Inom en tidsbegränsad rymd?

Dagens första inlägg handlar om vikten av att utnyttja varje litet uns av ledighet? För oss allra flesta har vi endast en tidsbegränsad ledighet? Typ semester eller så? Då talar jag bara om vi fortfarande arbetsförda. Har man familj då är varje liten sketen minut viktig i sammanhanget. Vi som har varit med förr i livet, vet att allting kan förändras på grund av olika saker.

Saker blir flexibla bara om vi själv vill det? Jag har aldrig curlat någon till något? Kommer säkert aldrig att göra det heller? Min planerar existens bygger på kontroll i dom flesta fallen. Sen kan det såklart vara ett mörkt hål nånstans, då man får se över kalendern? Herregud vi är ju bara människor som det växer hår på?

Om världen fortfarande är fri?

Undrar egentligen vad som försiggår i min urbaniserade dagdrömmar kola? En kolgruvas söndring? Eller ett nytt paradis bortom Evas och Adams lustgårdar? Tja vad tror ni? Lite lek i dom överjävliga taggbuskarna? Kanske en massa funderingar om ditten och datten, troligtvis om gårdagen kontra nuets skira verklighet?

Tja vilket jävla trams tänker säkert ni? Det får ni såklart tänka tycka, den här världen är fortfarande fri? Det är sannerligen inte många som är? Det jag undrar nu över i mitt semestrande tillstånd, är den att om inte alla kuggar går i lås hoppas vi på en plan B? För plan A är den som gäller innan härdsmältan får fäste?

Allt där bortom rymd och rum?

Allt det jag ser är inte alls guldet som glimmar? Det mesta är faktiskt bara simpelt kattguld. Små flagor av flärd. Lite falsk glamour på ytan? Mina guldklimpar är levande personer som familjen vänner i mediala sfärer och annat. Utan dessa briljanta unika korn skulle min på ytan gjorda gloria falna, och förlösas som en möglig tvättsvamp uti den stora oändliga vintergatan

Rätt som det är kan hipp happ jag hamna i en konkav rymdbubbla, som jag lätt kan fastna i. Som bara kan öppnas av någon med mistlur? Eller med en som har det rätta intresset. Dessa växer inte på spridda galaxer minsann? Hur som helst är världen fantastisk så länge den snurrar runt sin axel?

Om regndansarens vedermödor?

Regnskyddet över loungegruppen får ligga kvar. Som den nu har gjort i ett par dagar. Har precis kommit hem med jycken i ett småduggs liknande regn. Sånt där finmaskigt regn som obehindrat går igenom kläder alltet och själen. Temperaturen strax under 15 plus. Ingen vidare A-ha upplevelse med andra ord, förutom dom som älskar regn?

En gång i tiden älskade även jag regn under den där torrperioden. Ni vet vilken? Tro det eller ej men jag dansade regndansen i hopp om regn. Rätt som det var kom faktiskt regnet som en skänk från ovan. Ibland händer det bara saker och ting. Köpte dessvärre ingen trisslott just då. Kanske lika bra det?

När halvlekar går in i varandra?

Min semester går in i andra halvlek. En halvlek kvar således. Min första semester halvlek var lagom rolig med vissa undantag, där även vädret var lagom roligt såklart med vissa undantag? Min andra halvlek börjar med ruttet väder faktiskt snudd på katastrofalt. Vart fan är solen frågar man sig? Konstaterar att den knappast är här?

Möjligtvis då på en helt annan plats än här? Låter logiken tala sitt tydliga språk. Ibland får den för sig att glimta till stundtals, då gäller det att passa på att dränka in kroppen med solskyddsfaktor 50. Lägga sig på gräset som en unken lagom rolig plattfisk och hoppas på det bästa? Herregud vart har allt det roliga tagit vägen? Frågor man ställer sig?

Varken förr eller senare?

Med vädrets makter kan inte göra någonting åt? Det man kan göra någonting åt är att fylla dagen med solsken. I annat fall kan man bara hänga med sig själv eller en lugn stund med sin skugga. Troligtvis kommer regnet nånstans efter nåt klockslag? Ingen aning vilket?

Tidigare eller senare, eller så kommer det inte alls? Oavsett vilket känner jag på mig, att dagen som i dag är blir en bra dag. Råkar det mot förmodan bli en halvtaskig dag? Står och faller inte just den här dagen på något sätt. Faller en står tusen åter, eller hur är det man säger?

Ingen dag är synes när?

Det där om att fälla förlupna tårar över sommarslutet? Stämmer verkligen in idag, då jag kunde mig ana den första begynnande höstdagen? Den grågråa himlen ligger som locket på, det blåser snål kalla vindar en del träd börjar faktiskt gulna och tappa bladen.

Det kan mycket väl vara så att sommaren, börjar vända på sista bladet ur sin lysande bok? Eller om vi har tur, är dom här dagarna bara ett sorts icke lustigt mellanspel av höstgudarna? Förr eller senare men inte tidigare för hoppningsvis, kommer dom där höstgudarna ändå att äntra scenen och bana väg för den iskalla Kung Bores kylslagna hov.