Dikt utan titel.

Det finns dagar
som aldrig faller
inga nätter som sluts
några få drömmar som uppfyllts

dom flesta rinner ut i sanden
livslinjen bryts ut i handen
som blir början till ett slut

det finns timmar man aldrig glömmer
sekunder som plötsligt försvinner
några få drömmar uppfylls
dom flesta rinner ut i sanden

dom går till fanders
det finns inga månar till salu
inga planeter till realisation
inga änglar som frälser våra vilsna själar

det ända vi har är vårt klot
en inställd fest
bortom vakuum
bortom ingenmanslandet
finns tomheten
mellan natt och dag.

I mitten av ett myller i sanden.

I mitten av ett myller i sanden i
pissmyrelandet
ser jag ett mönster ett glas från ett fönster
en luggad zebra i hammarplast

en djurisk kontrast som en uppstoppad trast
i all hast en upphittad datoriserad kvast
av blåkullastuk
som en pudrad gustaviansk peruk
moderna saker mordiska ting

det kändes som en jättelik albatross
en sagolik kaross
dess kylslagna vingslag i arktisk form

gav mig istället ett ivrigt sommarbarns
droppande drippande våffelstrut
på min svartbrända mage
svartare än svart ett tillgjort illtjut i falsett
togs sommarbarnets våffelstrut ifrån

och sade både ironiskt smått filharmoniska
lakoniskt att
sorry boys, glassen tog just slut sen någon minut
innan festen någonsin kommit igång

i mitten av ett myller i sanden i
pissmyrelandet
bland exstasiska badnymfer i gårdagens brokiga mode
med gubbar vars buk buktar ut utan slut
där bakarna är så breda att
att gäddorna tror satan förmörkat solen en gång för alla

den ilskna frun bland nådiga fruar
plipprar planlöst ut i ett homogent allmoge gräl
inlindad i sin mörkaste sjal
frustar som svartsjuka knubbsälar om en ensam sill

mönstret formeras allt mera till en enhetlig mening i sanden i
pissmyrelandet
där jag ligger mitt i smeten av allsköns grädda
utan egentlig mening alls
och ser melankoniskt över det såkallade paradiset
och tar för mig av den sol som föder oss.

Conrad C. Knapps kamp mot solens invånare.

 

Fastän solen lyser klart
och stranden badar i ett gyllene sken
där tanterna brer ut sig som pösiga vidbrända stekta ägg
utan att någon vänder dom
i charmerande mamelucker
i en salig blandning av olika rätter och oförrätter

ligger jag Conrad C. Knapp där helt oberörd
mitt i smeten däri bland kleten och folkligheten
det kan tyckas i all min evighet
på en liten anonym filt av psykedeliskt snitt
i brunbrända kombinationer utan motiv
mitt i den stora världen som är mitt hem

stranden bubblar av frenetiskt energiskt liv
vars ädla kolsyra brusar av fylla
några barn för ett oherrans liv om en boll så rund och gul
som riktigt fula troll

fan spelar roll
fan spelar boll
noll koll om en rund och gul boll

ligger jag Conrad C. Knapp där helt oberörd
mitt i sörjan däribland hövligheten och folkligheten
det kan tyckas i all min evighet
lomhörd på allt som utspelar sig där på stranden
i sanden vid havet
på kanten till härligheten till sinnligheten
och allt vad det heter

en landkrabbas längtan till det stora havet
gör den till en desperado utan motstycke utan samtycke
solen tar allt folkvett resolut utan etikett
till en komplett vanvettighet
mångalenheten gör sig påmind vargen flinar grått

för fan spelar boll
den kickar bort ungarnas boll
noll koll utan kontroll

stärker mig med ett glas champagne
och ser stranden fördubblas dubbleras
i oändligheternas evighet

tanterna ligger kvar där mitt i smeten
som pösiga vidbrända stekta ägg
utan att någon vänder dom
i skimrande laxrosa nyanser i rödmosade flagdanser

fan spelar roll
fan spelar boll

noll koll nu börjar Conrad C. Knapp få skoj
fåglarna kvittrar för glatta livet
där jag ligger mitt i smeten däri bland kleten och folkligheten
det kan tyckas i all min evighet
och låter mig smått berusas av champagnens sista bubblande droppar
utan kontroll noll koll

fan spelar roll
fan spelar boll.

En sorts dag under solen.

 

Sommaren är härlig
andra svär förfärligt
vissa ler besvärligt
en del ber mera än dom som lagt av

pust och stånk
det stänker det frustar

några hurrar av sommarfylla
ett slagfält på bondens mylla
dom hyllar värmens offer
som låter sig villigt offras
åt solgudarna på stekhet sand

utan sans ett konstant trans
ett vanvettigt trams
dom offrar sig självförvållat
åt solgudarnas lek

hettan sållar skördar
några ojar sig under solens glöd
blir liksom möra som smält smör i bubblande frityr

ett tag längtade man efter snö ett uppgivet tö
tomten verkar dö
ungmön dansar förföriskt på ängen
där någonstans finns bolsterhavets kluckande
under molnmaränger dom syndiga vindarna

dom rödmosade kinderna intill dom flämtande lindarna
ligger dom alena leende som den goda fen har förlett
rätt och slätt under måsarnas svalkande vingar
berusande smått susande av ett rusande hav
i ett orgasmerande nav

en brusande bris slår in mot den stekande strand
under solnedgångens glödgande sol
som döljs av en transparent kjol

Tor han avvaktar med blixt och dunder
vi andra bejakas i den nedåtgående solens stund
tynar långsamt bort som smälta marshmallows
i ett vakuum av välbefinnande
ett under om vi överlever dagen.

Ur svett.

Av svett

är du tillverkad
ur svett
är du kommen
av svett
växer du upp
av svett
jobbar du hela ditt liv
utan tack

ur svett
ger du din älskade din kärlek
av svett
skall du åldras i osäkerhet
av svett
skall du en gång döden dö
ur svett
skall du en gång återuppstå.

Solen ger och tar.

En dag
när solen står som högst upp

i zenit

när värmen är som allra jävligast
när svetten skållar din innersta märg
när sanden blir till en helvetesglöd
i helvetes skärseld
i domedagens sista skärande sekund

och de rosa molnen
fyllda och fluffiga inte alls finns där
på himlen som jag tänkt mig

tar jag mig en djupfrusen grogg
stor nog åt en viking vars tunga torkat ihop

torkar svetten ur pannans svedda veck
rättar till kylskåpskalla kudden i hängmattan
lägger mig tillrätta i bersån
nere vid den evigt porlande ån
få höra dom avundsjuka fåglarnas hån

känna doften av björkarnas spån
betala av kättjans gudars lån

snarkar in
och låter den lealösa lättjan
bli en del av paradiset.

Obetydliga tankar om undergången.

Bryr sig kungen

om småfisar
om småfjärtar
andra obetydliga odörer och aromatiska aromer

när en fläck på frackskjortan
liknar världens undergång

bryr sig hovet
om franska bagateller
om onödiga rondellhundar
mögliga klementiner till inlagda sardiner
tre kronor på rullgardinen

när en blesyr stor som en nålsöga
på strumpebandsorden
liknar världens undergång

bryr vi oss om tillfälligheter
om bristfälliga omständigheter
en jonglörs galanta jonglerande på sköra trådar
i vardagens kompakta mörker i ett nattligt lyster

när en obstyr klick flott fett
på sidenslipsen
liknar världens undergång.