Min twittersjäl Kapten K. Krall konstaterar krasst. Doku. 40: (Emellan tro hopp sorg och glädje?)

Att kyrkklockorna dånar utanför mitt fönster. Det är visst högmässa på G. Eller nåt helt annat? Numera kör väl kyrkan medialt som alla andra. Min kyrkliga närvaro är lika lätt räknade som mina formel 1 starter. Konstaterar att det kyrkliga inte är min grej. Utan kör endast klassikerna bröllop dop och begravning. Det här med tro kan vara så många olika saker. Men bottnar i att man måste respektera andras synsätt. Vilket kan vara sjukt jobbigt för en del. Tänker närmast på den pågående konflikten. Där dom olika synsätten kolliderar brutalt mot varandra.

När morgontuppen fixade och donade?

Struntade faktiskt i att gå ut med jycken nu på morgonen. För ovanlighetens skull. Frugan tog det ansvaret. Ibland går vi båda ut, men oftast jag själv under helgerna. När någon av oss går ut får den andra göra frukost. Fixa och dona. Regnet hänger löst i luften. Man kan nästa ta på den känslan. Den dallrar och vibrerar. Efter en ordinär klassisk frukost, skall jag bara göra den här söndagen så bra som möjlig. Tänk aktivera mina geniknölar till ytterligare ett par alster. Det är på helgerna som jag har tid, till att låta tankarna nå dom mest oväntade sakerna.

En strilande pink paus i skenet av lets dance finalen?

Ena familjemedlemmen tittar på lets dance finalen. Schysst hon gillar programmet. Dottern hänger medialt med sin polare. Hon har ingen lust att kolla på lets dance finalen. Hon har valt det som är bäst. Själv skriver jag alster för brinnande livet. Det tycker jag är livskvalité. Har också valt det som är bäst. Det är liksom min grej. Vissa tycker så andra si. Det måste man respektera. Man kan tycka olikt om olika saker vilket är helt i sin ordning. Kan man inte tolerera det då har man grava problem. Jag och jycken Dino har varit ute på dagens sista pink runda. Dessutom i ett strilande regn. Han var duktig och jag är trött. I morgon är liksom en annan dag. Eller som solskensbonden sa, det kan inte vara sol jämt och kliade sitt långa yviga skägg?

Min twittersjäl Kapten K. Krall konstaterar krasst. Doku. 39: (Att fly från nåt eller stanna i flykten?)

Människor flyr hela tiden från någonting eller till något annat? På jakt efter vad som helst, som är bättre än nuet. Det som var bra i dåtiden kanske suger i nutid? Sticker inte under stolen med att även jag har flytt från någonting? Kanske efter nåt ouppnåeligt? Eller vad det nu kan vara? Troligtvis vet jag inte ens idag, vad det är som jag letar efter? Kanske är inte gräset grönare där borta? Det vet man förvisso, inte förrns man har varit där? Alla har vi våra mål på ett eller annat sätt. Mina mål hänger liksom kvar i luften, för att slutligen aktiveras förr eller senare? Om det blir i dag eller i morgon, har jag inte nån susning om? Det som sker sker det som händer bara händer?

Ett spann mellan alla gränser?

Älskar att prata med min son, vi diskuterar om allt mellan himmel och jord. Allt ifrån gamla krigarkungar via annat nordiskt släktskap till framtidens medborgliga lösningar. Vi betar av allt mellan Teslas grundare via danska gamla elaka bödlar till universalgenier. Spannet är hur stort som helst mellan tid och rum. Vi lär varandra hela tiden, både nya och gamla saker. Hela tiden förkovras vi i något? Som gagnar oss nyhetstörstande. Regnet fortsätter att vräka ned, till synes i ohejdade mängder. Var är det man brukar säga? Efter regn kommer sol.

Min twittersjäl Kapten K. Krall konstaterar krasst. Doku.38: (Blixt & dunder med lövtunna blad?)

Att våran timslånga promenad med jycken. Blev en färd i en total syrefattig miljö. Himlen börjar på att dra ihop sig, den snörps åt. Luften blev lika tunn som ett genomskinligt löv. Regnet hade precis börjat dugga när vi kom hem. Det skulle behövas ett riktigt hederligt åskväder, för att tillsätta det förlorade syret. 1 gång i år har jag hört åskan dundra. Den blev inte lika maffig som den brukar vara. Annars har vi tagit en eftermiddags fika med gobullar. Lite slötid innan maten skall börjas göras iordning. Kanske nånstans där emellan fylla på rosé glaset. Varför sitta här med tomma glas?

Om dagens cykelfärd och annat?

Dagens cykelfärd gick till bolaget för inköp av rosé. Denna gudabenådade dryck. Laddad med både kort och munskydd kände jag mig redo. Allt annat än redlös. Tänkte på vad många som inte har munskydd i offentliga miljöer, precis om dom vore odödliga? Vilket dom såklart inte är. Titta på Storbritannien som precis har öppnat upp, där härjar den indiska mutationen. Som tycks ha fått en explosionsartad spridning. Tänkte på bossarna på FHM som trodde sig kunna öppna upp nu i Maj? Men ack vad dom bedrog sig. Ska jag vara riktigt allvarlig, tror jag inte på någon lättnad förrns tidigast i slutet på nästa år? Hoppas att jag har fel? Hjärtat vill mer än hjärnan.