"Lugnet har åter lagt sig över prärien hemmavid dom torra gräsbollarna stötsar upp och ned på den solspruckna marken i den heta loja vinden, prärien hemmavid betyder att lugnet har kommit tillbaka efter att ett gäng barnfamiljer har ruschat runt med sina ostyriga ungar på lekplatsen utanför mitt fönster. Vi bor i område med uteslutande relativt unga barnfamiljer ett par pensionärspar någon änka någon frånskild några osynliga, och så vi som ligger någonstans där i gränslandet mellan övre medelåldern och pensionärslivet eller om man så vill närmare pensionsåldern än någonting annat? Naturligtvis så är ålder bara en siffra det handlar bara om vad man gör med den siffran, i mitt fall gör jag inte den siffran större än vad den är utan bara ser till att hålla den siffran någotlunda upprätthållen utan att det blir alltför pinsamt?
Tonårsdottern tycker naturligtvis att vi föräldrar är pinsamma i allt vi gör och säger det tyckte även jag att mina var i hennes ålder, ska man komma närmare henne måste man kunna prata hennes tonårsspråk som hon förstår? Det är nu som dom revolterar tänjer gränserna till dess yttersta spets ifrågasätter saker och ting även spelar ut oss mot varandra, det är nu vi som förälder ska läsa av det hela och gå den gyllene medelvägen som gynnar båda parter vilket i sig är en konst men allt för att undvika krig? Min återhämtning flyter på bra tycker jag är mera upp och rör mig, det enda som sinkar det hela är min förgjordade hosta som fortsätter tömma kraften ur mig. I morgon blir den dag då jag kommer att stövla in i sjukjouren med fårad panna med tung andning sliten kropp solblek cowboyhatt och be om vård här och nu."
