En dag när solen stod som högst i zenit
det var då
när värmen var som allra jävligaste
när svetten skållade din innersta märg
det var då
när sanden på stranden blev som till en helvetesglöd
i helvetes skärseld
i dess skållande förgård
i domedagens sista skärrade sekund
de rosa molnen fyllda och fluffiga
inte alls fanns där på himlen som jag hade tänkt mig
tar jag mig en djupfrusen grogg
stor nog åt en viking vars tunga klibbat ihop
torkar svetten ur pannans svedda veck
rättar till den kylskåpskalla kudden i hängmattan
lägger mig tillrätta i bersån invid den evigt porlande ån
hör de avundsjuka fåglarnas hån
känner doften av dom savande björkarnas spån
betalar av kättjans gudars lån
snarkar in för någon sekund
låter den ledlösa lättjan bli till en del av paradiset...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar