"Att skriva på ett eller annat sätt har alltid varit min stora och självklara passion, har till exempel skrivet och lämnat in ett tusentals insändare i den lokala blaskan fått dikter publicerade lite varstans men sedan har jag inte kommit längre än så? Allt började med ett felaktigt val i skolåldern där jag via grupptrycket valdes in i något som jag inte var ett dugg intresserad av. Det är såklart lätt att vara efterklok så här med facit i hand naturligtvis kunde jag ha hoppat av det där högst ointressanta och istället hoppat på någon form av journalistik eller reklam som jag innerst inne var intresserad av men så blev det dessvärre inte? I stället skriver jag om precis allting som tänkas kan och lite till i den här obetydliga bloggformen för att stilla min inre skrivarhunger, med parollen det som inte skrivs får ingen heller veta?
Att skapa några tegelstensromaner har aldrig lockat mig utan istället har jag skapat korta kreativa minmala skrifter med precis allting i ungefär som att göra en korv med olika fyllningar, det som sägs kan absolut sägas på ett enda stycke av lagom längd så tänker jag? Det gäller att hitta sin speciella nisch i mitt fall handlar det om det vardagliga livet här och nu, att genom det gamla skapa det nya att mixa det dagsfärska med det förlegade kan i bästa fall skapa sköna symfonier av bästa märke. Naturligtvis har man inte någon miljonpublik att tala om utan istället får man vara glad och tacksam över att någon över huvudtaget läser mina alster, såklart kommer jag att hålla på att skriva så länge som jag har hälsan i behåll både psykiskt och mental. För det kan komma en tid där allt förändras det kan bli i morgon eller om 100 år den som lever får se?"
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar