Clownen, i kungariket Ekman!

Känns konstigt? Att vara hemma, från jobbet. Man är ju, liksom inte van. Man har varken, feber, corona, harpest eller dylikt. Det enda, som man har. Är en satans, värk i benet. Sånt, räknas kanske också? Hur som helst. Är det, som räknas för mig. Hälsan, går före allting annat. Har precis, varit ute med jycken. Ett sorts, mandomsprov? På sätt, och vis. Det ena benet, släpar det andra framför sig? Det måste, ha sätt lustigt ut? Man kände sig, som värsta clownen? Alltid, roar det någon? Nu har jag gjort, min plikt. I kungariket Ekman? Nu får, alertare individer ta över. Återstoden, utav dagen.

En 60 plussares resa!

Mitt liv, som 60 plussare? Tja, det är som en naturlig fortsättning. På mitt, liv innan. En ständig resa, som inte slutar. Förrns det, definitivt slutar? På riktigt. Vilket det, gör en dag. Oavsett, om vi gillar det eller ej? I mitt fall, ett ständigt sökande. På vad, det nu är? Kan i princip, vara vad som helt? Om minst 5 år, i bästa fall? Plus, minus noll? Om jag , lever då? Det vete fåglarna? Går jag in i, nästa steg i livs processen. Ett steg, som kallas för pensionering. Ett sorts tillstånd. Som kan vara ett, vakuum mellan tidigare jobb. Samt livet efter? En plats, där man försöker. Hitta sin, egna position. Som nu kommer att, gälla tills vidare? Vissa, kanske aldrig hittar den?

Doktor Mages ordination?

Den svenska byråkratin, är fantastisk? Ett känt faktum, sedan urminnes tider. Det grundar, jag på när. Min bensmärta, kunde inte tas emot. Förrns tidigast fredag? Yippee yeah? Eller hur? Ingen sjukgymnast, kan undersöka mitt ben? På sjukt länge? Åka till akuten, är ingen idé? Dom tar, knappast emot. För en så obetydlig grej, som mitt symtom. Det har hänt, att man har suttit på akuten. I 9 timmar, utan mat och vatten. Bara för att, få träffa en läkare. Under fem minuter. Som har mage, till att ordinera. Endast, alvedon och vila. Hur sjukt, är inte det? Över lag, så är den svenska sjukvården. Bara så, himla fantastisk. Inget snack, om den saken. Men ibland, kommer mitt onda ben. I kläm, mellan två stolar?

En grym semmeldag?

Fettisdagen? Ok! En grym semmeldag? Eller ett, osannolikt frossande? Tja, för egen del. Tänker jag lugnt, smälla i mig minst 1 semla? Eventuellt, lär det bli rester kvar. När övriga, familjen är klara med sina. Mitt benbesvär, ligger fortfarande. På en nivå, som känns ytterst besvärande. Till och med, vädret. Ligger, på en ytterst besvärande nivå. Om man nu skall, ge sig på. Att måla upp, min omgivning. Skulle jag lätt, måla den. I minst, 50 nyanser av grått. Annars, väntar jag på ett läkarbesök. Alternativt, en ortoped eller sjukgymnast? Det får bära, eller brista?

Fettisdagen, med förhinder?

Vaknar upp, till en fortsatt smärtfylld dag. För övrig, en dag. Som även, kallas för Fettisdagen. En dag, där semlan står i centrum. Som en symbol, för frosseriet. Under dagen, skall jag även besöka. En ortoped, alternativt en sjukgymnast? Som får, berätta mera? Vad det är, som jag har råkat ut för? I dagsläget, har jag stora problem. Med att ta mig, från punkt A till punkt B. Vädret håller sig, på rätt sida om minus 10 sträcket. Ett lättare snöfall, har täckt våran miljö under natten. Vilket i sammanhanget, kan tyckas helt onödigt?

Att vara B, i alfabetet? En skum känsla.

Känslan, är som att vara en statist. I en, makaroni skruvad B-film. Där handlingen, är lika B. Som dess statister. Världen, vi nu lever i. Känns inte, längre okej. Där några få, utvalda härskar? Faller en idiot, står 1000 åter enade. Vi hade tur, som blev av med Trump? Det var faktiskt, i grevens tid. Tänk, vad mycket elände den mannen gjorde. Även, fortsättningsvis kommer att göra? Det känns, som landet USA. Kan börja, fungera tillfredställande igen? Må herren, vara med dom! Den där B statist känslan? Kommer att, sitta kvar? Tills vi själva, vill bli av med den? Vill vi det? Eller inte?

Ett stundens allvar!

Inbillar vi oss, att vi. Trots allt, lever i ett demokratiskt fritt land? Är vi månne, manipulerade att tro det? Kanske lite, konspirations teorier. Så här på, måndagskvällen. Det bästa, med allt är? Att vi har, tryckfrihet i detta avlånga land. Det står, i grundlagen. Ett stort privilegium. Den skall, vi vara stolta över. Även vårda, respektfullt. Att vanliga, gräsrötter som du och jag. Även ni, och vi. Kan uttrycka, oss fritt. Såklart, inom lagens råmärken. I ett fungerande. Demokratiskt land, som vårt. Är det, en självklar mänsklig rättighet. Vilket det inte, är överallt?