Denna här, torsdagen har man bara. Blåst bort, fly away liksom. Trots, 12 plusgrader i morse. Så trodde man, att fan våren var här? Vilken, den verkade vara. Ingen snö, så långt ögat når. Vilket är hur, nice för mig som helst. Inga halkolyckor. Ingen överbelastning, på frakturenheten. Inget som, äventyrar den folkliga hälsan. Inga corona ansamlingar, av skidnördar. Inga pastell färgade jeppar, som likt strandraggare. Är tvivelaktiga jönsar, i ett osäkert paradis.
Säga, vad man vill om presskonferenser. Men dom, leder inte till något? Bara till, ytterligare frågetecken? Och spekulationer. Undrar vad, regeringen är rädd för? Jag tror, att det är Herr Tegnell med kompani som regerar i detta land. Dom olika mutationerna, cirkulerar vilt i detta land. Den tredje vågen. Är här, vilken tid som helst? Hur förhåller vi oss, till den då? Tusen frågor, men få svar? Hur som helst, blir det som det blir? Just nu, är hela den här cirkulationen. Ett enda stort råttbo.
Denna onsdag. Börjar, eventuellt våren titta fram? Eventuellt, sa jag! 6 till 7 plusgrader. Schyssta förhållanden. Ganska blåsigt periodvist. Fast med, en smäktande vind. Idealiska förhållanden. Ingen snö, ingen is. Inga benbrott. Frakturenheten avlastas. Detta är, såklart framsidan? Det finns såklart, en baksida också. Fast man har restriktioner. Så väljer ändå, folk att resa iväg? Kanske tror folk, att gräset är grönare på andra sidan? Komma ned till, en nedstänkt social närvaro. Känns, som ingen hit? Annars, är den här onsdagen. Som vilken, onsdag som helst?
Apropå, framtiden? Så finns den, väl förankrad i. Någonstans i min innersta byrålåda? I vilken, förtäljer inte historien? Kanske, bortom tid och rum? Troligtvis bortom, sans och förnuft? I ett väl, förpackat konvolut. Däri, står det att läsa om? Vad framtiden, har i sitt sköte? Då är upp, till var och en? Att ta del, utav den spektakulära sanningen?
Denna måndag. Går helt i, rehabiliteringens tema. Med vardagliga promenader. Eventuella, sjukgymnast punktinsatser. Hur som helst, på rätt väg är det. Utanför, känns vädret? Tja, som en sen höstdag? Alternativt, en tidig vårdag. Dimman, ligger som ett vått täcke. Över hela härligheten. Ett par 3 plusgrader. Gör att vårkänslorna aktiveras. I mitt nuvarande läge. Lägger jag, större delen av mitt fokus. På just, att komma ut på banan igen. Snart är vi där, sanna mina ord.
Man vaknar upp, till en skön lördag. Inom citationstecken? Med färdigbredda, all inklusive mackor. Så jävla, mumsiga. En krampad krystad, promenad med jycken. Min lårskada dock, hänger i. Troligtvis, blir det sjukgymnastik under nästa vecka? I bästa fall ja? Enligt frugan, som är den allvetande? I den bästa, av världar? Kan jag glömma, allt vad sjukgymnastik är för något? Hoppas, det inte blir så? Förövrigt, har vi 3 plusgrader hemmavid. Snön börjar smälta, allt blir till ogästvänlig gröt? Herregud, vad jag hatar gröt. Då, liksom nu. Men även alla, dagar i veckan.
Peppar upp mig, inför mitt. Sjukgymnastbesök, i morgon. Jag har dåliga vibbar, inför det besöket? Min fru, har bara dåliga erfarenheter av dessa. Tydligen, kan man ställa diagnoser genom mobilen. När man berättar, om sina besvär. Man behöver, inte ses? Herregud, vart är vi på väg? Ett läkar dolt samhälle? I regel, klämmer dom inte ens på benet? Vad fyller, dom då för funktion? Kanske, vattna kaktusarna. På kontoret, en gång i månaden? Nu skall det bli, spännande i morgon? Jag vill, att den här sjukgymnasten skall överraska mig? Det är väl, inte för mycket begärt? Jag vill ha, valuta för min patientavgift. Herregud, det kan man väl begära utav sjukvården?
"Gårdagens 1 Maj var som vanligt ett sorts rop på hjälp om det orättvisa i vårt samhälle, i ett samhälle där dom sociala klyftorna är s...
