Alla vägar bär inte mot Rom. Inte ens hälften av dom. Min väg bär till min man cave. Min personliga grotta, där jag med fridens liljor kan tänka ut nästa inlägg. Man kan säga att det är mitt ointagliga fort. Men som alla nästen, finns det alltid ett kryphål in i kajutan. På tal om annat så ökar smittspridningen lavinartat. Inbillar mig att folk i allmänhet har givit upp? Att folk i synnerhet, intalar sig själva att släppa på manschetterna. Simsalabim så har man plötsligt en snöbollseffekt av smittspridning. Ett liten boll blir stor. Herregud rädda sig den som räddas kan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar