09 november 2020

Rolfhzons bazooka dikter: Inuti en utdöd dinosaurieval.

Simmar omkring 

inuti en sal, en sakral sak

i ett tomt skal, utav en utdöd dinosaurieval

jag hade inget val?

ingen möjlighet

ingenting

ingen chans, att ta mig ut därifrån

jag hade förlorat

ett säkert vad, om livet 

med döden

som äter, sådana som jag till frukost

kredit som insats, med pledit som facit

simmar jag omkring

i cirklar inuti, dess ruttnande käftar

dess stinkande gap

dess frätande andedräkt

 tills min egna själ,  har släppt sitt grepp

jag har druckit

samma vatten, som dinosaurierna gjorde.



Rolfhzons bazooka dikter: Stockholms ödessymfoni.

Sitter på en, sylta i Stockholm

hänger med dom, redan hängda

ser folket bli till, suddiga figurer

bli till luddiga filurer

genom dimmiga krökta fönster

räknar jag, lyckliga kex

utom Marie, min vän min best

finner inga, finner alla unhappy

tar en bira, tar en till

tar en prilla, tar en shot och lite till

allt runt omkring, mig mår illa

utom jag, som mår prima Vera

en stenad kontrast

ur pulsen, i citys märkta navel

ramlar primadonnorna ut, och spyr som galna hundar.



08 november 2020

Rolfhzons bazooka dikter: Mot Salems nejder.

Cyklade till Salem

varför vet jag ej?

med lätt packning, och tunga öl

en högröd sol, ett blodrött face

med ett följe av lösryckt folk

samling klientel

en ansamling, av märklig gemenskap

En diger loppcirkus, utan direktör

fast med en falsk, manege aktör på G

vi rastade på halva vägen

andra halvan, var endast kvar?

i ett dike, låg Hjalmar Jansson plakat

fått nog av trams och tjat

han nynnade till sommarens kråksång.






Rolfhzons personliga huvudbry: Från himmelsk dramatik, till fars dag. Är steget, blott en skönhetssömn bort.

Idag, är det dagen med stort F. Åtminstone, i min yngsta dotters värld. Hon har varit, minst sagt hemlighetsfull under veckan. Har försökt, nystat fram. Vad det blir för något? Denna här söndagen. Som ni alla vet, är det fars dag. Som enligt min, ironiska hustru. Infaller varje dag? Det må så vara. Nu är det som det är. Uppvaktad, blir jag hur som.

 Min hemlighetsfulla dotter, ligger fortfarande och sover. Tydligen, enligt säkra källor. Släckte hon ned, det digitala halv 2 i natt? Vilket är helt okej. Hon är ju ledig och så. Eftersom hon var, med en polare och red. Nästan hela gårdagen. Som även var, kladdkakans dag. Så skall hon gör, en sådan idag istället. Plus en festmåltid. Lite all inklusive känsla, med andra ord. Det är man väl värd, som reklamen säger?

Dessutom, förväntar jag mig. Att mina 3 andra barn, ringer mig idag? Det är väl, det minsta man kan begära? Det vet jag, att dom gör. Tydligen, så inträffade ett väderfenomen under natten? Inget som jag vet om. Det var, troligtvis någon meteorit som hade exploderat. Så hela himlen lystes upp. Tydligen, hela vägen mellan Sundsvall och Tranås? Sån dramatik, missade jag helt. Eftersom, jag var mitt inne i min skönhetssömn. 




07 november 2020

Rolfhzons personliga huvudbry: Grattis Joe Biden. Än så länge preliminärt?

Dagens absoluta glädjestund. Är att hedersknyffeln Joe Biden, verkar gå segrande ut ur president valet. I och för sig, bara preliminärt. Men ändå. Han må vara, gammal som gatan. Men är helt klart, den bästa av dom två. Äntligen, kan världen andas ut. Efter 4 års helvete. Rent ut sagt.

Vi blir visserligen, en clown fattigare? Det kan vi leva med. Hur som helst, var det beskedet. Dagens, helt klart bästa. Nu smuttar vi på vinet. Segervinet, som världen har sparat på. Fram tills nu. Hoppas bara, att staterna inte gör om misstaget. Att sätta en, twittrande clown i förarsätet.



Rolfhzons bazooka dikter: En pantad ängel.

 Råkade morsa 

på en fallen ängel

mosad, till både kropp och själ

den verkade, känna mig väl

men jag inte han?

jag känner inga, fallna änglar

förutom då, min spegelbild

en personlig nidbild

men den log, och jag grät

och jag dog, och han förlät

vart har du dina vingar?

jag har pantat, min sneda gloria

stämplat min aura

sålt min själ, till lägst bjudande

den hade gjort likadant.




Rolfhzons bazooka dikter: I spåret av liv.

I vargens spår

i spillningen

tittar jag fram, som lös avföring

från ett slaktat offerfår

ylandet 

mot mångubbens skira siluett

får varulven i mig, att bedarra

och bedyra min  osvurna odödlighet

i verklighetens ljusa rum

slåss jag tappert mot, mörka lömska skuggor

som attackerar, mina dova dimmiga konturer

förloraren

får bli, vargens sista buffé



Spridda tankar 77: Var sak har sin tid.

"Nu har man betat av nationaldagen med bravur, nu har man till slut landat i pingstaftonen med flaggan i topp. Utanför blåser det storm...