Ljuset i natthimlen.

Alla människor har drömmar? Mer eller mindre. En del lever i den? Andra väntar på den? Vissa kanske är en dröm för andra? Personligen har jag väntat på vinsten i hela mitt liv? Mest dragit nitlotter. Klart en och annan sidvinst. Har lyst upp natthimlen. Som en allt för snabbt tomtebloss. Men knappast gjort mig till miljonär. Möjligtvis då i tårar. Alla bär vi på olika visioner. I någon form. Som troligtvis aldrig kommer att förverkligas? Eller så gör dom det? Som en skänk från ovan? Mina visioner är som en skidåkare utan valla uppför en snorhal långbacke. Hur mycket man än kämpar. Når man aldrig fram. Det är ändock bara ett litet fragment utav hela sanningen?

En framtid att minnas?

Även den här dagen går mot sitt slut. En högst intensiv sådan. Med många tankar och frågeställningar? Hur kunde det bli så här? Eller om vi hade gjort så här? Eller si? Och inte så där? Om impulsiva handlingar som rinner ut i sanden. Eller om alla möjligheterna som fanns där? Alla dom där ingredienserna formar en dag? Vilken som? Kanske din kanske min? Samtidigt som man upplever en dallrande frustation i samhället? På situationen som är? Som kanske blir? Om hjälplösheten som vi befinner oss i. Men samtidigt finns hoppet där även slutet. På den här förbaskade pandemin. Som vi för all framtid kommer att minnas?

Insnöad tisdagskänsla!

Denna tisdag snöade det. Inga ansenliga mängder att tala om. På sin höjd ett par jättenävar? I morgon nån sorts mellandag i väntan på vad? Sen jävlar i min lilla låda. Kommer både snö i blött och torrt format samt storm. Åtminstone här i min region. Den där stormen är väl ändå onödig? Kan man tycka? På ren svenska alltså ett riktigt jävla skitväder. Vi får nog räkna med liknade väder. Säkert en bra bit in i Maj. Innan allt har stabiliserat sig? Samma visa varje år. Man lär sig aldrig? Eller hur. När man har lärt sig allt. Är man väl död sedan länge? Den som lever får se?

Dom blåblodigas reträtt?

Herregud det är mycket konstigt. Som händer och sker just nu. En protestgrupp som inte tror att coronan finns? Men hallå? Chockbomben i det gravt stelbenta engelska kungahuset. Man trodde inte sådana insnöade personer fanns? Men ack så fel jag hade. Vet inte hur folk är funtade? Om jag skall vara ärlig. Man blir mörkrädd för mindre? Oprah Winfreys intervju med prinsparet. Lär röja runt rejält i den engelska aristokratin soppan. Med råge också. Tja sådana pikanta problem har inte jag? Är varken blåblodig kallblodig eller ens adlig. På sin höjd tappad bakom en vagn? I bästa fall. Mycket har man beskyllt mig för. Men att vara högvördig tar nog priset. Tja man kan inte få allt man pekar på.

När mina döttrar får bestämma?

Internationella kvinnodagen. Vilket såklart bör uppmärksammas. Denna självklara sak som jämställdhet. Är mer avlägset än någonsin. Helt sjukt egentligen. Att det är en klick förlegade gubb pampar som äger all makt. En kvarleva från hedenhös. Där mannen trodde sig vara gud fader själv. Vissa ränder går aldrig ur. Det mest skrämmande är att några europeiska länder. Minskar kvinnors rätt att exempelvis bestämma över sina egna kroppar. I min värld är kvinnors rättighet en självklarhet. Nåt annat är otänkbart. Hoppas att det blir någon ändring under min livstid? Tänker främst på mina döttrars framtid. Annars är måndagen avklarad med bravur. Ingenting kan vara enklare än det man gör? Om man får säga det själv.

Playa nowhere!

Idag har vi även begåvats med ett vackert väder. Fast den där blåsten förpestar helheten. Synd att klaga? Dagens väderlek är klart bättre än vissa andra lekar? Tja allt det där är relativt. Personligen tycker jag att det är grymt skönt. Att den där snön äntligen börjar plana ut till ingenting alls. Men sen finns det såklart glädjedödare. Som påstår att snön börjar falla redan nästa vecka? Sånt får man såklart leva med? Man har väl inget val? Hade man det låg man såklart på en soldränkt playa nowhere? Grottar ned sig i mixade mojitos och tycker livet är som lycklig muntergök.

Underbart är kort!

Herregud! Nu kan man lägga städningen till handlingarna. Tills man packar upp den igen? Vilket enligt hörsägen inträffar nästa söndag. Underbart är kort. Städar man för ofta. Kanske man tappar sugen? Det vill man ju inte? Eller så? Dagens lunch en blandning mellan gårdagens revbensspjäll och gud vet vad? Kvällsmaten en mix mellan gårdagens ugnslax och mandelpotatis. Med lite grönt till. Gårdagens vin är sedan länge urdrucken. Så man får nöja sig med allt det andra som rinner? Bara det är till ens fördel?