Som en, självspelande vaktmästare?

Som vaktmästare. Känns det som, om man alltid är i händelsernas epicentrum? En stundtals, mäktig känsla. Man rycker, i lite trådar? Lite där, lite här? Sedan får man se, vems trådar det är? Oftast, vet man det? Men ibland, rycker man i överraskningarnas trådar? Då kan, allt hända? Allt, mellan himmel och jord. Även allt, däremellan fågel. Fisk, och mittemellan. Om man, ser min yrkesroll. På ett högre plan, än så? Då är man som pilot, på en rymdfärja. Som har, kopplat in autopilot. Som ett, självspelande piano. Gör den sina, uppdrag till ljuv musik. Som en ständigt, spelande schlager. Som nöts, om och om igen. Ungefär så, ser jag på mitt uppdrag. Som en modern ninja, i verkligheten. Typ så!

Om profeter och dylikt?

Det kanske, är så att. Man inte blir, profet i sitt hemland? Åtminstone, inte på den här sidan? Men skam, den som ger sig. Trägen vinner, är en sann måttstock. Hur som helst, går jag runt. Med min jycke, låtsar som om det regnar? Fast det, gör det ju inte. Min dotter, har nyligen opererats i munnen? Vilket, inte är så himla skojigt. Hon, är lik sin fader på den fronten. Det blåser aldrig , för hårt på toppen. Man viker inte, en tum på den avdelningen. Den ståndaktiga soldaten. Står cementerat kvar, på sin plats. Kvällen, börjar närma sig. I min region. Vilket påverkar, även mig. Att kura ned, sig i soffan. Och invänta kvällens shl match.

Clownen, i kungariket Ekman!

Känns konstigt? Att vara hemma, från jobbet. Man är ju, liksom inte van. Man har varken, feber, corona, harpest eller dylikt. Det enda, som man har. Är en satans, värk i benet. Sånt, räknas kanske också? Hur som helst. Är det, som räknas för mig. Hälsan, går före allting annat. Har precis, varit ute med jycken. Ett sorts, mandomsprov? På sätt, och vis. Det ena benet, släpar det andra framför sig? Det måste, ha sätt lustigt ut? Man kände sig, som värsta clownen? Alltid, roar det någon? Nu har jag gjort, min plikt. I kungariket Ekman? Nu får, alertare individer ta över. Återstoden, utav dagen.

En 60 plussares resa!

Mitt liv, som 60 plussare? Tja, det är som en naturlig fortsättning. På mitt, liv innan. En ständig resa, som inte slutar. Förrns det, definitivt slutar? På riktigt. Vilket det, gör en dag. Oavsett, om vi gillar det eller ej? I mitt fall, ett ständigt sökande. På vad, det nu är? Kan i princip, vara vad som helt? Om minst 5 år, i bästa fall? Plus, minus noll? Om jag , lever då? Det vete fåglarna? Går jag in i, nästa steg i livs processen. Ett steg, som kallas för pensionering. Ett sorts tillstånd. Som kan vara ett, vakuum mellan tidigare jobb. Samt livet efter? En plats, där man försöker. Hitta sin, egna position. Som nu kommer att, gälla tills vidare? Vissa, kanske aldrig hittar den?

Doktor Mages ordination?

Den svenska byråkratin, är fantastisk? Ett känt faktum, sedan urminnes tider. Det grundar, jag på när. Min bensmärta, kunde inte tas emot. Förrns tidigast fredag? Yippee yeah? Eller hur? Ingen sjukgymnast, kan undersöka mitt ben? På sjukt länge? Åka till akuten, är ingen idé? Dom tar, knappast emot. För en så obetydlig grej, som mitt symtom. Det har hänt, att man har suttit på akuten. I 9 timmar, utan mat och vatten. Bara för att, få träffa en läkare. Under fem minuter. Som har mage, till att ordinera. Endast, alvedon och vila. Hur sjukt, är inte det? Över lag, så är den svenska sjukvården. Bara så, himla fantastisk. Inget snack, om den saken. Men ibland, kommer mitt onda ben. I kläm, mellan två stolar?

En grym semmeldag?

Fettisdagen? Ok! En grym semmeldag? Eller ett, osannolikt frossande? Tja, för egen del. Tänker jag lugnt, smälla i mig minst 1 semla? Eventuellt, lär det bli rester kvar. När övriga, familjen är klara med sina. Mitt benbesvär, ligger fortfarande. På en nivå, som känns ytterst besvärande. Till och med, vädret. Ligger, på en ytterst besvärande nivå. Om man nu skall, ge sig på. Att måla upp, min omgivning. Skulle jag lätt, måla den. I minst, 50 nyanser av grått. Annars, väntar jag på ett läkarbesök. Alternativt, en ortoped eller sjukgymnast? Det får bära, eller brista?

Fettisdagen, med förhinder?

Vaknar upp, till en fortsatt smärtfylld dag. För övrig, en dag. Som även, kallas för Fettisdagen. En dag, där semlan står i centrum. Som en symbol, för frosseriet. Under dagen, skall jag även besöka. En ortoped, alternativt en sjukgymnast? Som får, berätta mera? Vad det är, som jag har råkat ut för? I dagsläget, har jag stora problem. Med att ta mig, från punkt A till punkt B. Vädret håller sig, på rätt sida om minus 10 sträcket. Ett lättare snöfall, har täckt våran miljö under natten. Vilket i sammanhanget, kan tyckas helt onödigt?