Har legat medvetet på latsidan ett par dagar? Konstaterar följande att det där med semester är definitivt förödande för min kropp. Har knappt rört mig mer än nödvändigt? Vilket jag såklart beklagar. Ganska självförvållat men ändå? Jag har fan ingen lust att stressa på min futtiga semester, det gör jag dom 48 andra veckorna. . Från och med nästa vecka blir det andra rutiner som gäller. Det gäller att hitta tillbaks till min gamla goda form igen? Trägen vinner.
Denna här dagen är en sorts fridens dag på alla sätt och vis. En dag då ens batterier inte riktigt är fulladdade. Sen vet jag inte om kräftskivan gjorde sitt till? Troligtvis gjorde det det. Ska man säga någonting om kroppen, så har man bly i sina foppa tofflor. Skojar inte?
Apropå dom där tofflorna så är det fulaste som nån har skapat? Men dom är funktionsdugliga i mitt revir men inte mer än så? En gång hade jag dessa skodon på mig när jag var på ett sushi hak. Det har jag fått ätit upp mer än en gång. Frugan skämdes över mig. Kort sagt så var jag inte klädd i den högre skolan? Va fan, det är smällar man får ta.
I morgon är som sagt en annan dag? Då börjar man liksom jobba igen efter en månads frånfälle? Kanske är det lite blandade känslor som svävar omkring som osaliga fjärilar i min kropp? Allt har en börja och allt har ett slut så är det. Årets semester har varit om man så säger ett hopkok av varierande intryck, mestadels på hemmaplan.
Man har gjort det bästa utav situationen. Hur det än är så är det fint att gå tillbaks till jobbet? Enligt hörsägen så längtar dom efter mig? Något avtryck har man gjort? Vad det är är fortfarande höjt i dunkel? Men kul skall det bli att träffa sina kollegor igen. Back in businessen om man så säger. Amen punkt slut.
I morgon är det åter dags för jobb. Idag kör vi en mental uppstart. Fyra veckors semester med blandat innehåll till ända? Men ändock en semester. Det är ju nu man skall koppla in ångesten, som mal sönder och vänder vrider och tuggar upp alla inneboendes demoner vedermödor och eländes eländen.
Kanske var den där processen vanligare förr då man inte hade ett stabilt och tryggt jobb? Nu är det betydligt lättare att hantera just den här situationen? Troligtvis blir det bara en ned pimpad ligth version fjärran från originalet. Hoppas att jag har rätt? Nu skall vi äta dom resterande kräftorna från gårdagens storslagna kräftkalas.
Herregud vilken tid det ska ta sig tills man blir normal igen? Åtminstone tills man blir funktionsduglig? Det blir du aldrig skojar frugan till det. Det ligger väl nån poäng i det också? Egentligen finns det inga normala människor? Alla är vi normala på sitt sätt?
Vi har fått lära oss sedan barnsben att normala människor är dom som inte gör nåt onormalt? Men sen vad som är normalt eller inte, kan diskuteras tills fan avlöser varandra? Gårdagens kräftkalas har blivit dagens kräftgång. Det är smällar man får ta?
Dimmorna börjar äntligen lätta något i från gårdagens kräftskiva? Det stora tabernaklet hemmavid i dryckeslag med dom goda grannarna. En extraordinär tillställning som bara vi kan göra. Hur det än är så är god samverkan mellan grannarna, en förutsättning för en trygg bostadsmiljö. Det gör vi inget avkast ifrån.
Så här dagen efter går man medvetet in i en lågprofilerad bubbla en sorts återhämtningsperiod för att på så sätt jobba upp min lägsta högsta nivå` Ni vet ju hur det är med balansen? Rätt som det är kan den få bägaren att rinna över.
I dag lördag går vi bara och väntar in startskottet på sen eftermiddagens kräftskiva. Ett stort tabernakel som spänner över två huskroppars goda grannar. Ett årligt evenemang med hattar allt och hela baletten. Innan dess skall tjejerna rida ett par timmar, såsom dom brukar göra på just lördagar. En gemensam tjejgrej som inte alls jag är involverad i? Mina intressen ligger på ett helt annat plan så är det? Men jag är glad för deras skull.
"Nu har man betat av nationaldagen med bravur, nu har man till slut landat i pingstaftonen med flaggan i topp. Utanför blåser det storm...
