När vägarna inte bär mot Rom?

Alla vägar bär inte mot Rom. Inte ens hälften av dom. Min väg bär till min man cave. Min personliga grotta, där jag med fridens liljor kan tänka ut nästa inlägg. Man kan säga att det är mitt ointagliga fort. Men som alla nästen, finns det alltid ett kryphål in i kajutan. På tal om annat så ökar smittspridningen lavinartat. Inbillar mig att folk i allmänhet har givit upp? Att folk i synnerhet, intalar sig själva att släppa på manschetterna. Simsalabim så har man plötsligt en snöbollseffekt av smittspridning. Ett liten boll blir stor. Herregud rädda sig den som räddas kan.

Värsta turbulensen?

Nu lever vi i värsta turbulensen. Däri man knappast kan sia om saker och ting? Det kan vi inte trolla bort. Om vi nu skulle vilja det. Än mindre påverka utfallet? Det enda som gäller är att följa gängse förordningar. Så långt det är möjligt. Nu närmar det sig påsk, men det hindrar inte folk från att vara hemma. Ånej, folk ska bort och åka skidor. Umgås i after ski fester. Floreras i massor. Tja, personligen tänker jag varken åka skidor i Sälen. Än mindre sitta och trängas bland fulla glassiga färgglada knösar på nån uteservering. Nää fy fan, det får vara. Sitter hellre med min familj och dricker vin. Grillar entrecote och chillar i största allmänhet. Snacka om livskvalité.

Hole in one?

Vad mer kan man begära utav en måndag? Tja att den typ är fullbordad? Exempelvis? Vilket min är. Allt ifrån ditten och datten, allt däromkring till mer ingrodda saker. Summa summarum, föll allt på plats som ett tetris spel. Kaadong, rätt in i vinnarhålet. Om man nu skall språka om vädret? Så är det som en dag i regnskogarna. Ganska varmt ganska fuktigt ganska regnigt. Faktiska ganska mycket utav allting. Om det nu är en normal måndag? Är inte jag rätt man att svara på? Jag kanske ser ut som en siare? Men det är jag inte!

Söndagsbubblor deluxe!

Dagen börjar på att ta slut. Även i min söndagsbubbla. En dag som har kantats av olika hinder. En del sköra och bräckliga. Medans andra kanske har varit hårda som flinta. Som urbergets granit. Men en dag som trots allt har fyllts utav rosdoft. Som häggluft och syren puffar. Underbart är kort är en av alla sanningar. Allt för kort enligt den gråa massan. Man skapar sig den sanningen man vill ha. Modifierar sin verklighet. Man skräddarsyr sin definition. Allt utifrån sin egna målbild. Min sanning kanske inte är din sanning? Din lögn kanske är min sanning? Eller vice versa? Ett påstående med modifikation. På återseende.

Sommartider hej hej!

Nu har vi äntligen sommartid. Som vi har väntat. Troligtvis blir den tiden permanent redan nästa år? Som sagt det ligger i förslagslådan. Vädrets makter har visat många sidor idag. Allt ifrån regn rusk grådaskighet till sol bakom täta moln. Ingenting man kan göra nåt åt. Troligtvis blir allting bättre dag för dag? Åt det hållet strävar vi åt. Annars har vi käkat hämtmat. Från det vietnamesiska köket. Va fan vi fick skippa söndagsteken till andra tillfällen. Ett gott tecken på att vi människor, kan vara flexibla om så behövs. Inte fastna i nån dold rävsax.

Vad finns bakom nästa orosmoln?

I horisonten hopas orosmolnen. Dom svarta och tunga. Inga små lätta moln seglar minsann på min himmel. Endast regnmoln och sviterna, efter diverse stormar förmörkar min horisont. Egentligen undrar man hur man har hamnat i denna skärseld? Hur man har gjort för att rasera broar bränt sina sjunkande skepp. Den biten kan vara ganska lätt, om det vill sig illa. I min värld finns det fortfarande dom där rosa fluffiga molnen. Dom där gulliga enhörningarna, som ingen ser. Bakom nästa hörn döljer sig, det vi inte förväntar oss. Det plötsliga det oförklarliga. Det oväntade. Det som vi inte alls hade räknat med? Som en gräddsnutt på moset.

Från det ena till det andra!

Söndagen rullar på. Från tok regn till smått soligt med en bejakande vind. Från hopplöshet till hoppfullhet på bara ett kick. Allting varierar både in och utvändigt. Liksom i min egen verklighet i den råder dimma. Från och till. Faktiskt mest till. Ibland skymmer solen av ett åskmoln. Som inte är utav den här världen. Där ytterligheterna ställs emot varandra i dur och moll. Kontrasterna spelar sitt spratt. Oavsett om vi vill ha det eller ej? Lunchen blev en baggis? Lite lösa rester utav gårdagens "krösamos". Min policy är att man tager vad man haver. Eller så kokar man soppa på den där spiken?