Ur ett, köttsligt lookdown. Skall vi, åter uppstå i ottan!

Snart stängs, mitt maskineri. Ned för, i afton. Ett köttsligt lookdown. Ljuden tystnas, när som helst. Dom bullriga filtreras. Ljusen, dämpas ned. Inom en tidsrymd. Blott ett, kvant tums bort? Stängs kroppen av. Den går ned, i lågfrekventa varv. Knappt märkbara. De laddar, om batterierna. Marginalerna fylls på. Så i ottan. Vaknar åter den, gamla kroppen upp. Ur sin, behagliga sarkofag. De arma lederna, knakas åter rätt. För att åter, ännu en gång. Uträtta, sitt dagliga dagsverke. I blod, svett och tårar. Tillbaks, till det där ekorrhjulet. Som dock är, en nödvändighet. Till ett, drägligt liv. Summan blir: Utan ekorrhjul, inget drägligt liv? En annan, förutsättning blir. Att förhoppningsvis, knäcks de arma lederna rätt?

Kampen mot, blomkåls mos och dylikt!

Sverige, förlorade just WM finalen i handboll. Mot Danmark. Som var favoriter, på förhand. Trots förlusten, gjorde Sverige en strong bragdmatch. Men sånt, är livet. Ibland förlorar man? Så är, det liksom. Annars, har vi ätit köttbullar från crock pot. Vilket får ett, sagolikt resultat. Då alla smaker, behålls intakt. Ett bra köp, från våran sida. Frugan, är inne i en viktminsknings historia. Hon kör hårt, med blomkåls mos och dylikt. Dock, ingen som jag håller på med. Själv, kör jag mitt eget race. Vilket ger, dom resultaten. Som jag vill ha. Alla har vi, våra sätt. Att hitta, just det där. Som passar, just för dig.

I teknikens, underbara värld! Finns bara vi?

Min stad Örebro. Är verkligen, under förvandling. Den plockar av, den gamla kostymen. Klär sig, i ett modern fodral. Allt för att, hänga med. Både infrastrukturellt, även intelligenta digitala plattformar skapas. Allt för att, främja den moderna människans behov. Under en period, av ett halvt decennium. Har mer, mänskliga framsteg skapas. Än någonsin förr. Teknikens utveckling. Ligger minsann, inte på latsidan. Saker uppgraderas, och förbättras. Och möjliggör, flera eventuella områden. Att vara gammal idag. Samtidigt, som kanske inte har hängt med. Alls, i den här lavinartade datoriserade utvecklingen. Min svärmor, är verkligen den som. Är totalt "lost in space" i den frågan. Hon stöttar sig, på oss data nördar. Så länge, det nu varar?

Motgång föder framgång. Eller tvärtom?

Livet består, oftast utav motgångar. Eller framgångar, av varierande slag. Stora som små. Tunga som lätta. Däremellan, motgång och framgång. Ligger det där, mittemellan vakuumet. Där vi befinner oss i. I väntan, på motgången. Eller en, eventuell framgång? Vilket kan vara, en hårfin kant. Mellan fiasko, och succé. Har man bara, marginalerna på sin sida? Är det, helt okej. Det finns, människor som har tur i kärlek. Och otur, i spel. Eller tvärtom. Ibland, överraskar mänskligheten. Med att, ha tur i båda. För egen del, har det varit blandat konfekt. 50/50. Lagom dos, utav varje.

När klockrena, söndagar passar in!

Om söndagar. Kan man, berätta mycket om! Allt ifrån, ångestladdade mentala vrakscener. Till fantastiska, gyllenlika tillställningar. Kort sagt, så innehåller söndagar. Ett brett spektrum, av allehanda sinnesstämningar. Från dur, till moll. Från glädje, till sorg. Även kärleks liknande saker, till humorlösa aktiviteter. Kort sagt, en dag. Som avslutar, det gamla. En dag, som startar det nya. Ett vägskäl, en vägren? En cirkulationsplats? Eller varför inte, en återvändsgränd. I en evakuerad myrstack? Om söndagar, kan man sia mycket om. Bland annat, att jag snart skall gå. En rask timmes promenad, till min dotters kalas. En klockren söndag, med andra ord.

När livet balanserar, på en knivsegg!

Det här med, relationer. Är ett, ämne för sig? Att som par, hitta det där. Som gör, partnerskapet hållbart. Såklart, ett ständigt givande och tagande. Att ta för sig, eller ge med sig? Där diplomatin, blir grunden för samförståndet. En balansgång, som man bär med sig. Under hela livet. Minsta snedsteg, kan få ödestigna konsekvenser. Där minsta grej, kan bli avgörande. Ett "avläsande", som till slut blir den röda tråden. Personligen, har både lyckats och misslyckats. Med den uppgiften. Men som helhet. Känner jag mig ändå. Ganska nöjd, med resultatet. Så här, med facit i hand.

Alla sorters, behov tillgodoses!

En strålande, men kall inledande söndagsmorgon. 13 minus, och myggfritt. Med knarrande skor, traskade jag iväg. Lite skare, på vissa ställen. Med jycken Dino, runt halv 9. För 1:an, och 2:ans behov. Allt det där, gick som det skulle. En morgonpromenad. Som halverades, med en halvtimma. Dagens stora sport begivenhet. Blir så klart, WM finalen mellan Sverige och Danmark. Med start, klockan 16. Innan dess, skall jag promenera till min äldsta dotter. Knappt, en timmas gångfärd. Som fyller år. Annars, coolar man ner. Och vilar sig i form, inför årtiondes handbolls match.

Känna sig taggad, eller sticka ut?

Ibland, så är livet en fest. Oftast, en pest på slak lina. Ett socialt inpassande. För att vare sig, sticka ut. Eller tagga fram. Ett mentalt, mitt i mellan tassande. För att ligga, dom närmsta till lags. Ett smilande, inom lagens råmärken. En sorts, ständig prövning. I en omgivning, som blir allt hårdare. Att välja, sin egna väg. Blir allt svårare. Alla kanske, inte vill vara? I flock immunitet, som herr Tegnell säger? Alla kanske, inte heller vill vara lagspelare? Och dribbla bollen, tillsammans. Med alla, andra lagspelare. Så är det. Personligen, har jag alltid varit en lagspelare. Eller samspelare. Som känner mig trygg. I den spelformen. När det, kommer till kritan? Så är vi alla, beroende av varande. Den spelformen, ligger fast förankrad. I den mänskliga naturen. Så är det.

Distanseringens, vara eller icke vara?

Tänk ändå, vad jag själv förändras. Till att ha varit, snudd på översocial. Till att bli, lite mer återhållsam. Även avvaktande, och försiktig. Över lag, tycker jag att folk. Försöker, hålla distanseringen. Ibland lyckas det? Ibland inte? Det man förr trott. Har varit naturligt, är inte alls så längre? Man kan inte ens, gå och bada längre? Vilket helt känns, onaturligt i min värld. Hur det, än är. Så förändras, man efter sin omgivning. Omedvetet eller ej? Så rycks man med, i rådande omständigheter. Nu mera, inbillar jag mig. Att man tar, mer hänsyn? Eller inbillar, jag mig bara det? Problemen å andra sidan är. Att tvivelaktiga, kriminella element. Skor sig, på dom lättlurade godtrogna. Vilket blir. En irriterande arbetstopp, för lagens långa arm.

En f.d. rumlares, bittra verklighet!

Tänk ändå, vad tiderna förändras. Förr gick man, på krogen. Drack bärs, efter midnatt. Var sällan hemma, före 3 på morgonen. En f.d. rumlare, av rang. Idag, är sista beställningen Klockan 20. Punkt slut. Det var den kvällen. Suck suck. Vad händer sen? Tja? Man kramades, hej vilt. Både med kända, och okända. Det sociala livet, blomstrade. Vilket man inte, kan säga idag? Möjligtvis, får man nån förlupen puss av frugan? Eller av jycken. Ibland, har man bara tur. Bitter, är jag inte? Tro inte det? Handen på hjärtat. Tror jag inte, att vi får se. Någon förbättring, förrns tidigast 2023? I bästa fall, ja! Som alltid, är optimismen vår morot.