fira, dubbla nyårsaftnar. Dock, utan fyrverkerier. Nu går vi raskt in, i oxens år. Ett kraftfullt år, ur alla aspekter. Maten i afton, blir en asiatiskt komposition. En både smakrik, och kraftfull anrättning. Där många, olika smaker gifter sig. För tillfälligt, sitter vi i framkant. Med var sitt, fullt glas vin. Tittar upp förstrött upp, på stjärnhimlen. Och önskar oss, liggandes. På en playa, vart som helst? Bara simpla drömmar, men ändå. Det bästa, är gott nog.

På sjörövarmanér.

Nu kapar, jag av den här torsdag. Med en, sågtandad klinga. I kärlekens tecken. Som är, den näst bästa dagen. Efter just fredagen. Klar favorit. Torsdagen en dag, som försmäktar. Tro inget annat! En dag, som har innehållet. Allt ifrån, sju sorters kakors totala hysteri. Till intravenösa gosigheter, av allehanda slag. I mitt jobb, som vaktmästare. Huserar jag, i en tillsynes timglasfri värld. Skenet kan bedra? Vars invånare, som för länge sedan. Har dragit, sig tillbaks. Dock ej, under en sten? För att, så småningom. Förbereda sig, inför den sista etappen. På livets resa. Deras liv, är numera en ojämn dragkamp. Mellan toaletten och sänghalmen. Där ettan, tvåan och eventuellt trean skall briseras? Kanske just inte, i den ordningen?

Uti, cyberrymdens verklighet!

Idag är det fest? Tja förvisso, inte ur röjar synpunkt? Men ändå! Utan mer, en digitaliserad sådan. Sitter med ett glas, av okänt ursprung. Skålar tappert, med den. På andra, sidan skärmen. Även den personen. Uti, cyberrymdens villervalla. Skålar, tappert tillbaks. Tillsammans, slår vi i glaset. Hej o hå! Helt och hållet. Tappat, ur ett digitaliserat perspektiv. Tja, förvisso. Är det, varken headbanging? Helikopter sving. Eller andra, utomjordiska avarter. Utan helt, och hållet. En synnerligen sansad, tillställning. Ur en, digitaliserad verklighet. Tja, vi lever faktiskt. I en sådan, för tillfälligt.

Flaggar, för vardagslyxen?

Middagsmåltiden. Både handlad, tillagad, serverad och uppäten. En ärtsoppa, i korvformat. Som en, förvuxen tjockkorv. En nödproviant i krig? I bästa fall. Herregud, det hoppas jag inte på? Som skall gå, både fort och kvickt. Är det tänkt? I vanliga fall, är den bästa ärtsoppan. Såklart, den som man tillreder själv? Så är det alltid. Nästan, i alla fall? Det beror, självfallet på. Vem som tillagar den? Det kan vara, allt ifrån. Värsta kocken, till sämsta tänkbara? I vanliga fall. Skall det, bjudas på flaggpunsch. Fint ska det vara, liksom. Men inte i dag. Då bytte jag, ut flaggpunchen. Mot smaksatt, egenhändig bubbelvatten. Det bubblar, vi på!

Vad gör man inte. För en, balja potatis?

Skönt att, komma hem. Fortfarande, runt 6-7 minus på dagarna. I morse, hade jag minus 13. Då är det, inte kul? Känner mig, både trött och hängig. Efter gårdagens, 2:dra vaccindos. Eftersom, jag sällan blir sjuk? Är känslan ovanlig. Trött, är man typ alla dagar i veckan. Min matlåda, idag var av den minimala storleken. En kycklingburgare, med ett gäng lätträknade smalpommes. Shit pomfritt. Det funkar, trots allt. Man är ju inte, stor i maten längre.

Nu för tiden, äter man bara en bråkdel. Av vad man gjorde, i sin kraft dagar? Då kunde man, smälla i sig. En balja potatis, och en hel APK limpa. Utan några, större problem. Det är som, när man festar idag. Man klarar, bara typ en dag. Sen ligger man, däckad. Fan så länge. Det var bättre förr, kan man tycka?

Om magiska under!

Tänker, så smått på. Att runda av, denna här snörika onsdagen. En dag, som har innehållit lite av allting? Där många, bäckar små. Har bildat, en stor å. Där förut så, vilsna komponenter. Som till slut, har funnit sin porlande källa. Som vanligt, på kvällen. Liksom alla kvällar. Tar jag med mig, jycken Dino. På en kortare, promenad runt kvarteret. Där han, har fullt sjå att lyfta på benet. Där jag. Filosoferar mig bort, över den mystiska stjärnhimlen. Egentligen, så älskar jag sådana här. Synnerligen, ogästvänliga kvällar. Åtminstone inombords. På ytan, trollar jag fram en blänkande fasad. I tron, på någonting helt annat?

Nästan Nordpolen?

Den här, mittendagen. Är som, en oslipad juvel. I skrinboxen. Som man, kan slipa upp. Och få den till, som man vill? En sådan dag, är det faktiskt idag. Inte nog, med att jag har. Tagit 2:dra vaccindosen. Jag har till och med, ätit kycklingburgare. Med smalpommes, grönfoder. Samt bubbelvatten, med lime & citron smak. Överraskande gott, från en obotlig gourmé. Till råga på allt. Kom det en, hel jävla massa snö. Till min region. Som tur var, bara ett mindre täcke. Men ack, så värdelöst. I morse, hade vi 16-17 minus. Kände mig, som en glasspinne. Rena jävla, nordpolen alltså. Det var bara att, cykla iväg till kneget. Och låtsas, som om det regnar?