Tryckt i mig gårdagens fläskkotlett med eftertryck med viss möda och stort besvär? Fortfarande får man leta efter mina förlorade smak och luktsinnen? Dom jag än gång hade. Någonstans är dom säkert men vart? Har ännu engång tvingat mig ut med jycken på en knapp halvtimmes tripp på känd mark. I ett härligt höstsolsväder.
Var stundtals ensam på mitt stråk, men kanske en och annan flåsande 60 plusare som sprang mig förbi som förtvivlade individer som i sin iver försöker övertyga sin tvivelaktiga kondition status? Sånt där kan man med lätthet läsa av i dess svettiga fårade plågade ansikte. Stackars moderna människor i vimlet. Det där med att jogga är liksom inte min grej det har det aldrig varit. Min grej har varit långa promenader och cykling, det har jag gjort dom senaste 55 åren. Lär så fortsätta fram tills döddagar?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar