När nödlösningen får styra verkligheten?

Tillfälligt smolk i bägaren? Ridningen är lagd på is? Varför vet jag inte? Troligtvis inte idag men väl i morgon? Då får man plocka fram plan B. Den planen är minigolf i Hästhagen, ett friluftsområde i Örebro. Där man i stort sätt han göra allt inom rimliga gränser? Snart dags för lunch vilket blir i vårt fall färsk pasta med köttfärssås. Problemet är att allt måste hända inom tiden man är vaken. Händer inte så blir det grus i maskineriet. Vilket händer nu? Då plockar man fram helt andra planer för att starta upp maskinen igen. Nödlösningar är en del av verkligheten. Så kan det vara ibland.

När lugna trallar blir stilla lunkar?

Efter 1,5 vecka har man så kommit in en lugn trall? En stilla lunk i periferin. Man gör bara det som är absolut nödvändigt, resten sparar man åt framtida öden? Faktiskt ganska skönt. Jycken är den enda som behöver ut med jämna mellanrum. Vilket är helt okej. Det där med att ladda batterierna är en förutsättning för fortsatt jobb. På tal om jycken så har han blivit värsta mamma grisen. Frugan kan inte ens gå en meter utanför ramarna, förrns jycken gnäller. Vilket är en bieffekt av frugans hemmajobb. Till hösten väntas andra jobbtider för min bättre hälft. Men jycken är förvånadsvärt anpassningsbar, han finner sig i det mesta. En trogen vän alla dagar i veckan.

In i framtiden med buller och bång?

Det här med flugor är intressant? Dom sa att datorerna var en fluga? Vilket så inte var fallet. Tvärtom nu är vi sjukt beroende utav datorerna, till den milda grad att vi inte kan leva utan dom? Faktiskt ganska sårbart skrämmande. Hybriderna var en fluga för några år sedan men nu verkar dom komma för att stanna. Verkligheten har kommit ifatt. Efter 2040 kommer inga bensinbilar att tillverkas är det sagt? Än så länge ligger ärendet i förslagslådan. Men visst finns det starka krafter som vill annat, typ arabländerna som sitter på tillgångarna. Som alltid är det förvaringen av uttjänta batterier som är den stora frågan att lösa? Framtidens teknik pockar på sin uppmärksamhet. Den kommer att ta över allt efter som.

I min värld regnar det stundtals?

Lugnet har tillfälligt lagt sig i väntan på nästa regn attack? Den väntas komma in över denna regionen enligt säkra källor någon gång under dagens lopp? Säger som jag alltid har sagt, det som kommer kommer det som sker sker? Visst är det så även med livet i synnerhet. I min värld regnar det ibland men även solen ler emellanåt. Ibland blåser det till bland knutarna, oftast kommer en smekande vind bland gömmorna. Precis så är det tills nån annan rubbar på den ordningen? Hoppas bara inte under min livstid?

Om medryttare och goda krig?

Dagens första inlägg handlar delvis om att man inte kan vinna alla krig? Eller så väljer man dom krig man kan vinna? Man har ju lärt sig att i krig finns det inga vinnare bara förlorare? Faktiskt finns det vinnare i båda lägren. Man jämkar man delar med diplomati kommer man längre än man tror? Min dotter vill ha en häst? Ok så kanske det blir också, den dagen hon har ett välbetalt jobb. Under tiden är hon medryttare med bra förmåner. Drömmar måste man ha, personligen så har jag fortfarande drömmar om en bättre värld?

Om gryningar och skymningar?

Dagens sista inlägg handlar om att allt har ett slut men även en början? Ett visst kretslopp. Det behöver såklart inte vara just i den ordningen? Allt handlar om vad dagen har i sitt sköte, om yttre inre tillfälligheter slumpen öden och så vidare. Oftast är man på rätt plats på rätt tid, utom när åskan slog ned i gallerian. Då gällde andra kriterier. I morgon kanske dagens första inlägg handlar om vikten av gemenskap. Tillsammans är vi starka en fluga gör som bekant ingen sommar. Vilket man lätt kan tro?

Livet som upside down?

Egentligen så är jag ingen vän utav regn? Men efter dagens mest jävligaste åskväder, kom så väl regnet. Som en skänk från ovan. Ibland är den välkommen ibland inte. Men just idag dansade jag faktiskt regndansen för första gången på sjukt länge. Dessutom slapp jag vattna potatislandet, som är bland det värsta jag vet? Klart blodpudding är snäppet värre. Även det värsta jag vet går jag igenom med ett leende på länge. Som genom skärseld. Livet är oftast ingen dans på rosor, även om man skulle vilja det. Ibland är den upside down ibland platt som en pannkaka.