Min twittersjäl Kapten K. Krall konstaterar krasst. Doku. 21: (Vädrets makter i skräckfilmsformat!)

Att vädret är som i en dålig skräckfilm. Både blåsigt kallt regnigt, dessutom hotar vädergudarna med snö framåt kvällen. Vilka glädjedödare! Nästa vecka väntas väderleken stabilisera sig. Till ett mera humant klimat. Det ser vi fram emot. Annars har den här tisdagen inombords, varit allt annat än blåsigt. Inga känslostormar att tala om, inga blodvallningar att nämna. Bara en rak autostrada, mellan punkt A till punkt B. Snart vankas det färsk pasta, med baconsås och riven parmesan. Lite blandad sallad med rucola. Det går inte av för hackor minsann.

Min twittersjäl Kapten K. Krall konstaterar krasst. Doku. 20: (Nordpolen kryper allt närmare oss?)

På onsdag gott folk blir det snö i min region. Nää jag bor inte i nordpolen utan i mellansverige. Regioner kryper allt närmare varandra. Om max 100 år kanske vi får istid? Brrr! Tja vem lever då? I ugnen gosar laxen till sig. På spisen puttrar både färskpotatisen och spenaten. Tja mat är en del av livet. Såklart balanserat. Tillhör den gamla stammen som fortfarande kör tallriksmodellen. Så himla klockrent, det funkar för mig. Alla delar har sin givna plats. Ibland kör jag onyttigt, för att jämna ut det hela. Så kan det vara.

Min twittersjäl Kapten K. Krall konstaterar krasst. Doku. 19: ( I verklighetens ljusa tunnel?)

Det finns nån professor nånstans, som säger att tidigast 2024? Kanske vi kan se ljuset i tunneln. Förhoppningsvis? Okej, det låter ju käckt? Har vi råd att vänta så himla länge, innan stats ekonomin går åt helvete? Kanske kanske inte? När allt det här är över, om X antal år? Får vi börja om från början då? Från scratch? Frågor man aldrig kan svara på? Är månlandningen 1969, fejk eller inte? Kanske är betydligt lättare att svara på? Eller så?

Min twittersjäl Kapten K. Krall konstaterar krasst. Doku. 18: (Konsten att trolla bort äckliga monster?)

Att om våren kommer bina och befruktar alla blommor alla frukter. Helt klart ett nyttodjur. Men även kommer fästingen. Ett av dom vidrigaste monstren i modern tid. Och alla andra ogästvänliga kryp och baskillusker. Självfallet får man blunda, när man stöter på dessa så kallade varelser. Som i sin roll, försöker sabba människans levnadsvillkor. Plockade nyligen bort en fästing från jyckens skalle. En äcklig blodtörstig krypande sak, som har lämnat jordelivet. Inga sörjande rapporteras.

Min twittersjäl Kapten K. Krall konstaterar krasst. Doku. 17: (När dammis revolterar?)

Min gräsklippare lever sitt eget liv. Den vill inte klippa när inte jag vill? Men blir sugen när jag vill? Min jycke Dino är livrädd för dammsugaren som lystrar till namnet Dammis. Ärligt talat är jag också lite skraj för detta mekaniska vidunder. Det har dock blivit en bättre relation med åren. Vi har liksom kommit närmare varandra. Kanske inte så att vi pussar varandra eller så. Men ett relativt normalt förhållande. Vi vet ju vart vi står. Var vi har varandra.

Ett liv bland citronpaj och varierade kycklingdelar?

Lunch time! Hos mig blir det varm korv med bröd och mos på toppen. Denna eviga klassiker serveras med lingon och gurksallad. Inget öga är torrt? Till kvällen slår vi till med olika marinerade kycklingdelar färskpotatis. Som följs efter med citronpaj jordgubbar och vispgrädde. Mat för kungar, men även för arbetare som oss. Som sliter hund i vårt anletes blod svett och tårar. Ingenting är vare sig för mycket eller för lite. Allt är precis så där lagom bra, som man vill ha det.

Min twittersjäl Kapten K. Krasst konstaterar krasst. Doku. 16: (Till Mars och åter?)

Inom kort kan man åka till Mars? Visst låter det kul? Eller inte? Att komma till en planet, långt ute i rymdens ingenstans? Nja det är inte aktuellt för mig? Men det kanske blir en nödvändighet för framtidens generationer? Tja min egen framtid sträcker sig någonstans, mellan tummen och pekfingret? Typ man kanske inte lever till gryningen? Sånt där vet man ju aldrig. Som tur är. Allt det där oförutsedda kan komma som en blixt från klar himmel? Plötsligt händer det bara?