Dunka dunka?

Älskar att se mitt hjärtelag dunka på. Pang pang scenario. Dalmasarna har det sjukt jobbigt att parera. För närvarande. Tro mig, än kan man inte slå sig till ro. Hockeyns värld kan svänga hur som helst. Det vet vi som har varit med förr. Slutspelshockey är en värld för sig. Fjärran från allt annat. Annars väntas ett grymt lågtryck in i min region. Alternativ storm slash snö. Hur kul är sånt på en skala? Annars väntar vi på ett alternativ på Stinas kyckling? Snabbt gott och läckert. Enkelt och gesvint. Sammantaget denna söndag, har alla parametrarna fallet på sin plats. Gott nog.

Balans i det gråa?

Ett sanningens ord: Alla inbillar jag mig eftersträvar efter någonting? Vad som helst? Ett välbefinnande ett flow i den gråa tillvaron. Absolut visst är det så. En del finner sig i att vara där dom är? Beroende på yttre och inre omständigheter? En del har inget val? Medans andra troligtvis har, många fler möjligheter. Att åstadkomma någonting annat, än där som dom befinner sig i? Så tänker jag? Min jakt efter ett positivt flow. Kommer hela tiden fortgå, troligtvis så länge som jag lever. I en rastlös själ finns inga givna hållpunkter. Med ålderns rätt, kanske jag hamnat i en bekväm sits. Som jag finner är tillfredställande för stunden? Ombyte förnöjer.

Att knyta ihop olika säckar?

Ett sanningens ord? Min jakt på min sanning, har pågått sedan forntiden. Typ hedenhös, eller så? Plus minus noll? En jakt som såklart fortsätter, både nu och i for ever? Tills man hittar det som man söker efter. Tills man känner sig tillfredsställd. Vad som helst, som får olika säckar att knytas ihop. Minsann ingen lätt grej? Min bakgrund har varit min klara fördel. Från ett taggbuskslikt basic perspektiv, har jag lyft fram allt det där som jag behöver. För att fortsätta jaga, på det som jag strävar efter. Mitt ideal min vision. Tja en kamp mot klockan? Eller en förblindad jakt, på någonting som man kanske aldrig finner? Än ger jag inte upp den problematiken. Never change.

Jakten på sitt öde?

Inbillar mig att många människor. Letar efter sitt sanna jag? En enveten jakt bland stock och sten, bland törnen och mull. Vissa hittar sitt rätta jag, medan andra kanske inte accepterar sitt öde? På gott och ont? Mitt öde är förutbestämt. Man dör när man dör? Man lever när man lever? Thats it! Så är det bara. Bara att gilla lägget, eller skita i det. Snart spelar mitt hjärtelag slutspelshockey. Då är man på tåspetsarna. En gång supporter alltid supporter. Så är det liksom. Bara att gilla läget. Till kvällsmat vankas det olika kycklingdelar, potatis med sås grönsaker och dylikt. En klassisk ordinär söndagsmiddag, som inte går av för hackor.

Vårlika kollisioner.

Våren fortsätter att spira sakta men säkert. Allsvenskan har dragit igång. Damallsvenskan är på gång. Samtidigt som slutspelshockeyn fortsätter med dunder och brak. Sommar och vinteridrotterna krockar, och rör ihop allt. Precis som ett stingsligt aprilväder. Snart dags för lunch för oss, eller brunch för min dotter. Gårdagens grillrester skall förtäras. Perfekt. Denna här söndagen går jag frivilligt ned i varv, efter 4 dagars frånfälle. I morgon är det åter dags, att kliva in i verklighetens domäner. Det känns helt okej. Hur det än är så älskar jag mitt jobb. Känner mig väldigt priviligierad.

Söndags feeling!

Söndag en dag som förbarmar? Som förlustar? Eller vad den nu gör? Oavsett vad är det en skön dag. Åtminstone för min del. Om det nu inte inträffar, nåt man inte räknat med? Så kan det vara. Ibland kan man få åka ambulans, bara helt apropå. Pling plong taxin? Kan bara gå till mig själv. Plötsligt händer det? Efter en helande morgonpromenad med jycken. Blev det en frukost deluxe. Alla tillbehör plockades fram. Lite hotellfrukost feeling trollades fram. Vädret är som alltid ett kapitel för sig. Det skall i och för sig bli varmare? Men en sorts nederbörd är i antågande, in över min region. Det kan bli vad som helst? Det tar vi då!

Never talking?

Vad bjuder min lördag på? Tja ingen lets dance? Kanske med ena ögat. Andra ögat sköter grillningen och dricker vin. På sin höft. Som kille kan man faktiskt, göra två saker samtidigt. Det trodde ni inte? Snacka om universellt geni? Eller så! Min lördag fram tills nu har varit klockren. Som ett tickande urverk, som för saker och ting framåt. Utan att för den delen sacka på något vis. En framgång på ett sätt. Min grillverklighet levererade kött, till en jublande minimal skara. Bestående av min familj. Det bästa är gott nog.