Att aktivera planer?

Vad jag älskar med just fredagar, är att man är fri dagen efter? I dom bästa av världar? Och dagen efter den? Så är planen A. Sedan kan det såklart komma komplikationer, av guds nåde. Inget man räknar med? Då får man lov att trolla fram B planen ur bakfickan. Simsalabim. Sesam öppna dig. Kan dessutom konstatera hur viktigt det är med en god samverkan. Mellan grannar. Någonting går sönder. Vad som helst? Den ena känner någon som vidarebefordrar en annan. Som ringer upp en tredje part, som verifierar. Pang på rödbetan. Allting löser sig, alla blir nöjda och belåtna. Var och en går in till, sina grottor och dricker upp fredagsvinet. Slutet gott allting gott.

På böljan den blå?

I pandemins kölvatten, cirkulerar många skumma figurer. Denna här sörjan lockar fram, de mest opolitiska klientel. Som i sitt osympatiska sinne, inte drar sig för någonting. Det här scenariot bådar inte gott, vare sig för dig eller mig. Desto längre det fortgår, ju svårare blir det att återgå till det normala. Dessvärre är det en bister sanning, men fan så verklig. Som nuläget är befinner vi oss i ett vakuum, där man varken kommer fram eller bakåt. En ganska skrämmande känsla. En professor i Norrland sa, att det här skiten tar minst 3 år till? What a fuck? Herregud, orkar jag vänta så länge? Tro fan det?

Sjukt bra torsdag!

En jävla sjukt bra torsdag hittills? Inga mygg ingenting som sabbar helheten. Inte ens en jävla fästing på innanmätet. Skall man nu försöka berätta, hur min torsdag har varit? Okej I test I test! Så har den varit som att vara fri som en fågel, utanför sin fyrkantiga bur. Eftersom man är en man med fasta principer? Så funkar det klockrent. Man betar bara på dom markerna man känner till. Resten skiter man i. Ganska enkel logik. Rätt som det är, kan det komma en snubbe som tillrättavisar dig. Kanske börjar prata om principer oss så? Då slår man dövörat till.

Atmosfäriska störningar i vardagen?

Om man nu skall försöka summera det aktuella läget? Skulle det nog kunna se ut så här. Tänk dig sittandes på en snorhal isglass utan skyddsutrustning. Dessutom gassar solen, extremt mycket. På grund av klimatförändringar. Atmosfäriska störningar. Och så vidare? Du känner att du inte får fäste någon stans. Då låter du allt bero, och hoppas på att turen står dig bi? Summeringen kanske var i det pessimistiska laget? Men visst finns det en viss sanning, i mitt påstående. Absolut visst är det så. I dagsläget har vi inte en susning, om vad framtiden har i sitt sköte? Inte ens inom den närmsta tiden?

En sådan onsdag?

Hur det än är, så är man optimist. Uti fingerspetsarna. Sedan kan det såklart komma dagar, då känslan inte infinner sig. Inte som man har tänkt sig? Eftersom man är en känslig själ, så varierar allt emellan tummen och pekfingret. Små marginaler. Inget man dör av, men man kan balansera tillvaron. Hur som helst, så är det onsdag idag. En schysst dag på alla sätt och vis. En möjligheternas dag, om man så säger. Denna här mittendagen, fortsätter slutspelshockeyn. Med plusstatistiken för mitt lag. Har man varit med förr, då vet man att det kan svänga av bråkdelen på en sekund.

Bra dagar kommer, bra dagar går?

 

Varför skall man alltid ha bra dagar? Så jävla naivt? Ibland känns livet som en plast korv bruna bönor? Skit alltså. Just nu känns livet, som att trampa vatten i Ångermanälven? I motströms. Hur kul är sånt? Man kommer varken framåt eller bakåt? Man står stilla på stället och tuggar skit. I långa rader. Kan inte, säga att det är så här varje dag? Ibland käkar man finbröd, så att smulorna sprutar ur munnen. Emellanåt, suger livet år helskotta. Som sagt ibland kan jorden snurra medsols, om man har tur? Oftast har man en orsak, varför det är som det är? Blir som det blir? Hur som haver. Ibland finns det ingen orsak alls? Det bara kommer, bara tillfälligheter? Ibland, kommer det stötvis som pastorn sa.

Ännu en tisdag i motljus?

Denna här tisdagen har varit, som att sola i motvind? Att bada i korsdrag? Whatever? Hur som helst har jobbplanet varit stabilt, medans det sociala har kraschlandat på Närkemyllan. Minst sagt. Allt är relativt. Platt fall således. Tja, inte allvarligare än att man har kunnat redd ut problematiken. En bra planhållning behövs. Kanske som en orkan i ett vattensäng? Whatever? Eller som en bärfis skumma andedräkt i en sunken berså? Whatever? Hugget som stucket. Vad är rimligt i dom bästa utav världar? Det är nog inte jag rätt man att svara på? Kanske har stålmannen bättre insikter? Whatever?