Idag lördag har det varit en blandad vädermässig dag, med regn hagel sol moln sol luckor och annat som tillhör den flerskaliga väder skalan. Således varken hackat eller malet, som osorterade kalsonger som ovikta strykfria skjortor på ett pärlband. Som fel sorterade strumpor i periferin. Herregud så livet kan vara vara. Ibland är det upp och ner, annars är det som felvända pannkakors scenarion. Men så är livet på en pinne? Vilken sanning. Varken mer eller mindre.
Oftast föds man in i sitt politiska tänkande. Så även jag? I en hårt arbetande arbetarfamilj, där sossarna har varit det självklara valet. Så även idag. Min ideologi är den samman nu som då. Allt annat känns fjärran ifrån min åsikter. Min morfar var en äkta moderat som hatade allt vad sossarna gjorde? Men inte jag. Än idag finns det bara ett fungerande parti, fast kanske i en något modifierad form. Nu för tiden måste kanske man måste bredda sina mål, att närmas sig dom andras alternativ för allas bästa? Vilket kanske inte är så himla lätt som det låter?
Det man inte hör det lider man inte av. Det man inte ser förtränger man. Det man inte upptäcker vet man inget om. Så kan det vara i dom bästa av världar. I vår ytterst tighta digitala värld blir vi attackerade av både fake news och sannings lögnare. Om oseriösa tingestar som vill söndra och härska. Om diverse cyberattacker och sjukt ställda lösensummor, till i sammanhanget andra gravt ställda villkor. Trots att vi kan tycka att det är en grymt sjukt värld vi lever i? Så det här kaoset är faktiskt den verkligt vi befinner oss i för närvarande?
Tänk vad olika människor vi umgås med? Det finns både energislukare glädjefolk inspirations gurun till såta vänner molnfarare till äkta hjärtan. I samhället florerar lurendrejare skengravida osannings sägare. Även dom de som förpestar den fria luften omkring dig och dina medmänniskor. Så är det liksom. Hur skulle det se ut om alla var stöpta ur samma form? Alla tänkte och tyckte samma? Herregud vad tråkigt. I min värld umgås jag bara med dom de som tillför mig energi. Resten lämnar jag därhän.
Tja vad säger man om vädret? Inte fan vet jag? Men skulle jag försöka definiera ordet väder det skulle det bli så här. En suspekt osammanhängande pannkaksmet som varken är kall eller varm, snarare lika fuktig som en tropisk regnskog. I själva verket ett olyckligt mellanting mellan ett icke väder och ett väder som inte ens är värt namnet. Sug på den karamellen. Annars så börjar man räkna ner till semestern. Snart är det lika mycket kvar som jag har kalsonger i garderoben?
Idag ett typiskt svenskt mellandags väder med lite regn många gråa moln. Som en pannkaksmet som blev fel, men ändå känns rätt? Tänka om alla dagar vore soliga då fick inte chans att gråta över regnet. Jobbmässsigt har även det, varit som ett svenskt mellandags väder. Lite hit lite dit och resten däremellan. Men det är ljusningen med just mitt jobb, det blir aldrig slentriant och tråkigt. Dagarna innan den efterlängtade semestern, går man som i en sorts bubbla. Där vissa sinnen stängs av medan andra dolda sinnen tänds på. Kort sagt man börjar redan nu förbereda sig mental. För vad som komma skall?
Fast man inte har semester så skiner solen med sin varma närvaro. Min personliga semester börjar om sisådär en handfull dagar. Vilket kan tyckas som en befrielse i sammanhanget. För närvarande är man mitt uppe i en arbetstopp, som troligtvis dalar något dom sista dagarna före semester. Så brukar det alltid vara. I mitt fall bestämmer jag själv över arbetstopparnas toppar, dom kan jag bestämt klyva efter bästa förmåga. Sånt är jag bäst på enligt cheferna. Därför har jag aldrig gått in i några väggar, på grund av att jag undviker dom. I mitt fall har jag efter mångårig jobberfarenhet lärt mig att hantera vissa jobbmässiga problem.
I dag firar man folknykterhetens dag första gången var 1928 enligt mig får man fira vad som helst eftersom jag själv inte är någon nykteri...
.jpg)
