23 augusti 2024

En av många små tankar: Livet är fast i en bergbana?

"Alla bra dagar borde applåderas men emellan applåderna finns dom där mindre bra dagarna, idag borde jag känna mig bättre men kroppen lurar mig totalt känner mig knappast mentalt eller fysiskt förberedd för ett liv bortom sängen? Hostan sitter fortfarande i vilket gör att rossligheten från bröstet gör sig påmind om nätterna vilket gör att sömnen blir lidande, ledvärken släpper inte greppet inte heller febern som går upp och ned som en förarlös bergodalbana. Trots dom där krämporna är jag mer och mer uppe och rör på mig dels för att slippa en lunginflammation, upp och ned för trappan som förbinder våran neder och övervåning aptiten har blivit något bättre men fortfarande kämpar jag febrilt med att fånga in mina flydda smaklökar igen som är på vift. 


Har upptäckt naturligtvis efter lång erfarenhet att det inte är lönt att skynda på läkningsprocessen utan låta kroppens idoga immunarbetare får jobba klart, senast jag inte lydde det rådet blev jag än värre sjuk och fick lida dyrt och heligt av det misstaget. Nu kan jag inte göra så mycket mera än att vila och låta naturen få ha sin gång? Jag tror aldrig att jag har lyssnat så mycket på nyheterna som nu, som blandannat nämner om hur Trump kliar sig i bakhuvudet och funderar över hur han bäst skall kunna smutskasta Kamala Harris, tycker det är tragiskt att den som kastar mest skit vinner valet då handlar det inte längre om politik utan om personangrepp? Än engång har stackars vulkanlandet Island haft ett utbrott som om dom inte har haft nog med utbrott, den lilla ön som allt mera börjar lika ett svart och öde månlandskap."




En av många små tankar: Som grädden på moset?

"Vaknar upp till ännu en regnfylld och tung höstmorgon tonårsdottern gör sig redo för att gå till plugget, frugan kopplar på jycken Dino sitt koppel för sin arla morgonrunda. Själv tänker jag inte heller idag gå några hundrundor eller äns gå utanför dörren då jag konstaterar att jag inte på långa vägar fortfarande känner mig okej, men ändå så får jag ta den här dagen till att fatta något sorts beslut inför nästa veckas jobb annars krävs läkarintyg? Eftersom jag har ett så pass krävande jobb och jobbar med gamla och ibland immunsvaga människor, så vill jag såklart vara helt återställd när jag kommer tillbaka allt avgörs på söndagen? Hur som helst är vi ett antal polare som har ett tipskosortium tillsammans sedan minst 25 år tillbaka 3 olika sociala individer det enda som förenar oss är att vi växte upp på samma bakgård och naturligtvis sporten, en av medlemmaren tycker om trav och vill att jag skall satsa på kusarna när det blir min tur samtidigt vet han att jag inte gillar travsport? 


Ungefär som om jag skulle rekommendera honom att lägga sin insats på dambandyn, hans insyn i kategorin dambandy är dessvärre lika bedrövlig som min knapphänta insyn i kategorin trav men visst det är fina hästar och fina tjejer å andra sidan. Trots detta så har vi hållit kontakten i över 50 år där vi försöker att träffas minst ett par gånger om året, även om vi inte träffas så håller vi kontakten via sociala medier. Frugan gjorde sig till som hon sa igår ironiskt eller ej och lagade vit fisk med potatismos och smörstekta sockerärtor, tydligen så gillade hon inte att jag hade lingon till anrätten? Enligt henne mördar man den fina fisken med att slänga på lingonen men i min värld kan man ha lingon till precis allt utom soppa förstås? Det enda som förstörde det hela förutom lingon i hennes ögon var att min fortsatta avsaknad av smaklökarna, i kväll skall vi äta räkor och havskräftor men jag vet inte om jag törs fråga om lingonen?"






22 augusti 2024

En av många små tankar: Vad är bättre än så här?

"Naturligtvis skall jag summera denna här dagen som oerhört positivt i alla avseenden, allra mest i frågan om mitt covida tillfrisknande som har ökat med ytterligare några procentenheter sedan igår vilket förstås är oerhört glädjande. Kanske kanske i bästa fall kan jag redan i morgon kväll om övermakten är med mig gå ut med våran jycke Dino något ärevarv runt husknuten, för att jag inbillar mig att det knappast kan bli värre än så här? Faktum är av erfarenhet att det kan både bli sju resor värre men även sju resor bättre, alltså blir det statistiskt sätt ett 50/50 läge där dagsformens plus eller minustecken får fälla sitt slutliga avgörande typ som scenariet domare jury och bödeln. 


Det finns ett par saker som idag ligger på plussidan således den soliga sidan det är att jag kan vara fortsatt ironisk sarkastisk jag kan till och med känna empati för mitt hjärtelags värsta konkurrenter må gud förlåta mig, minussidan således nordpolens ändhållplats skulle i så fall vara att smaken är djupt begraven bortom sanktmarkerna lukten finns där någonstans men inte här den borde vara och den allmänna kroppsstatusen sviktar något sämre än normalt? Som vanligt handlar allt om hur man balanserar på det där klyschiga snöret för att balansgången ska vara så perfekt som möjligt får det varken vara inre eller yttre störningsmoment, inte heller öväntade plötsliga klimatförändringar som kan riskera snörets bärighet? Det enda som kan fälla mig mot alla odds är måhända om min tonårsdotter plötsligt kliver in i mitt sovrum och skriker: -Upp med dig gubbdjävel gör någon nytta för hundra gubbar ligg inte där och tugga fragda hela dan?"






En av många små tankar: Lagom stora ord att bära?

"Att skriva på ett eller annat sätt har alltid varit min stora och självklara passion, har till exempel skrivet och lämnat in ett tusentals insändare i den lokala blaskan fått dikter publicerade lite varstans men sedan har jag inte kommit längre än så? Allt började med ett felaktigt val i skolåldern där jag via grupptrycket valdes in i något som jag inte var ett dugg intresserad av. Det är såklart lätt att vara efterklok så här med facit i hand naturligtvis kunde jag ha hoppat av det där högst ointressanta och istället hoppat på någon form av journalistik eller reklam som jag innerst inne var intresserad av men så blev det dessvärre inte? I stället skriver jag om precis allting som tänkas kan och lite till i den här obetydliga bloggformen för att stilla min inre skrivarhunger, med parollen det som inte skrivs får ingen heller veta? 


Att skapa några tegelstensromaner har aldrig lockat mig utan istället har jag skapat korta kreativa minmala skrifter med precis allting i ungefär som att göra en korv med olika fyllningar, det som sägs kan absolut sägas på ett enda stycke av lagom längd så tänker jag? Det gäller att hitta sin speciella nisch i mitt fall handlar det om det vardagliga livet här och nu, att genom det gamla skapa det nya att mixa det dagsfärska med det förlegade kan i bästa fall skapa sköna symfonier av bästa märke. Naturligtvis har man inte någon miljonpublik att tala om utan istället får man vara glad och tacksam över att någon över huvudtaget läser mina alster, såklart kommer jag att hålla på att skriva så länge som jag har hälsan i behåll både psykiskt och mental. För det kan komma en tid där allt förändras det kan bli i morgon eller om 100 år den som lever får se?"




En av många små tankar: Bland slott och kojor?

"Med inställningen att små små steg framåt är bättre än inga steg alls så kämpar jag vidare med min överdjävliga covid, det som finns i kroppen stretar envist emot och vill inte än släppa taget. Det enda som jag kan göra i nuläget är att vila ut eländet och sedan komma tillbaka till mitt gamla forna jag igen. Nu tänker jag inte göra om det gamla klassiska misstaget igen med att börja jobba för tidigt, utan istället stanna upp lyssna och känna av kroppens signaler så tänker jag? Eftersom man är en ärrad veteran i sammanhanget så lär man sig till slut vad som är bäst för sin kropp, nu börjar man bli för gammal för att chansa i frågan om bära eller brista? Frugan är i väg och hämtar upp tonårsdottern från sin knappa 24 timmars långa camping i hällregn, eftersom vad frugan sa så var det här det värsta tänkbara hon har varit med om hittills i sitt liv vänta bara tänker jag? 


Eftersom hon bara är tonåring så kommer hon garanterat vara med om betydligt värre saker än en 24 timmars lång camping i hällregn. Minns själv när jag som värnpliktig tältade i Älvdalen i 39 graders kyla alltså mitt i smällkala vintern, där mitt långa hår frös fast i tältduken och fötterna nästan brann upp i kaminen. Man skulle först stå in och utfarspostering sedan skulle man byta av eldpostvakten i ett rullande schema till natten var över, då kunde man inte ringa hem till morsan och beklaga sig förresten så fanns det knappt mobiler på den tiden dom som fanns hade man inte råd att köpa? Till slut blev det folk av mig med till allas stora förvåning, det troligaste i tonårsdotterns fall angående camping är att hon aldrig någonsin kommer lägga till det i sin favoritkolumn."




21 augusti 2024

En av många små tankar: Faller en står tusen åter?

"Det fantastiska med oss människor är att vi alla är olika och är bra på olika saker i slutändan faller allt på plats och vi kan sammarbeta poängtera i bästa fall? Sedan finns det såklart dom som inte vill passa in i det som vi tycker är anpassningbart, utan hellre vill skapa sin egen syn på vad som är rätt eller fel. Genom historien har vi haft människor som hellre vill söndra och härska än att skapa fred och välstånd. A och O är flervägs kommunikation empati för olika grupperingar och viljan att verka för fred och harmoni. Det som faller är att det finns korrupta element kriminella grupperingar i fina kostymer, som gör allt i sin makt för att förstöra den normala och fria världsordningen det får vi leva med hur illa det än låter. Dilemmat och smolket i bägaren blir att dom rika I-länderna dumpar sitt avfall i U-länderna mot en viss summa, samtidigt som dom betalar U-länderna med feta checkar så svär sig I-länderna fri från allt ansvar. 


⭐⭐⭐⭐⭐

Apple air tag..

Köp nu

Dom orättvisa förhållanden blir allt tydligare för varje dag, klyftan mellan rika och fattiga växer och medelklassen kämpar för att ligga på rätt sida av snöret. Utsattheten blir allt mer påtalat med teknologin som fortsätter att expandera, det som var modernt förra året är ett minne blott idag nu när AI har fått sitt genombrott. I stort sätt kan man sitta i ett annat land och utföra en operation i ett annat, världen har kommit närmare på gott och ont? Sedan har vi dom där tvivelaktiga elementen som frotterar sig i den nya tekniken för att åstakomma så mycket skada som möjligt, den bisarra delen kan vi inte göra någonting åt faller en står tusen åter för att ta vid."




En av många små tankar: När procenten talar?

"Man kan nästan tro att allt resonemang handlar om sjukdomar och väder, och det gör det statistiskt sätt runt 50 procent resten handlar om ekonomi vardagliga problem förhållanden jobb sport musik och det aktuella världsläget? Det klassiska är att man inleder ett samtal med väder bra eller dåligt, vilket känns bättre än att berätta vilka sjukdomar man har eller ha haft eller kommer att få? Eftersom man i min situation inte kan prata om ekonomi om placeringar investeringar fonder börser och dyligt eftersom man tjänar så pass dåligt, då får man istället prata om väder och sjukdomar men även halka in på sport och musik. 


Just musiken har alltid varit mitt favoritområde eftersom jag var vinylsamlare och själv hade ett par tusen skivor som jag senare sålde och köpte en soffa för pengarna, i stort sätt visste jag allt ifrån gruppers medlemmar producenter låtar pressningar och historier myter runt omkring dom. Numera har jag tappat det mesta av det men fortfarande tycker jag mig hålla en ganska hög nivå i ämnet. Även sporten har legat mig varmt om hjärtat då jag själv har utövat det mesta, för närvarande spelar jag både tennis och bordtennis på en avslappnad seniornivå. För att återknyta till vädret så har vi extrema förhållanden antaligen för mycket eller för lite blöta, extremt kallt eller varmt och ord som lagomväder börjar kännas som ett ord som blir allt ovanligare i sammanhanget.




Spridda tankar 61: Min plats i solen.

"Det typiska aprilvädret fortsätter med kalla nätter mornar med skapligt varma dagar och Norrland får snö allt är som vanligt med andra...