När omgivningar tröttar ut dig?

Tja idag är jag trött. Kanske inte på mig själv men väl på min omgivning. Trött kan man bli för mindre, det behöver inte vara nåt specifikt. Bara i största allmänhet. Ibland suger livet, ibland är den guld värd. Beroende på när man ställer frågan? Och till vem? I vilket sammanhang? Ibland suger människorna runt omkring dig? Hade jag inte min omgivning hade jag såklart ingenting? Klart jag hade? Eller så inbillar jag mig det? Men idag känns det som om jag åkte pulka nedför berget K2 utan bromsar. Inget unikt alla kan känna så, även jag. Det unika med mig är att det bara finns en av mig?

När sanningar svajar för vinden?

Dagens sista inlägg handlar om att hålla sig på sin kant? Att akta sig vad man uttrycker sig hur man uttrycker sig och till vem? Till fel person kan det bli ödesdigert. Jag vet hur det är? Man behöver inte berätta allt för exempelvis svärmor? Det hon inte vet lider hon inte heller av? En sanning så god som nån. Ett förlupet ord som hamnar i fel öron kan få konsekvenser? I dagens värld svämmar vi över med fake news med felaktig fakta, som en form av strategisk krigsföring. Kanske var månlandningen 1969 en forn form av fake news? Inte fan svajar flaggor på månen? Ack vad lurad man kan bli?

Mitt alter ego Kapten K. Kralls funderingar. Doku. 46: (En smakrik lyxtisdag?)

Gräsklipparna i området går för närvarande varma. Folk springer sig svettig lite här och där. Man blir trött bara man ser på dom? I vår lilla bullerby har vi klippschema, nåde den som inte klipper. Problemet blir att den som klipper efter, troligtvis får använda lie. Hur kul är sånt? Eller hur. På menyn idag står det att läsa ramslöksoppa till förrätt. Fiskburgare med bröd samt luft friterad potatis sallad med tillbehör. En perfekt mix av skilda världar och smaker. Lite vardagslyx en dag som denna, där smattermaskinerna förhoppningsvis tystnar snart? Och stillheten råder som förut.

Det måste till ett trendbrott?

Ett trendbrott? Frugan och svärmor är iväg och tar sina första vaccinsprutor. Efter mycket om och men var det så dags för deras tur. Sen väntan ett par veckor för andra injektionen. För egen del tog jag min sista i början av februari. Nu väntar man bara på att eventuellt fulla på? Ingen aning vare sig om eller det sker? Kanske får man en kallelse? Vad vet jag? Vädret börjar så sakta på att stabilisera sig, vilket är på tiden kan jag tycka? Vi är för tusan snart inne i juni. Till helgen är det dessutom pingst? Som man knappast firar eller? Inte som det var förr i alla fall? Det var väl då man gifte sig? Eller skiljde sig?

Regnbågen och det lilla barnet?

Dagens sista inlägg handlar om att det där guldet kanske finns där vid regnbågens fot? Trots allt? Ända sedan jag var ett litet barn har dom berättat legenden. Skall man nu följa den där regnbågen, hamnar man säkert bara i nån sunken grådassig förort. Ett sånt ställe där tiden har stått stilla sedan 60-talet. Apropå 60-talet flyttade jag med morsan farsan och syrran till ett nybyggt område. Däri fanns framtiden trodde man? Ett barnrikt sådan kliniskt fritt från social misär till kriminell problematik. Det var då det? Idag är samma område värsta tänkbara gangsterstället. Där skottlossning är mer vanligare än artighetsfraser. Tråkigt kan jag bara tycka om platsen som var min uppväxt. Där var där allting startade. Men dessvärre inte slutade.

Regnet det bara öser ner?

Som sagt regnet fortsätter. Det har väl inget annat för sig? Efter frugans blomkålsmos med kycklingkorv, känner hon sig peppad att kolla in säsongsstarten av den danska superserien Badhotellen. Dottern och jag kalasade på hemmagjort mos och falukorv. Vilket med god aptit slank ned. Inga större problem. Personligen anser jag att den klassiska rätten mos och falukorv, inte är fulltalig om inte lingon finns? Så var det i detta fall. Vilket drar ned betyget ett snäpp. Egentligen är det jag som står för mostillverkligen, men frugan fick hedersuppdraget. Vilket är lika viktigt som att som sista pryl sätta kronan på verket på disneygranen nämligen stjärnan. Ett manligt hedersuppdrag likvärdigt månlandningen.

Mitt alter ego Kapten K. Kralls funderingar. Doku. 45: (Efter regn kommer sol i bästa fall?)

Vad gör man åt regnet? Typ inget ting? Det som kommer kommer? Vi är ganska maktlösa åt nederbördar? Sedan kanske man kan tycka att det regnar fan så mycket? Det finns inget lagom på den fronten? Bara jämmer och elände. Sällar mig till den klubben, som tycker det är okej när det regnar på natten. När det regnar i öknen. När det släcker skogsbränder. Egentligen är jag kompis med regnguden. Kom ihåg en gång när jag skulle gå på allsvensk fotboll. Det vräkte ned före match. När matchen började kom solen. När domaren blåste slutsignal, började regnet åter att vräka ned. Det höll på sjukt många timmar i sträck. Sådana kompisar är bra att ha.