Snart kommer svärmor. Tja vad säger man? Bara att gilla läget. Ett par tre timmar känns ändå helt okej. Men inte längre. Åberopar med nöje pandemins lagar och regler. Ett snart fullbordad påskbord, med allt vad traditionen bjuder på. Man har sina förplikter som äkta make. Vad gör man inte för husfriden? Nu vispar frugan grädden till citronpajen med grädde. Snacka om världsklass rakt av.
Munskydd i butikerna är en nymodighet. En verklighet sedan i torsdags. Konstigt är att många skiter i den verkligheten. Att man nonchalerar den rådande situationen. Man häpnar över hur folk är skapta? Ibland undrar man även över sånt? Man undrar i vilken ände man skall börja? Hur man på bästa sätt får bukt på eländet? Tror inte man alls kan utplåna pandemin. Åtminstone inte inom överskådlig sikt. Kanske kan man bara lindra konsekvenserna?
Skall man nu försöka summera veckan som varit. Skulle det bli så här? Det började bra, det mellanlandade i någonting. För att i slutet bli som en sliten pannkaka som plötsligt får liv. På gott och ont. Det är min definition av den gågna veckan. Ingen vecka är den andre lik? Ingenting är statiskt och fyrkantigt? Oftast inte! Idag tänker åtminstone jag trappa ned på ruljangsen. Bli den fria människa jag är född till? Åtminstone inbillar jag mig är världen är friare än så?
Då har vi kommit fram till påskafton. Denna dag i min värld, då man äter Janssons frestelse påskskinka sill köttbullar och prinskorvar. Man avverkar vinterns sista mat. Sen går man över till vårens lättare mat och fröjder. En sorts brytningspunkt, mellan tung och lätt mat. I en tid då påskkärringarna kanske är mera lätträknade än normalt. Mitt egna påskfirande blir ett par timmar med svärmor. Varken mer eller mindre. Sista matchen i shl grundomgång med mitt favoritlag. Däremellan skall jag dricka vin och proscecco. Kanske en annan godisbit från påskägget? Så ser mitt påskfirande ut.
Långfredag. En lång dag på alla sätt och vis. Eller så kan man göra dagen kort? Hur som. När jag var ung, var långfredagen årets klart tråkigaste dag. Allt var stängt. Så det var? I nutid förlorar butikerna på att ha stängt? Deras överlevnad bygger på en jämn kund strömning alla dagar i veckan. Nu är det corona tider, då är det andra förutsättningar som gäller. På liv och död. Strax i väg och hämta min dotter. Som har varit på ridläger sedan i tisdags. Med sina utvalda tjejkompisar. Ett tryggt och stabilt gäng, som tar pandemin på största möjliga allvar.
Precis som min dotter sa? Farsan, du är hedenhös på riktigt. Skojar inte haha. Man åker inte längre till Blåkulla. Gör man inte? Man kör digitalt! Ursäkta mig, men vi lever faktisk på 2000-talet. Okej då hon har rätt. Så är det faktiskt. Ibland fastnar man i sin tidsbubbla. När man inser att världen runt omkring dig har förändrats. Man tror att allt skall vara. Som det alltid har varit? Men ack vad man bedras sig. Innerst inne är vi nog alla de håriga apornas släktingar. Oavsett om vi vill det eller ej. Ibland när jag tittar mig i spegel. Efter en rejäl saftig bakfulla. Kan jag konstatera att dom apliknande egenskaperna. Sitter som en smäck på pallet.
Äntligen så har vi kommit fram till onsdag. Känns lite som dan för dan? Dagen före skärtorsdag. Då den kvinnliga delen drar till Blåkulla? Enligt tradition. Själv får jag inte följa med. Fast jag skulle vilja. En dag till med jobb sedan påsklov. Eftersom man inte får eller kan åka någonstans? Får man fira allt inom hemmets fyra väggar. Inga problem för min del. Ganska skönt att slippa den sedvanliga stressen. Man skall fara hit och dit som en urlakad sill. Faktiskt längesedan man kunde chilla i sin soffa. Kliniskt fritt från umgänge. Få ta sig en redig Whisky och lyssna på hårdrock. Sånt gillar jag.
I dag lördag tjuter stormen som galna hundar runt husknutarna och solen skiner däremellan kort och gott ett riktigt aprilväder, passade ändå...
.jpg)
