07 september 2021

En lunch med fartränder?

Nu har man passerat lunchen denna tisdag med ett par rostade mackor i förbifarten? Som jag berättade om förut så förbränner man inte så himla mycket under den här sjukdomsperioden? I stort sätt ingenting. Har precis klarat av min andra rutt med jycken Dino, som troligtvis både han och jag behövde? En rutt i ett strålande sensommarväder, eller en tur med ett begynnande höstväder.

Löven är fortfarande än så länge gröna men allt det där kan ändras över en natt. Får jag säga det själv så älskar jag när mörkret faller snabbare, i det så finner jag nåt sorts lugn. Allt bäddas in i en rofylld harmoni. Allt runt omkring mig stressas av och blir en behaglig rytm. En sådan härlig rytm som vi kanske alla behöver. Ser det här abrupta frånfället som ett helande verktyg fram tills mitt bejublande framträdande? Att stämpla in glad i hågen på kneget måndag morgon. Knappast nåt i världsklass men hur stort som helst för mig.





Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

En av många små tankar: En lång långfredag?

"Förr i tiden i min barndom var långfredagen årets absolut tråkigaste dag ever, inga butiker var öppna inget överhuvudtaget var öppet s...