29 augusti 2024

En av många små tankar: I räddaste laget?

"Denna torsdag började med ett grymt hostande utan dess like dock inte från mig utan ifrån tonårsdotterns rum, som hostade frustande och nysandes snällt får ligga kvar i sin säng idag och i morgon fredag? Vi visste att det var på gång med idag kom vulkanutbrottet eller om ni så vill förkylningen blommade ut i all sin snorande prakt. Okej 2 av 3 familjemedlemmar är sjuka den ena i början den andre i slutet, den tredje har börjat jobba igen efter sin sjukdomsperiod. Från min sida börjar det gå åt rätt håll men hostan kanske jag får dras med en lång tid framöver. Jycken Dino och jag har redan klarat av våran första promenad och den gick galant med flaggan i topp, nu har han fått det han ska ha så nu ligger han och trycker under någon säng i väntan på andra promenaden framåt lunchen. Utan rutiner vore vi ingenting alls inte ens ett skelett med hår på?


Idag skall jycken Dino fixas till han skall duschas shamponeras pälsen skall utredas och piffas till för imorgon skall han iväg till frissan, den detaljen gör han ett par gånger om året från långhårig hippiehund till nyansad jycke på bara ett par timmar kostar det så smakar det. Efter renrakningen blir han lite förlägen det verkar som om han skäms, efter ett par dagar börjar han acceptera sin nya look då blir allt som vanligt igen. Det finns ett par grejer som jycken Dino hatar mest av allt i hela världen det är framförallt hemglassbilens hemskt irriterande ringsignal, så fort han hör den påträngande signalen springer han all världens väg och skakande flämtandes lägger sig i ett hörn och tittar oroväckande ut om hemskheten har försvunnet? Någonting verkar ha hänt om och kring hemglassbilens signal, troligtvis är signalen för stark så att den triggar fram det otäckaste hos jycken Dino. Hur som helst har vi plockat fram bilens rutter och anpassar hundpromenaderna efter den, tacka vet jag påsksmällarna dom bryr han sig inte ett spår om?"




28 augusti 2024

En av många små tankar: Vrålet som väntar?

"Man kan alltid lita på jycken Dino han levererade klockrent sin tvåa precis som jag beskrev i mitt förra inlägg, både han och jag känner till varandras rutiner så därför kan vi lita på varandra i vått och torrt. Vädret är helt okey runt 25 grader men i horisonten börjar det mulna på med färgade inslag i dom vita puffiga molnen, fortfarande känner jag av mina symtom från helvetet men totalt sätt börjar mitt allmäntillstånd förbättras. Är uppe och rör på mig allt mera och tiden i sängen minskas dramatiskt, ser dom här kvarvarande dagarna som är kvar i veckan som ett återhämtningsläger till vad som komma skall? Mina matportioner halveras medvetet då jag till lunch åt en knapp tallrik av gårddagens tortellini, eftersom jag inte förbrukar någon mätbar energi kan jag knapps tillföra något heller åtminstone inte i matväg. 


Eftersom jag inbillar mig att jag är en överlevare så skall det till mycket om man ska kunna sänka mig, men denna sjukdomsperiod har jag både bokstavligt och skriftlig varit på botten men har lyckats kravla mig upp. Nu har jag förvisso uppnått en ansenlig ålder där kanske inte läkningsprocessen är hundraprocentig snabb, men för varje dag som går bättrar jag på friskhetens status. Nu är det inte fråga om att åldern är en siffra utan istället får man förlita sig på att kroppens fantanstiska försvar, tillika mina tappra små invärtes soldater gör allt i sin makt för att döda alla dom hemska bakterierna som har intagit min kropp snart kan vi gemensamt skrika ut segervrålet."




En av många små tankar: Vägen dit är lång?

"Precis som igår så lämnar familjen boet med buller och bång ungefär lika kaotiskt som den där familjen i ensam hemmafilmerna, efteråt lämnar dom endast tomrum stillhet och längtan efter sig. Min välbehövliga egentid slash återhämtning fortsätter även idag och resterande av veckan, endast jycken Dino förgyller dagen men han går undan och lägger sig tills det är dags för nästa utegång? Har redan klarat av första hundpasset då han levererade ettan men inte tvån känner jag honom rätt vilket jag gör nu efter 7 hundår så sparar han tvåan tills nästa pass, allt för att fylla på magsäcken och inte tappa formen inför tredje passet på sen eftermiddag sista passet blir endast en transportsträcka ett sorts ärevarv runt kvarteret? 


Våran obstinata tonåring fortsätter på sin inslagna väg och tycker allt suger för närvarande, både vi skolan och allt däremellan är som ruttet fläsk det gäller för henne att passera den där klassiska tröskeln då hon accepterar det nuvarande livet det får ta den tid den behöver? Känner så väl igen mig i henne för jag var precis likadan precis allt sög skit, då jag än dag växte till mig och tyckte saker och ting var roliga men vägen dit är hur jobbig som helst. Idag skulle jag inte vilja byta med en tonåring därför att jag vet vad dom har att gå igenom tills allting i kroppen stabiliseras, när det väl har gjort det så kan livet börja på allvar?"




27 augusti 2024

En av många små tankar: När dagarna går på?

"Den kvinnliga delen av min familj har precis lämnat fortet som två sprudlande virvelvindar på flykt, den ene vackrare än den andre frugan skall skjutsa tonårsdottern till plugget. Lugnet har åter lagt sig över fortet eller bostaden om ni så vill jycken Dino ligger tryggt och blundar i soffan, medans jag hämtar andan och kliver upp till mitt revir för att återgå till återhämtningen? Apropå återhämtningen så löper den på bra har för en stund sedan gått ut med jycken Dino på hans första promenad den första av ett gäng i raden, ett par tre styckna brukar det bli innan både han och jag kan känna oss nöjda för dagen? Mina besvärliga symtom finns fortfarande kvar men allt eftersom dagarna fortlöper så kommer såklart styrkan och färgen i mitt ansikte att återvända. 


Det hela handlar inte om utan när man passerar den där tröskeln till förbättringen, kroppens immunförsvar blir allt starkare och tröttheten betydligt svagare. Nästa veckan ska jag vara på G om allt går som det ska och inte behöva ringa 112 som läkaren sa, dom siffrorna slår jag bara om det blir absolut nödvändigt men inte i dagsläget? Även solen har sina fläckar som idag då det heltäckande gråa vädret gör allt för att täcka solen, det höstliknande blir allt mera besående för varje dag som går fast enligt prognosen ska det komma in bättre väder med jämna mellanrum? Även om man ligger som jag som en plattfisk så gör jag ändå nytta för kroppen att komma tillbaks till sitt gamla goda jag igen."




En av många små tankar: I modet vi komma?

"2 av 4 familjemedlemmar står i skrivandes stund i var sitt badrum för att göra sig i ordning det skall målas fejas putsat ansas kammas lägga till eller dra ifrån och gud vet allt vad som behövs göras, den fjärde familjemedlemmen om ni undrar är såklart jycken Dino som har fått både falukorvsbitar och ben sin vana trogen så han är säkert den nöjdaste hittills av dom alla? Det här med att göra sig i ordning på mornarna har såklart med tiden att göra går man upp tidigt har man mer tid och senare tvärtom, själv har jag i stort sätt bara kammat mig och borstat tänderna på mornarna nu är jag ju inte tjej heller så det går snabbare. 


Tonårsdottern kan ägna flera timmar åt skönhetsvård med en hel uppsjö av hudvårdsprodukter smink och allt som hör till, i den åldern är det viktigt att se bra ut med smink hon skulle aldrig någonsin gå ut osminkad då är hon ju bara tonåring fortfarande? Naturligtvis är hon liksom alla andra tonårstjejer maniskt inspirerad av mediala influencers om mode socialt beteende mat i stort allt dom gör eller inte gör, det lättpåverkade sitter i tills dom en dag vaknar upp och bildar sig en egen stil och personlighet även i det fallet handlar det om ekonomi som i så mycket annat. Det krävs oftast en stor plånbok att vara hipp och trendig, om jag nu går till mig själv kan jag definiera min egna klädstil som synnerligen tidslös det vill säga att det alltid är modernt oavsett trender och tid sedan kan man tycka och tänka vad man vill om den saken?"




26 augusti 2024

En av många små tankar: Konsten att hitta livet?

 "Inte för att jag är någon filosof eller så men Ibland kan livet liknas vid en utgången brylépudding eller ännu värre som en gröt som stelnat som pansar men det kan även suga skit också, men livet kan även switcha om till att bli en genant såpopera med före detta b-skådisar som trots banala försök floppar ideligen. För det mesta finns där såklart beskärda delar ljusstrimlor som försöker sig tränga igenom en kompakt sköld av grått och patetiskt mentaldamm, som idag då en förlupen solstråle från ingenstans träffade mig i ögonvrån då jag nästan cyklade omkull men bara nästan påväg till tonårsdotterns plugg med hennes jympakläder som fortfarande låg hemma. 


Min i vanliga fall solstråle då talar vi blandannat om jycken Dino som suckade tungt efter våran lunchpromenad han blängde håglöst på mig en lång stund sedan gick han och lade sig, min lunch däremot idag hade knappast något med michelinstjärnorna att göra varken vaktelägg eller pompom heller för den delen utan bara någon tallrik filmjölk med rostade hasselnötter och ett par ostmackor. Nu för tiden äter jag knappast kvantitets tänk längre utan istället lägger jag kraft och energi åt kvalitets tänk där det stora ibland onyttiga kryms ihop till små innehållsrika gourmeflikar av himmelriket men ibland fuskar även jag?"




En av många små tankar: Snart är vi där?

"Alla är utflygna på sitt respektive tysnaden nu är total som på en kyrkogård stilla och öde endast jycken Dino hoppiga drömmar hörs i etern, det hela handlar inte bara om min återhämtning utom om den ack så viktiga egentiden. Efter en ganska lång första promenad med jycken Dino, kan jag äntligen lägga mig tillrätta och insupa den totala tysnaden endast någon motorcykel startar upp i horisonten något gråtande barn som måste släpas upp mot sin vilja ur sin törnrosasömn. Efter gårddagens grundliga genomgång på akuten med prover EKG och annat, kan jag från och med idag koncentrera mig helt och fullt på min återhämtning. 


Luften är precis så där underbart höstlikt lite kylslagen stämningen är lite vemodig trädtopparnas förr så gröna blad börjar så smått rödfärgas, nu är vi inne i den fasen där sommaren snart är ett minne blott där hösten är verklighet och en motvillig transportsträcka mot bistrare tider? Samma visa varje år trots att vi vet om det verkar det som om vi inte riktigt är förberedda för den omställningen, det somriga mentala vägrar släppa greppet från våra soltörstande hjärnor men en dag måste vi accepterar mörkret regnet stormen och allt som innefattar hösten men än är vi inte riktigt där men snart så blir vi varse?"




Spridda tankar 77: Var sak har sin tid.

"Nu har man betat av nationaldagen med bravur, nu har man till slut landat i pingstaftonen med flaggan i topp. Utanför blåser det storm...