En dag stannade jag till i Lund
av en ren och skär tillfällighet en slump av en sekund
en händelse av blott ett plötsligt infall
jag hade inte sovit en blund
nattens tand hade betat av mitt spröda porslinskal
en rusprick bodde i min sargade kropp
gick till ett öppet fik under neonets sken stod där en
indisk sikh som skänk från ovan
han blängde och log men ville ingen illa
inte vad jag inbillade mig
men där inne hängde bara levande döda
som färska lik i kostym
som röda smultron på ett havrestrå
prydligt staplade på ljugarbänken
utanför låg det en dräktig tik
som skrek efter omedelbar hjälp
inga döda själar kom in bara jag som var där nästintill lik
jag tröttnade på kaffet och doppet
det gav mig ingen vidare tröst
på lunket i Lund en bohem bodde i min kropp...