En av många små tankar: Är det så blir det si?

"Tänker som så att tur är att inte alla människor är stöpta i samma form åtminstone inte vi den fria världen, värre är det för dom i den ofria världen i diktaturländer där alla måste vara samma och tänka samma. För går man utanför den ofrivilliga mallen och tänker olikt då kan man åka riktigt illa ut, för är det något som diktaturländer avskyr är det att folk opponerar sig då trycks dom ner eller försvinner helt i tomma intet? I min familj har vi oftast olika viljor vilket är naturligt eftersom vi är tre olika personligheter, men oftast hittar vi den där familjära balansen som är så viktig ett ständigt givande och tagande det man förlorar på karusellen får man igen på gungorna? Cirkelns rundhet hålls ihop av familjens vilja till fortsatt samlevnad.

Man har fått lov att utveckla diplomatsidan för att förhindra interna krig som plötsligt poppar upp, man har även fått sålt sig för att ligga på plussidan man har fått plana ut uppförsbackarna och minimera potthålen längst sin väg. Till och med jycken Dino har sina sidor och procedurer för han är van att gå åt ett håll på morgonrundan och ett annat på eftermiddagen, skulle man nu få för sig att bryta morgonrundan och gå åt ett helt annat håll brukar han lägga sig ned och tycka att jag enbart är korkad men det hela löser sig efter hand. Det gäller att vara flexibel och ibland bryta både mönster rutiner och vanor, men bara så pass mycket att inte helheten rubbas allt för mycket?"

En av många små tankar: När bra dagar finns?

"Vad gör en perfekt dag perfekt alternativt en dålig dag dålig, svaret på dennna väldans komplexa fråga är hur många som helst och framför allt vad den gör för dig? En perfekt dag kan börja bra för att sedan gå helt åt helvete eller tvärtom ett sorts yin och yang? För att spinna vidare på det fenomenet så började åtminstone min dag perfekt medans tonårsdotterns dag började dåligt med en djup burrande hosta från helvetet precis en sådan som jag själv nyss haft bärandes på, frugans dag är precis som vanligt varken bra eller dåligt som ett sorts status quo således som en vanlig dag i ekorrhjulet? Jycken Dinos dag kan jag förmoda började bra med sina två första promenader avklarade, och framför allt avsaknaden av hemglassbilens ångestframkallande signal. 

Det bästa med min återhämtningsperiod är att jag kan låta tankarna få sväva fritt utan vare sig mallar eller andra mentala spärrar, nu kan jag plocka fram alla dom inneboende tankarna och funderingarna som jag annars inte har tid att plocka fram när jag jobbar? Nu fokuserar jag på att bli frisk steg två är att komma tillbaka till jobbet utan andra otippade komplikationer, det säga att när jag blir sjuk så blir jag det riktigt ordentligt? Efter en tallrik filmjölk och en salt nötrullsmacka kan jag med gått samvete återgå till min pole position i sängen, för däri sängen gör jag som mest nytta för tillfälligt?"

En av många små tankar: I räddaste laget?

"Denna torsdag började med ett grymt hostande utan dess like dock inte från mig utan ifrån tonårsdotterns rum, som hostade frustande och nysandes snällt får ligga kvar i sin säng idag och i morgon fredag? Vi visste att det var på gång med idag kom vulkanutbrottet eller om ni så vill förkylningen blommade ut i all sin snorande prakt. Okej 2 av 3 familjemedlemmar är sjuka den ena i början den andre i slutet, den tredje har börjat jobba igen efter sin sjukdomsperiod. Från min sida börjar det gå åt rätt håll men hostan kanske jag får dras med en lång tid framöver. Jycken Dino och jag har redan klarat av våran första promenad och den gick galant med flaggan i topp, nu har han fått det han ska ha så nu ligger han och trycker under någon säng i väntan på andra promenaden framåt lunchen. Utan rutiner vore vi ingenting alls inte ens ett skelett med hår på?

Idag skall jycken Dino fixas till han skall duschas shamponeras pälsen skall utredas och piffas till för imorgon skall han iväg till frissan, den detaljen gör han ett par gånger om året från långhårig hippiehund till nyansad jycke på bara ett par timmar kostar det så smakar det. Efter renrakningen blir han lite förlägen det verkar som om han skäms, efter ett par dagar börjar han acceptera sin nya look då blir allt som vanligt igen. Det finns ett par grejer som jycken Dino hatar mest av allt i hela världen det är framförallt hemglassbilens hemskt irriterande ringsignal, så fort han hör den påträngande signalen springer han all världens väg och skakande flämtandes lägger sig i ett hörn och tittar oroväckande ut om hemskheten har försvunnet? Någonting verkar ha hänt om och kring hemglassbilens signal, troligtvis är signalen för stark så att den triggar fram det otäckaste hos jycken Dino. Hur som helst har vi plockat fram bilens rutter och anpassar hundpromenaderna efter den, tacka vet jag påsksmällarna dom bryr han sig inte ett spår om?"

En av många små tankar: Vrålet som väntar?

"Man kan alltid lita på jycken Dino han levererade klockrent sin tvåa precis som jag beskrev i mitt förra inlägg, både han och jag känner till varandras rutiner så därför kan vi lita på varandra i vått och torrt. Vädret är helt okey runt 25 grader men i horisonten börjar det mulna på med färgade inslag i dom vita puffiga molnen, fortfarande känner jag av mina symtom från helvetet men totalt sätt börjar mitt allmäntillstånd förbättras. Är uppe och rör på mig allt mera och tiden i sängen minskas dramatiskt, ser dom här kvarvarande dagarna som är kvar i veckan som ett återhämtningsläger till vad som komma skall? Mina matportioner halveras medvetet då jag till lunch åt en knapp tallrik av gårddagens tortellini, eftersom jag inte förbrukar någon mätbar energi kan jag knapps tillföra något heller åtminstone inte i matväg. 

Eftersom jag inbillar mig att jag är en överlevare så skall det till mycket om man ska kunna sänka mig, men denna sjukdomsperiod har jag både bokstavligt och skriftlig varit på botten men har lyckats kravla mig upp. Nu har jag förvisso uppnått en ansenlig ålder där kanske inte läkningsprocessen är hundraprocentig snabb, men för varje dag som går bättrar jag på friskhetens status. Nu är det inte fråga om att åldern är en siffra utan istället får man förlita sig på att kroppens fantanstiska försvar, tillika mina tappra små invärtes soldater gör allt i sin makt för att döda alla dom hemska bakterierna som har intagit min kropp snart kan vi gemensamt skrika ut segervrålet."

En av många små tankar: Vägen dit är lång?

"Precis som igår så lämnar familjen boet med buller och bång ungefär lika kaotiskt som den där familjen i ensam hemmafilmerna, efteråt lämnar dom endast tomrum stillhet och längtan efter sig. Min välbehövliga egentid slash återhämtning fortsätter även idag och resterande av veckan, endast jycken Dino förgyller dagen men han går undan och lägger sig tills det är dags för nästa utegång? Har redan klarat av första hundpasset då han levererade ettan men inte tvån känner jag honom rätt vilket jag gör nu efter 7 hundår så sparar han tvåan tills nästa pass, allt för att fylla på magsäcken och inte tappa formen inför tredje passet på sen eftermiddag sista passet blir endast en transportsträcka ett sorts ärevarv runt kvarteret? 

Våran obstinata tonåring fortsätter på sin inslagna väg och tycker allt suger för närvarande, både vi skolan och allt däremellan är som ruttet fläsk det gäller för henne att passera den där klassiska tröskeln då hon accepterar det nuvarande livet det får ta den tid den behöver? Känner så väl igen mig i henne för jag var precis likadan precis allt sög skit, då jag än dag växte till mig och tyckte saker och ting var roliga men vägen dit är hur jobbig som helst. Idag skulle jag inte vilja byta med en tonåring därför att jag vet vad dom har att gå igenom tills allting i kroppen stabiliseras, när det väl har gjort det så kan livet börja på allvar?"

En av många små tankar: När dagarna går på?

"Den kvinnliga delen av min familj har precis lämnat fortet som två sprudlande virvelvindar på flykt, den ene vackrare än den andre frugan skall skjutsa tonårsdottern till plugget. Lugnet har åter lagt sig över fortet eller bostaden om ni så vill jycken Dino ligger tryggt och blundar i soffan, medans jag hämtar andan och kliver upp till mitt revir för att återgå till återhämtningen? Apropå återhämtningen så löper den på bra har för en stund sedan gått ut med jycken Dino på hans första promenad den första av ett gäng i raden, ett par tre styckna brukar det bli innan både han och jag kan känna oss nöjda för dagen? Mina besvärliga symtom finns fortfarande kvar men allt eftersom dagarna fortlöper så kommer såklart styrkan och färgen i mitt ansikte att återvända. 

Det hela handlar inte om utan när man passerar den där tröskeln till förbättringen, kroppens immunförsvar blir allt starkare och tröttheten betydligt svagare. Nästa veckan ska jag vara på G om allt går som det ska och inte behöva ringa 112 som läkaren sa, dom siffrorna slår jag bara om det blir absolut nödvändigt men inte i dagsläget? Även solen har sina fläckar som idag då det heltäckande gråa vädret gör allt för att täcka solen, det höstliknande blir allt mera besående för varje dag som går fast enligt prognosen ska det komma in bättre väder med jämna mellanrum? Även om man ligger som jag som en plattfisk så gör jag ändå nytta för kroppen att komma tillbaks till sitt gamla goda jag igen."

En av många små tankar: I modet vi komma?

"2 av 4 familjemedlemmar står i skrivandes stund i var sitt badrum för att göra sig i ordning det skall målas fejas putsat ansas kammas lägga till eller dra ifrån och gud vet allt vad som behövs göras, den fjärde familjemedlemmen om ni undrar är såklart jycken Dino som har fått både falukorvsbitar och ben sin vana trogen så han är säkert den nöjdaste hittills av dom alla? Det här med att göra sig i ordning på mornarna har såklart med tiden att göra går man upp tidigt har man mer tid och senare tvärtom, själv har jag i stort sätt bara kammat mig och borstat tänderna på mornarna nu är jag ju inte tjej heller så det går snabbare. 

Tonårsdottern kan ägna flera timmar åt skönhetsvård med en hel uppsjö av hudvårdsprodukter smink och allt som hör till, i den åldern är det viktigt att se bra ut med smink hon skulle aldrig någonsin gå ut osminkad då är hon ju bara tonåring fortfarande? Naturligtvis är hon liksom alla andra tonårstjejer maniskt inspirerad av mediala influencers om mode socialt beteende mat i stort allt dom gör eller inte gör, det lättpåverkade sitter i tills dom en dag vaknar upp och bildar sig en egen stil och personlighet även i det fallet handlar det om ekonomi som i så mycket annat. Det krävs oftast en stor plånbok att vara hipp och trendig, om jag nu går till mig själv kan jag definiera min egna klädstil som synnerligen tidslös det vill säga att det alltid är modernt oavsett trender och tid sedan kan man tycka och tänka vad man vill om den saken?"

En av många små tankar: Konsten att hitta livet?

 "Inte för att jag är någon filosof eller så men Ibland kan livet liknas vid en utgången brylépudding eller ännu värre som en gröt som stelnat som pansar men det kan även suga skit också, men livet kan även switcha om till att bli en genant såpopera med före detta b-skådisar som trots banala försök floppar ideligen. För det mesta finns där såklart beskärda delar ljusstrimlor som försöker sig tränga igenom en kompakt sköld av grått och patetiskt mentaldamm, som idag då en förlupen solstråle från ingenstans träffade mig i ögonvrån då jag nästan cyklade omkull men bara nästan påväg till tonårsdotterns plugg med hennes jympakläder som fortfarande låg hemma. 

Min i vanliga fall solstråle då talar vi blandannat om jycken Dino som suckade tungt efter våran lunchpromenad han blängde håglöst på mig en lång stund sedan gick han och lade sig, min lunch däremot idag hade knappast något med michelinstjärnorna att göra varken vaktelägg eller pompom heller för den delen utan bara någon tallrik filmjölk med rostade hasselnötter och ett par ostmackor. Nu för tiden äter jag knappast kvantitets tänk längre utan istället lägger jag kraft och energi åt kvalitets tänk där det stora ibland onyttiga kryms ihop till små innehållsrika gourmeflikar av himmelriket men ibland fuskar även jag?"

En av många små tankar: Snart är vi där?

"Alla är utflygna på sitt respektive tysnaden nu är total som på en kyrkogård stilla och öde endast jycken Dino hoppiga drömmar hörs i etern, det hela handlar inte bara om min återhämtning utom om den ack så viktiga egentiden. Efter en ganska lång första promenad med jycken Dino, kan jag äntligen lägga mig tillrätta och insupa den totala tysnaden endast någon motorcykel startar upp i horisonten något gråtande barn som måste släpas upp mot sin vilja ur sin törnrosasömn. Efter gårddagens grundliga genomgång på akuten med prover EKG och annat, kan jag från och med idag koncentrera mig helt och fullt på min återhämtning. 

Luften är precis så där underbart höstlikt lite kylslagen stämningen är lite vemodig trädtopparnas förr så gröna blad börjar så smått rödfärgas, nu är vi inne i den fasen där sommaren snart är ett minne blott där hösten är verklighet och en motvillig transportsträcka mot bistrare tider? Samma visa varje år trots att vi vet om det verkar det som om vi inte riktigt är förberedda för den omställningen, det somriga mentala vägrar släppa greppet från våra soltörstande hjärnor men en dag måste vi accepterar mörkret regnet stormen och allt som innefattar hösten men än är vi inte riktigt där men snart så blir vi varse?"

En av många små tankar: Den kommande dagen?

"Stormen Lilians hårda efterslängar fortsätter att skaka om trädkronorna och virvla omkring olika föremål härs och tvärs på min uteplats, dom gråa regntunga molnen åker kana fram och tillbaks på himlavalvet. Även idag kommer garanterat regnet men det är oklart när och hur mycket? Eftersom jag är en höstmänniska av rang så älskar jag att mörkret kryper närmare på kvällarna och låter ljuset komma fram senare på mornarna. Jag älskar när träden släpper sina gulnande löv och låter den kylslagna vinden få sprida dom över stora områden, älskar även när alla sommarens måste krav minimeras och decimeras ner till lågprioriterade bagateller. Har precis kommit tillbaka efter en relativ snabb runda på akutsjukvården där en läkare konstaterade fortsatt sjukskrivning, i och med detta intyg kan jag fortsätta med min återhämtning utan att stressa ihjäl mig jag går inte tillbaks i jobb på halvmesyrer utan istället vill känna med helt redo för uppgiften.

Även idag gör jag vissa positiva framsteg bara genom att gå upp från sängen och promenera runt i boendet, vilket gör att alla kroppens parametrar börjar vakna till liv och framförallt bli starka och vinstgivande. Fortfarande känner jag noll med matens smaker och lukter så därför äter jag bara filmjölk och en macka till lunch, därför att jag förbrukar lite energi nu än mot i vanliga fall man vill ju inte tillföra mer mat att förbränna när man inte behöver det i dagsläget.I morgon återgår frugan i jobb även tonårsdottern sätter sig åter i gymnasiebänken då blir det mitt ansvar att rasta jycken Dino på sina promenader, vilket jag ser som en utmärk träning för att få mig i gammal god form igen."

En av många små tankar: När lugnet har lagt sig?

"Lugnet har åter lagt sig över prärien hemmavid dom torra gräsbollarna stötsar upp och ned på den solspruckna marken i den heta loja vinden, prärien hemmavid betyder att lugnet har kommit tillbaka efter att ett gäng barnfamiljer har ruschat runt med sina ostyriga ungar på lekplatsen utanför mitt fönster. Vi bor i område med uteslutande relativt unga barnfamiljer ett par pensionärspar någon änka någon frånskild några osynliga, och så vi som ligger någonstans där i gränslandet mellan övre medelåldern och pensionärslivet eller om man så vill närmare pensionsåldern än någonting annat? Naturligtvis så är ålder bara en siffra det handlar bara om vad man gör med den siffran, i mitt fall gör jag inte den siffran större än vad den är utan bara ser till att hålla den siffran någotlunda upprätthållen utan att det blir alltför pinsamt? 

Tonårsdottern tycker naturligtvis att vi föräldrar är pinsamma i allt vi gör och säger det tyckte även jag att mina var i hennes ålder, ska man komma närmare henne måste man kunna prata hennes tonårsspråk som hon förstår? Det är nu som dom revolterar tänjer gränserna till dess yttersta spets ifrågasätter saker och ting även spelar ut oss mot varandra, det är nu vi som förälder ska läsa av det hela och gå den gyllene medelvägen som gynnar båda parter vilket i sig är en konst men allt för att undvika krig? Min återhämtning flyter på bra tycker jag är mera upp och rör mig, det enda som sinkar det hela är min förgjordade hosta som fortsätter tömma kraften ur mig. I morgon blir den dag då jag kommer att stövla in i sjukjouren med fårad panna med tung andning sliten kropp solblek cowboyhatt och be om vård här och nu."

En av många små tankar: När dramatiken lagt sig?

"Den där illmariga stormen Lilian drog in över västkusten igår med dunder och brak som stoppade både tåg och technofestival och förde med sig en massa elände kors och tvärs i regionen, här hemma i mina trakter kunde man känna av stormens svans dessutom föll det piskande regnet ned på tvären måhända en försmak av höstens kommande stormar? I morgon söndag kommer jag att kontakta sjukvården för mina jobbiga besvär för närvarande har jag en hosta från helvetet som inte vill ge med sig, med ett pipande bröst samt tryck befarar jag en lunginflammation i värsta fall? Jag borde ha blivit lite bättre kan jag tycka efter 1 vecka i sängen men så är inte fallet, så jag hoppas att dagens absoluta vila och återhämtning kan hjälpa tillfrisknandet på traven? 

Igår kväll tog det hus i helvetet när tonårsdottern upptäckte en möjlig spindel under hennes säng men i hennes ögon verkade den vara enormt stor, till slut krossade jag den där lilla och hanterbara. Trots detta monsteringripande från min sida så vägrade tonårsdottern sova i sitt rum så hon alternerade både gästrummet vårt sovrum, till slut av ren och skär trötthet framåt tidig morgon staplade hon in till sin säng igen ett hårigt monster blev till slut ett litet obetydligt kryp? Jycken Dino undrade säkert vad som stod på han lade sig plikttroget bredvid henne i alla rum, men till slut knallade han in och lade sig under våran säng och somnade."

En av många små tankar: Om ett ögonblick i sänder?

"Det dröjer ett tag till innan frugan skall åka till närbutiken runt kröken för att hämta hem helgens onlinehandlingen ett både smidigt och tidseffektivt sätt så här på fredagen när alla är trötta och griniga. Medans hon väntar slötittar hon på en av dessa otaliga amerikanska löpandebandsproducerade romantiska komedierna ni vet dom där med dom pinsamma inklippta skratten, med dom där simpla skådespelarinsatserna som gör att man bara vill stänga av dumburken här och nu? Tonårsdottern hör mitt envetna hostande genom sin stängda dörr och undrar om mina lungor är på väg ut ur kroppen eller så, lägg dig nu ned pappa så hämtar jag ett stort glas vatten till dig, nu får man på riktigt se henne från sin bästa pappiga sida. Apropå bra och dåliga sidor kan man ha ett gäng sådana i mitt fall är jag bra på mycket men även sjukt dålig på många, således skiljer jag mig markant från en robot som aldrig gör något fel om den nu inte är felprogrammerad från helvetet? 

Apropå mitt hostande så kämpar jag på i mina ullstrumpor det gäller att hosta upp slemmet från lungorna för att undvika lunginflammation, det positiva i den kråksången är att jag har börjat röra på mig mera för varje dag som går ett fall framåt med andra ord. Som jag sa förut är söndagen dagen D då jag måste besluta mig för att vara eller icke vara börja jobba eller skaffa ett läkarintyg? Som det ser ut i dagsläget är det jäkligt jämt emellan dom 2 alternativen? I afton tänker vi avnjuta ett skaldjurstema och dricka gott, det enda som hindrar mig från detta är som förut dom där efterlängtade smaklökarna som är någon helt annanstans än just hos mig?"

En av många små tankar: Smaken är som baken delad?

"Till sist efter mycket om och men lyckades jag till slut övertyga min älskade hustru om varför jag har lingon till en rätt med potatismos vit fisk och räkor. Jag förklarade på ett väldans pedagogiskt sätt om man sammanstrålar skogens röda guld lingon med havets små läckra springare räkan plus den vita fisken och åkermarkens basfödaguld potatisen då får man till en explosion av olika smaker, hon tittade på mig en lång stund med stirrande ögon då hon plötsligt utbrast okej då men jag är bara halvt övertygad? Ska hon säga som tycker om surströmming den överjästa ruttnande fisk som verkar ha dött en helvetes död för sedan att tryckas ned i plåtburken, vilket slut vilket öde för den så ädla fisken? 

Kommer således in på att det finns ingen lag som är huggen i sten på hur man blandar maten inte heller hur man experimenterar med olika smaker i olika sammanhang, så i min värld kan man med gott samvete slänga på lingon till fisken helt utan skrupler. När man var liten kanske man inte uppskattade alla maträtter men efter hand lärde man sig tycka om dom, men har man aldrig smakat då kan man aldrig heller döma rätten? Sedan kan man såklart tycka mindre bra om olika saker vilket är helt naturligt. Själv tillhör jag den generationen som är uppvuxen med svensk lagad husmanskost, i en tid då inte den frysta snabbmaten existerade det är jag evigt tacksam över. Min tonårsdotter drog verkligen en nitlott i dagens skolmeny, där dom 2 rätterna var currykyckling och den andra chili con carne poängen är att hon varken gillar curry eller dom vita bönorna i chili con carnen?"

En av många små tankar: Livet är fast i en bergbana?

"Alla bra dagar borde applåderas men emellan applåderna finns dom där mindre bra dagarna, idag borde jag känna mig bättre men kroppen lurar mig totalt känner mig knappast mentalt eller fysiskt förberedd för ett liv bortom sängen? Hostan sitter fortfarande i vilket gör att rossligheten från bröstet gör sig påmind om nätterna vilket gör att sömnen blir lidande, ledvärken släpper inte greppet inte heller febern som går upp och ned som en förarlös bergodalbana. Trots dom där krämporna är jag mer och mer uppe och rör på mig dels för att slippa en lunginflammation, upp och ned för trappan som förbinder våran neder och övervåning aptiten har blivit något bättre men fortfarande kämpar jag febrilt med att fånga in mina flydda smaklökar igen som är på vift. 

Har upptäckt naturligtvis efter lång erfarenhet att det inte är lönt att skynda på läkningsprocessen utan låta kroppens idoga immunarbetare får jobba klart, senast jag inte lydde det rådet blev jag än värre sjuk och fick lida dyrt och heligt av det misstaget. Nu kan jag inte göra så mycket mera än att vila och låta naturen få ha sin gång? Jag tror aldrig att jag har lyssnat så mycket på nyheterna som nu, som blandannat nämner om hur Trump kliar sig i bakhuvudet och funderar över hur han bäst skall kunna smutskasta Kamala Harris, tycker det är tragiskt att den som kastar mest skit vinner valet då handlar det inte längre om politik utan om personangrepp? Än engång har stackars vulkanlandet Island haft ett utbrott som om dom inte har haft nog med utbrott, den lilla ön som allt mera börjar lika ett svart och öde månlandskap."

En av många små tankar: Som grädden på moset?

"Vaknar upp till ännu en regnfylld och tung höstmorgon tonårsdottern gör sig redo för att gå till plugget, frugan kopplar på jycken Dino sitt koppel för sin arla morgonrunda. Själv tänker jag inte heller idag gå några hundrundor eller äns gå utanför dörren då jag konstaterar att jag inte på långa vägar fortfarande känner mig okej, men ändå så får jag ta den här dagen till att fatta något sorts beslut inför nästa veckas jobb annars krävs läkarintyg? Eftersom jag har ett så pass krävande jobb och jobbar med gamla och ibland immunsvaga människor, så vill jag såklart vara helt återställd när jag kommer tillbaka allt avgörs på söndagen? Hur som helst är vi ett antal polare som har ett tipskosortium tillsammans sedan minst 25 år tillbaka 3 olika sociala individer det enda som förenar oss är att vi växte upp på samma bakgård och naturligtvis sporten, en av medlemmaren tycker om trav och vill att jag skall satsa på kusarna när det blir min tur samtidigt vet han att jag inte gillar travsport? 

Ungefär som om jag skulle rekommendera honom att lägga sin insats på dambandyn, hans insyn i kategorin dambandy är dessvärre lika bedrövlig som min knapphänta insyn i kategorin trav men visst det är fina hästar och fina tjejer å andra sidan. Trots detta så har vi hållit kontakten i över 50 år där vi försöker att träffas minst ett par gånger om året, även om vi inte träffas så håller vi kontakten via sociala medier. Frugan gjorde sig till som hon sa igår ironiskt eller ej och lagade vit fisk med potatismos och smörstekta sockerärtor, tydligen så gillade hon inte att jag hade lingon till anrätten? Enligt henne mördar man den fina fisken med att slänga på lingonen men i min värld kan man ha lingon till precis allt utom soppa förstås? Det enda som förstörde det hela förutom lingon i hennes ögon var att min fortsatta avsaknad av smaklökarna, i kväll skall vi äta räkor och havskräftor men jag vet inte om jag törs fråga om lingonen?"

En av många små tankar: Vad är bättre än så här?

"Naturligtvis skall jag summera denna här dagen som oerhört positivt i alla avseenden, allra mest i frågan om mitt covida tillfrisknande som har ökat med ytterligare några procentenheter sedan igår vilket förstås är oerhört glädjande. Kanske kanske i bästa fall kan jag redan i morgon kväll om övermakten är med mig gå ut med våran jycke Dino något ärevarv runt husknuten, för att jag inbillar mig att det knappast kan bli värre än så här? Faktum är av erfarenhet att det kan både bli sju resor värre men även sju resor bättre, alltså blir det statistiskt sätt ett 50/50 läge där dagsformens plus eller minustecken får fälla sitt slutliga avgörande typ som scenariet domare jury och bödeln. 

Det finns ett par saker som idag ligger på plussidan således den soliga sidan det är att jag kan vara fortsatt ironisk sarkastisk jag kan till och med känna empati för mitt hjärtelags värsta konkurrenter må gud förlåta mig, minussidan således nordpolens ändhållplats skulle i så fall vara att smaken är djupt begraven bortom sanktmarkerna lukten finns där någonstans men inte här den borde vara och den allmänna kroppsstatusen sviktar något sämre än normalt? Som vanligt handlar allt om hur man balanserar på det där klyschiga snöret för att balansgången ska vara så perfekt som möjligt får det varken vara inre eller yttre störningsmoment, inte heller öväntade plötsliga klimatförändringar som kan riskera snörets bärighet? Det enda som kan fälla mig mot alla odds är måhända om min tonårsdotter plötsligt kliver in i mitt sovrum och skriker: -Upp med dig gubbdjävel gör någon nytta för hundra gubbar ligg inte där och tugga fragda hela dan?"

En av många små tankar: Lagom stora ord att bära?

"Att skriva på ett eller annat sätt har alltid varit min stora och självklara passion, har till exempel skrivet och lämnat in ett tusentals insändare i den lokala blaskan fått dikter publicerade lite varstans men sedan har jag inte kommit längre än så? Allt började med ett felaktigt val i skolåldern där jag via grupptrycket valdes in i något som jag inte var ett dugg intresserad av. Det är såklart lätt att vara efterklok så här med facit i hand naturligtvis kunde jag ha hoppat av det där högst ointressanta och istället hoppat på någon form av journalistik eller reklam som jag innerst inne var intresserad av men så blev det dessvärre inte? I stället skriver jag om precis allting som tänkas kan och lite till i den här obetydliga bloggformen för att stilla min inre skrivarhunger, med parollen det som inte skrivs får ingen heller veta? 

Att skapa några tegelstensromaner har aldrig lockat mig utan istället har jag skapat korta kreativa minmala skrifter med precis allting i ungefär som att göra en korv med olika fyllningar, det som sägs kan absolut sägas på ett enda stycke av lagom längd så tänker jag? Det gäller att hitta sin speciella nisch i mitt fall handlar det om det vardagliga livet här och nu, att genom det gamla skapa det nya att mixa det dagsfärska med det förlegade kan i bästa fall skapa sköna symfonier av bästa märke. Naturligtvis har man inte någon miljonpublik att tala om utan istället får man vara glad och tacksam över att någon över huvudtaget läser mina alster, såklart kommer jag att hålla på att skriva så länge som jag har hälsan i behåll både psykiskt och mental. För det kan komma en tid där allt förändras det kan bli i morgon eller om 100 år den som lever får se?"

En av många små tankar: Bland slott och kojor?

"Med inställningen att små små steg framåt är bättre än inga steg alls så kämpar jag vidare med min överdjävliga covid, det som finns i kroppen stretar envist emot och vill inte än släppa taget. Det enda som jag kan göra i nuläget är att vila ut eländet och sedan komma tillbaka till mitt gamla forna jag igen. Nu tänker jag inte göra om det gamla klassiska misstaget igen med att börja jobba för tidigt, utan istället stanna upp lyssna och känna av kroppens signaler så tänker jag? Eftersom man är en ärrad veteran i sammanhanget så lär man sig till slut vad som är bäst för sin kropp, nu börjar man bli för gammal för att chansa i frågan om bära eller brista? Frugan är i väg och hämtar upp tonårsdottern från sin knappa 24 timmars långa camping i hällregn, eftersom vad frugan sa så var det här det värsta tänkbara hon har varit med om hittills i sitt liv vänta bara tänker jag? 

Eftersom hon bara är tonåring så kommer hon garanterat vara med om betydligt värre saker än en 24 timmars lång camping i hällregn. Minns själv när jag som värnpliktig tältade i Älvdalen i 39 graders kyla alltså mitt i smällkala vintern, där mitt långa hår frös fast i tältduken och fötterna nästan brann upp i kaminen. Man skulle först stå in och utfarspostering sedan skulle man byta av eldpostvakten i ett rullande schema till natten var över, då kunde man inte ringa hem till morsan och beklaga sig förresten så fanns det knappt mobiler på den tiden dom som fanns hade man inte råd att köpa? Till slut blev det folk av mig med till allas stora förvåning, det troligaste i tonårsdotterns fall angående camping är att hon aldrig någonsin kommer lägga till det i sin favoritkolumn."

En av många små tankar: Faller en står tusen åter?

"Det fantastiska med oss människor är att vi alla är olika och är bra på olika saker i slutändan faller allt på plats och vi kan sammarbeta poängtera i bästa fall? Sedan finns det såklart dom som inte vill passa in i det som vi tycker är anpassningbart, utan hellre vill skapa sin egen syn på vad som är rätt eller fel. Genom historien har vi haft människor som hellre vill söndra och härska än att skapa fred och välstånd. A och O är flervägs kommunikation empati för olika grupperingar och viljan att verka för fred och harmoni. Det som faller är att det finns korrupta element kriminella grupperingar i fina kostymer, som gör allt i sin makt för att förstöra den normala och fria världsordningen det får vi leva med hur illa det än låter. Dilemmat och smolket i bägaren blir att dom rika I-länderna dumpar sitt avfall i U-länderna mot en viss summa, samtidigt som dom betalar U-länderna med feta checkar så svär sig I-länderna fri från allt ansvar. 

Dom orättvisa förhållanden blir allt tydligare för varje dag, klyftan mellan rika och fattiga växer och medelklassen kämpar för att ligga på rätt sida av snöret. Utsattheten blir allt mer påtalat med teknologin som fortsätter att expandera, det som var modernt förra året är ett minne blott idag nu när AI har fått sitt genombrott. I stort sätt kan man sitta i ett annat land och utföra en operation i ett annat, världen har kommit närmare på gott och ont? Sedan har vi dom där tvivelaktiga elementen som frotterar sig i den nya tekniken för att åstakomma så mycket skada som möjligt, den bisarra delen kan vi inte göra någonting åt faller en står tusen åter för att ta vid."

En av många små tankar: När procenten talar?

"Man kan nästan tro att allt resonemang handlar om sjukdomar och väder, och det gör det statistiskt sätt runt 50 procent resten handlar om ekonomi vardagliga problem förhållanden jobb sport musik och det aktuella världsläget? Det klassiska är att man inleder ett samtal med väder bra eller dåligt, vilket känns bättre än att berätta vilka sjukdomar man har eller ha haft eller kommer att få? Eftersom man i min situation inte kan prata om ekonomi om placeringar investeringar fonder börser och dyligt eftersom man tjänar så pass dåligt, då får man istället prata om väder och sjukdomar men även halka in på sport och musik. 

Just musiken har alltid varit mitt favoritområde eftersom jag var vinylsamlare och själv hade ett par tusen skivor som jag senare sålde och köpte en soffa för pengarna, i stort sätt visste jag allt ifrån gruppers medlemmar producenter låtar pressningar och historier myter runt omkring dom. Numera har jag tappat det mesta av det men fortfarande tycker jag mig hålla en ganska hög nivå i ämnet. Även sporten har legat mig varmt om hjärtat då jag själv har utövat det mesta, för närvarande spelar jag både tennis och bordtennis på en avslappnad seniornivå. För att återknyta till vädret så har vi extrema förhållanden antaligen för mycket eller för lite blöta, extremt kallt eller varmt och ord som lagomväder börjar kännas som ett ord som blir allt ovanligare i sammanhanget.

En av många små tankar: Mot alla odds?

"Regnet strilar oförtröttligt ned och mitt tillfrisknande är typ någon halvprocent bättre än igår i mitt fall så räknas varje positiv halvprocent, höstens inträde har kommit det märks tydligt när mörkret faller tidigare på kvällarna och ljusnar senare på mornarna. Fast jag inte har tagit något covidprov så är vi ganska säkra på att jag har det i 9 fall av 10, alla symtomerna finns där och mitt allmänntillstånd är helt under isen. Bara att duscha idag var ett mandomsprov likaså att gå uppför trapporna till sovrummet kräver sin man eller kvinna. Allt kom pang på när vi åkte ifrån sthlm i söndags var jag till synes frisk men på kvällen samma dag blev det en dramatiskt scenförändring, med skyhög feber en bräckande ledvärk och ett överdjävligt halsont som inte var utav denna värld. 

Konstaterar att allt kan komma helt plötsligt som en blixt från klar himmel, man tror sig vara stark och solid men hamnar hux flux i ett läge av hjälplöshet och är helt beroende av familjens enade kraft.Idag 21 augusti firar jag och min älskade hustru 20 årig bröllopsdag, vilket vi ändå kommer att fira såklart anpassad efter den rådande situationen. Kanske är det så att ju äldre man blir desto längre tid tar det att återhämta sig, för hoppningsvis kan jag vara på banan igen framåt söndagen det är såklart mitt mål. Konstaterar även att min tonårsdotter är på campingresa idag med sin gymnasieklass, med tält sovsäck liggunderlag och hela kittet sedan vet jag inte om hon tog med sin sminkväska vad nu den har där att göra i storskogens kittel?"

En av många små tankar: Out of space?

"Det där om olika perspektiv bra eller dåliga får man sannerligen till i sjukbädden, inte för att livet passerar revy eller så utan man skaffar sig ett vågrätt perspektiv på olika saker och ting?  Som när jag ringde till jobbet och sa att jag inte kommer på hela veckan, vilket i deras ögon kan skapa vissa problem för verksamheten just nu är det bara jag på min position? Sedan tänker man linan ut och undrar hur det skall gå när jag en dag går i pension, då måste dom säkert göra en radikal förändring i deras verksamhet både flödes och logistikmässigt? Den dagen den sorgen precis just nu befinner man sig i nuet och har precis käkat en schnitzel som i vanliga fall smakar mumma, men för tillfälligt smakade det frigolit vilket kan bero på att mina kräsna smaklösar är out of space? 

Det där lustiga presidentvalet i staterna är precis så där lustigt som vi kan förvänta oss, där Trump fortsätter att smutskasta Harris med fula pajkastningar medan Harris själv är precis så där cool och myndig som bara hon kan vara? Snälla låt oss få Harris på tronen och än gång för alla låta gubbmaffian få vila i frid, det skulle allra mest världsfreden gynnas av. Nu är det sannerligen dags för en kvinna på den positionen. Medans allt det där snurriga går vidare fortsätter livet här hemma att snurra på, jobba äta sova filosofin fortsätter att vara det grundläggande i våra liv. Så länge man är frisk och har hälsan i behåll är det okej, men sedan kan man hamna i den situationen där det inte är okej längre då hoppas man att staten tar hand om oss löneslavar?"

En av många små tankar: Peppar peppar?

"Sjukdomstillståndet har avsevärt förvärrats sedan igår hostan är överdjävlig febern finns kvar i kroppen som klister som vägrar försvinna, värken i lederna är värre än någonsin förr. Trots denna symptom härva ligger jag tryggt kvar i sängen och hoppas på en positiv vänding i slutet av veckan? Frugan har jobbat hemifrån i ett par dagar nu, hon har också drabbats av nåt liknande som jag har fast i betydligt lindrigare form. Hon får gå ut med jycken Dino tills jag känner mig funktionsduglig igen? Peppar peppar jag har faktiskt inte varit sjuk eller skadad sedan jag sabbade knän och blev borta i 5 månader, den tiden blev det djävligaste jag hittills har varit med om då skojar jag inte? 

Då fick jag ta del av alla hjälpmedel som tänkas kan, såsom toalettförhöjning duschstol rullstol och kryckor. Som alltid lyckades jag övervinna det också, men nu ligger jag åter däckad i nån trolig covid som jag har haft 3 gånger tidigare. Som jag sa igår så vill dom knappast ha mig på jobbet där jag kan göra mer skada än nytta med mitt tillstånd, det enda man kan göra i nuläget är att vänta på att dom elaka bakterierna skall lämna min kropp? Tonårsdottern har börjat på gymnasiet frugan sitter i köket och jobbar på jycken Dino ligger plikttroget under min säng och bara väntar på att matte skall bättra på sig."

En av många små tankar: En dag att förtränga?

"Dagens början var den sämsta tänkbara någonsin, därför att jag vaknade upp med hög feber matthet genomförkyld rinnande ögon rinnande näsa susande öron kraxande hals ingen aptit och en molande tandvärk i hela kroppen. Ahha säger säkert ni du har åkt på en klassisk mansförkylning, tro det eller ej men min hustru har konstaterat raka motsatsen. Om hon säger att jag är sjuk då är jag sjuk på riktigt. Enligt alla förståsigpåare så är just en kraftig förkylning en trolig garanterad covid smitta, eller så är det en influensa eller nåt liknande hur som helst så blir jag sängliggande i ett par dagar framöver. 

I morse gjorde jag iordning mina jobbmackor som vanligt och dessutom gick ut med hunden vilket var enastående i det läget som jag befinner mig i, efter det så däckade jag och föll ihop som ett korthus som tur var så hann jag ringa jobbet först och meddelade min frånvaro. I mitt tillstånd skulle jag aldrig få komma in på min arbetsplats eftersom jag jobbar med gamla och utsatta människor med dåligt immunförsvar, så det bästa jag kan göra i nuläget är att ligga kvar i sängen och vänta på tillfriskandet? Den som väntar på något gott väntar sällan för länge, eller så väntar den fortfarande på det goda?"

En av många små tankar: Som en arbetsryttare?

"Faktiskt känns det ganska skönt att vara hemma igen efter vår storstadsutflykt, vi kör på med parollen borta bra men hemma bäst. Från ett pulserande varggryt till lugnet i en filbunke är steget inte långt på något sätt, men dock ett välbehövligt miljöombyte på tu man hand med goda vänner det är guld värt. Kanske är det så att en epok går i graven med våran mångåriga gemensamma konstellation, vilket eventuellt leder till andra vägar i vår tighta relation över länsgränserna. Varje resa har en början men även ett slut i vårt fall kan det slutet vara en ny och givande början? Efter all god mat och dryck i huvudstaden ska vi nu anpassa oss till vardagens middagar där lyxen snällt får stå tillbaks för det enkla men dock goda. 

Erfarenheten med sthlm då och nu är att man måste ha en grym lön för att möta dom dyra priserna, så i dagsläget känns sthlm som bostadsadress lika avlägset som att skaffa en lya på månen men allt är ju som bekant relativt? Min bästa son har varit hemma hos oss som hundvakt medans vi gjorde sthlm osäkert, vilket har varit det allra bästa för jycken Dino men visst blev han glad när vi klev in i verkligheten igen. I morgon börjar en annan sorts verklighet igen med både jobb och gymnasium, då får man kliva upp i sadeln igen och rida ut över dom snåriga men jobbiga timmarna och göra det bästa av det?"

En av många små tankar: Vi som gjorde Sthlm?

"Precis hemkommen efter ett par sköna men intensiva dagar i sthlm med goda vänner, en storstadstripp som i stort sätt innehöll allt och lite till. Att vistas ett par dagar i den extremt pulserande häxkitteln tar minsann på krafterna, men det åtgärdade vi såklart med täta ölpauser på strategiska platser runt om i stan. Vädret var på topp och solen sken med hela sitt ansikte även på Gröna Lund där några av oss åkte allt som tänkas kan, medan vi lite äldre satte oss i skuggan och smuttade på varsin drink. Senaste gången jag själv åkte bergodalbana var -79 på tivoli i Köpenhamn dessutom var jag grymt bakfull, sedan dess har jag gjort allt i min makt för att unvika saker som snurrar flyger åt olika håll upp och ned går fort och fritt fall. 

Hittills har jag lyckats med den bedriften trots många övertalningsförsök, men jag poängterar fortfarande att det inte kommer att inträffa så länge jag lever? Snart faller jag snart för ålderssträcket som gör att mina inre organ kan rubbas till det negativa, mitt skelett kan i värsta fall rasa ihop som ett korthus man vill ju trots allt leva ett bra tag till. Säga vad man vill om sthlm men det är en sprudlande levande stad där allting händer, men att köra bil i innerstan är dessvärre lika illa som att cykla i badkaret då tar man hellre dom utmärkta alternativen tunnelbanan bussen eller spårvagnen. Vi satte oss i godan tro på tåget i torsdags om en smärtfri resa men vi drabbades av idel signalfel under resan som gjorde oss över 1,5 timme försenade, men hemresan till Örebro gick på räls faktiskt utan ett enda problem så kors i taket för den hemresan."

En av många små tankar: Konsten i allt begripligt?

"Konsten i att just vara begriplig så att folk fattar vad man talar om är just en konst? Fackmän talar facktermer till likasinnade men talar dom nördfakta till vanliga dödliga kan det bli problem, likaså när dom vanliga dödliga pratar sitt område till en fackman kan det också bli problem i motsatt riktning? I praktiken vore det nog bäst om fackmän dividerar med fackmän och dom dödliga till dom andra dödliga det är nog det bästa? Om nu inte fackmännen går ned någon IQ nivå för att göra sitt grötmål begripligt. Personligen är jag nog ganska nördig och insnöad på vissa områden, medan andra områden kan vara lika kala och ödsliga som kalaharis öken. Naturligtvis beror det på vem man pratar med antingen höjer man sig eller sänker sig för att anpassa sig så tänker jag? 

Pratar man med en läkare som sprutar ut sig medicinska termer på latin som en skenande diarremaskin, så står man nog där som ett levenade frågetecken och undrar egentligen vad människan talar om det kan ju liksom bli fel? I min region har det ett par dagar i rad varit sprakande norrsken vilket är högst ovanligt, senaste gången jag själv såg något norrsken var under militärtjänsten i Norrland på stenåldern där man såg storögt mot den färgglada och sprakande himlen i 39 graders kyla. För närvarande är luften minst lika klibbig som i tropikerna så fort man lyfter armarna så sprutar svetten likt fontäner, luftfuktigheten är som sagt grym och syret är lika med noll vilket är allt annat än underbart."

En av många små tankar: Ingenting är längre heligt?

"Fakta summarum denna dag började bra ungefär lika bra som om man åker båt nedför Niagaras fall, sedan bättrade det upp sig under dagen och blev till slut en osannolik pillimarisk mardröm på Mars av alla ställen men allt eftersom stabiliserades det hela till en stilla vältuggad lakritsbåt i hallonviken? Okey, skall man prata någotlunda begripligt så betyder det som att vandra på ett kilometerlångt brinnande rep snacka om bränt skepp? Okey jag kanske drog till lite i överkant men undertonen i den bevingade kråksången var nog sant, förvisso lika sant som det finns utflippade utomjordingar i Vetlanda man kan inte lita på nån? 

Ni undrar säkert vad i herrans jössans namn är nu detta här svammlet? Men poängen i den oskrikbara djupingen är nog att jag är vansinnigt trött på att skriva rutinmässigt, lika trött som om en uttråkad underordnad plötsligt slår till sin menlösa och dryga dagofficer med en smått skruvad stekpanna pang i planeten liksom? I vanliga fall kanske jag är som den där lama tjuren Ferdinand som luktar på sina blommor okey, och låter allting annat passera revy fluff fluff utan att man märker av det? Men idag käkar jag enbart tiger och vässar klorna putsar manen och sväljer en gris helt apropå spottar och fräser grinar illa, och den lilla obefintliga energin som blir kvar kan jag på sin höjd fukta läpparna till ett snigelpostfrimärke ämnat ledighetskommitens ordförande."

En av många små tankar: En pil betyder så mycket?

"Dom svenska strandpojkarna i beachvollyen gjorde sin plikt och körde konstant över tyskarna, dom var precis så där överlägsna som det kinesiska pingislandslaget var över Sverige. Den idrottsliga festen är snart över för den här gången och kommer tillbaka 2028 i Los Angeles. I dag fajtas jag verkligen med jobbstartardemonerna, som redan har fått ned mig i parterr ett flertal gånger. Men på nåt konstigt vänster så har jag rest mig upp borstat av mig ångesten och gjort segergesten. Denna absolut sista bevingade dag skall vi på 90 års kalas naturligtvis mot min vilja, men man får slå ihjäl ett par timmar med mat och gemenskap det är bara att bita ihop och se glad ut. 

Efter det ska vi bara i stort sätt inte göra någonting mer än att bara vara och förbereda oss inför morgondagens våndor, efter en ack så kort semester som borde ha varit längre men absolut inte kortare? På nåt sätt så måste man upp i sadeln igen hur ogärna man än vill, destå äldre man blir ju svårare är det men det kommer en dag då man har fredag hela veckan. Igår var barnen här på ett bejublat besök med mat och dryck, där sonen och jag gjorde upp världordningen i dart där sonen vann efter konsten alla regler. Både han och jag har inställningen att det viktigaste är inte att deltaga utan att vinna naturligtvis med glimten i ögat."

En av många små tankar: Ett spel med olika känslor?

"Dom olympiska spelen fortsätter att blanda och ge allt ifrån magplask till oväntande under bragder och floppar? Vem trodde att Pakistan skulle vinna herrarnas spjutfinal med 3 finländare på startlinjen dessutom en indier på andra plats inte jag i alla fall, denna suveräna man från pakistan hade två kast äver 91 meter vilket är fantastiskt bara det. Idag ställs dom svenska pingishjältarna i OS finalen mot stormakten Kina, där ett smärre under måste ske om dom skall vinna men silver är inte fy skam för det. Det lilla landet Sverige fortsätter att plocka medaljer mest hela tiden, samtidigt som jag tycker synd om Finland som inte har plockat en enda vilket är underligt i sig? Även Norge ligger efter Sverige i medaljskörden men Norge har såklart bättre vinteridrottare än oss så det jämnar ut sig i längden. 

Här hemma stretchar jag för att klara av dagens OS sändningar det gäller minsann att inte ligga på latsidan, det gäller att ligga i fas och inte dra på sig svårläkta liggsår sånt kan få konsekvenser på sikt. Samtidigt som jag går in i min sista semesterdag med hull och hår måste jag samtidigt mota bort jobbstartsdemonerna, som gör allt vad dom kan för att få mitt mentala jag att haverera? Än så länge är det fördel mig i den matchen. Världsordningen ser annolundare ut idag än förr där länder som Jamaica tog exempelvis diskusguldet, i vanliga fall är dom bättre på löpning men allting förändras och vi med den? På måndag kommer min världordning att normaliseras till ett liv i ekorrhjulet ett ständigt givande och tagande, utan den normaliseringen vore jag inte den jag är idag."

En av många små tankar: En blandad torsdag i nedan?

"Gick precis en tuff dust med en jobbstartardemon som jag till slut fick ned på mattan efter många om och men, idag kände sig demonen besegrad men den lovade heligt och dylikt att komma tillbaka vilken dag som helst troligtvis när man minst anar det? Känn på den du? Ärligt talat känner jag att den här semester rinner mig ur händerna då spelar det ingen roll om man lever i nuet eller inte, men som tröst är så tänker jag vara ledig halva torsdag och hela fredagen nästa vecka. Fortsätter kolla sporadiskt på OS där dom svenska framgångarna har fått grus i maskineriet, men fortfarande har vi massvis av medaljchanser kvar att se fram emot. Det är som att suga på en enormt god klubba och fortfarande ha den kvar. Igår levererade vädret till oss både sol vind regn och åska i väl valda delar, idag är det sjukt kvalmigt klibbigt och allt annat än fantastiskt. 

Framåt kvällen idag skall vi se vårt kära shl lag gör sin ispremiär med publik, där nya spelare presenteras tränarna lägger fram sin mål medans publiken käkar popcorn viftar med sina halsdukar och gör åkarbrasor. Nu för tiden krockar sommar och vinteridrotterna ihop, där det kan vara fotboll och hockeymatch samma dag om det vill sig illa? Apropå vädret så kan man knappast gissa sig till vad det blir i framtiden, troligtvis blir det lika extremt som idag eller inte den som lever får se? Måttstocken är fortfarande att leva i nuet men det är lätttare sagt än gjort? Nu skall jag bara ägna dom sista heliga ledighetsdagarna åt glimmer och glamour, efter det tar man på sig blåstället spottar i nävarna och kör en säsong till finns det liv finns det hopp."

En av många små tankar: Hoppet som avgjorde allt?

"Duplantis gjorde jobbet och vann som väntat i överlägsen stil OS guldet som han säkert kommer att prenumerera på under lång tid, det enda som hindrar honom från det är att han sonika lägger av eller blir skadad. Det är inte många idrottsmän som kan begära höjning av sitt eget världsrekord och dessutom slå det helt fenomenalt. Hoppas bara att den induviuella hopptävlingen går i svensk favör, vi har ju ändå en svensk världsetta i startfältet må hästen och ryttaren vara med oss? Frugan kämpar på med sitt kneg, medan jag gör allt jag bara kan för att unvika jobb det enda fysiska jag har gjort idag förutom att gå ut med jycken Dino är att duscha. Sedan tänker jag ögna mig igenom dagens OS sändningar såklart inte allt utan endast dom med svenska intressen. 

Än så länge har jag inte kännt av mina jobbstartardemoner men dom lär garanterat dyka upp i slutet på veckan, dessa hemska demoner tänker troligtvis förpesta min ledlösa tillvaro men jag skall göra allt jag bara kan för att mota Olle i grind. Även idag går jag lös på dom sista resterna av frugans oerhört goda kålpudding, när det är gjort kan jag bocka av den rätten med gott samvete. Någonstans känner man av höstluften som växer sig allt starkare, den sista sommarmånaden kämpar febrilt mot den kommande höstmånadens inträde. Fortfarande är grönskan kompakt men rätt som det är börjar allt gulna, naturligtvis så lever man i nuet där nu är nu där då är då varför skall man skynda fram när man inte behöver det?"

En av många små tankar: Sent skall synden vakna?

"Vaknar upp till en ogenomtränglig grötig dimma där sikten var typ 30 meter framför dig och bakom dig, trafiken var tätare än förra veckan cyklisterna mera semesterdrönarna färre. Denna måndag börjar en stor massiv skara återgå till kneget inklusive frugan som pinnade raskt iväg, jycken Dino och jag tog våran sedvanliga promenad i den där grötiga dimman som var den värsta jag har skådat på årtionden. Min sista semestervecka startar idag med en lättare frukost och lite stretching inför dagens OS sändningar, som alltid följer jag inte allt utan koncentrerar mig framförallt på våra svenska deltagare. Eftersom jag liksom många med mig inte har kanalen Max så missar man ändå en stor del av sändningarna. 

Idag har vi liksom boxarna vägt in oss för en lättare matresa som skall hålla på i ett par månader framöver, när pendeln börjar visa fel siffror då är det dags att ta tjuren vid hornen och göra någonting åt det. Det farligaste med semester åtminstone med våra ögon sett, är att man äter både onyttigare dessutom mer av allt dricker mer än tillåtet och slår man sedan ihop dessa onda ting får man någonting som bums måste jobbas bort. Kommer man sedan in i jobbrullarna igen kan man lättare kontrollera vikten, i mitt fall har jag knappast något stillasittande jobb utan jag rör mig konstant hela arbetspasset ut naturligtvis sitter jag stilla vid rasterna som tur är. När man som jag har kommit upp i åldern så avstannar ämnesomsättningen, och man har lättare att lägga på hullet men svårare att bli av med det."

En av många små tankar: Rätta brottartakter?

"Frugan kämpar tappert med sina jobbstartardemoner men förr eller senare kommer hon att brotta ned dom till sin fördel. Själv tänker jag inte släppa lös den sortens demoner förens nästa söndag, då kommer jag att vara i en liknande situation som frugan är i just nu. Sedan beundrar jag dom som inte brottas med sådana jobbiga jobbstartsmonster, utan bara har jobbet som sin hobby vilket inte många har framförallt inte jag. Eftersom jag inte är överöst med penningar och kan styra mitt liv som jag vill, då får man ta skeden i vacker hand och gå iväg till kneget oavsett om man vill det eller inte? Det är som med allt annat det finns bra och dåliga dagar eller så är dom endast bara rutinmässiga fyrkanter som man inte kan göra avsteg ifrån? 

Nu är man i en sådan position att man inte har några val till att få lön på andra sätt, för det är ju knappast någon som skänker dig en sådan utan motkrav? Jag beundrar dom unga entreprenörerna med ideér som till slut förverkligar dom, när jag var ung så var affärsideén att samla pantplaskor på stadens badplats för att köpa glass. Man gick ett par runder varje dag under sina heldagar på badet, vilket resulterade i att vi fick äta sjukt mycket glass utan att be morsan om pengar. Morsan undrade säkert varför vi aldrig var sugna på glass, när vi kom hem ifrån badet? Den glassiga undran får jag aldrig veta?"

En av många små tankar: När luften har gått ur oss?

"Det gick inte Truls väg idag pågrund av att det stod en kinesisk ogenomtränglig vägg på andra sidan nätet, trots förlusten gjorde han såklart en helt fenomenal match han om någon har definitivt framtiden för sig. Om en stund simmar vår kvinnliga simstjärna OS final på sin paraddistans 50 m fritt, en gren som hon har dominerat i under så lång tid hon tog ju OS guld på den dubbla distansen så varför inte guld här med optimisten i mig talar? Frugan skjutsar för närvarande hem våran privatfrisör som har klippt tonårsdotterns långa hår, men först fick frugan färga hennes hår hon brukar vara kräsen men frugan fick tummen upp för färgbesväret. På tal om klippning så minns jag min tid som hårdrockare på 70-talet då fick dom bara klippa topparna, hur skulle det se ut med en snaggad luftgitarrist jag bara undrar? 

Luften ute är tämligen syrefattigt med mörka tunga hotade moln har vi riktigt himla otur kan åskan dra in över vår region, tydligen har dom stora väderproblem i Hallandsregionen med flertalet översvämningar som om inte den regionen har fått nog med blötan. Vädret är lika opolitisk som en politikers svammel som ena dagen lovar guld och gröna skogar, och den andra dagen predikar raka motsatsen? Om man nu finge önska sig ett optimalt väder, då skulle det regna på natten och sol på dagen eller alla former av uppehållsväder? Tro det eller ej men vi behöver regn efter typ en långvarig torka, men regn på regn blir som kaka på kaka varken hackat eller malet?"

En av många små tankar: Bland odödliga ting?

"Har precis avnjutit en superb lunch med gårddagens kvarvarade havskräftor, dessa små gudomliga vitlöksmarinerade ting som bara smälte i munnen. Fortfarande känns denna här söndagen som den sista bevingade dagen för många semesterfirare, blandannat min fruga som försöker hitta inspirationen för morgondagens jobbuppgifter vilket kräven en mental styrka. Som jag nämde tidigare så har man kommit in i jobbrutinerna redan efter ett par dagar, sedan känns det som om man aldrig har haft semester? Efter nästa vecka så rullar diverse verksamheterna igång igen inklusive min, den som väntar på något gott väntar sällen för länge eller hur det nu var? Regndropparna faller lite då och då himlen spricker upp därimellan, på nåt sätt känns det om det hela är över för den här gången? 

I och för sig så är vi bara i början av augusti sedan har vi hela september som brukar vara fin, efter detta så väntar vi bara på höstens inträde. Denna kommande årstid är som balsam för min själ.Om en stund skall vårt svenska pingisorakel spela sin första OS final mot en av dessa högt rankade kineser, jag resonerar som så har man slagit en kines så kan man slå nästa också? Såklart är att många parametrar måste klaffa och dagsformen vara ok för att spöa en kines i sin nationalsport, men gör man det så blir man helgonförklarad i Kina på livstid se bara på J-O Waldner. Ikväll skall vi avnjuta frugans kålpudding som hon gjorde igår, en underbar rätt som är hennes specialitet. Nu snackar vi husmanskost av det bästa märket."