Fortfarande höjt i dunkelt?

Kvällen börjar närma sig med stormsteg, hade jag jobbat hade jag redan varit hemma? Dottern har precis kommit hem från plugget och efter en sväng på nåt flashigt kaffe hak i city, slängt i sig gårdagens lasagne i 180 bytt om till hästkläder. För snart är det dags för ett nästan dagligt besök i stallen. Till hästarna som hon älskar över allt annat? Förutom då sin älskvärda pappa förstås?

Mycket tissel och tassel inför morgondagens stundande firande, dock ingenting som jag har någon insyn i. Fortfarande sedans i måndags eftermiddag lyser mitt covid prov med största möjliga frånvaro? Vad det beror på det har jag ingen som helst aning om? Kan bara fortsätta spekulera i den frågan? Rätt som det är kanske allt kommer som ett brev på posten?

Äntligen är hösten här igen?

Då har vi så kommit fram till den 1 September i den första höstmånaden. Sommarmånaderna är över för den här gången. Även om vi fortfarande kan få några ljusglimtar stundtals? Skolorna är igång semestrarna är slut åtminstone sommarsemestern. Kommersen och ruljangsen har kommit igång på allvar vilket man kan ha delade meningar om?

Vi kanske är en av dom sista generationerna som får uppleva årstiden höst? Min magkänsla berättar för mig att om nån generation framåt försvinner årstidsindelningarna? Åtminstone finns det stor risk för det. Även om man inte skall måla fan på väggen, så kryper nog den bittra sanningen närmare oss än vad vi tror?

Under rådande omständigheter?

Ytterligare en dag med den stora ovissheten? Har fortfarande inte hört nåt om mitt provsvar? Är fortfarande inte ett dugg bättre kroppsligt men jag jobbar på det? Mina lukt och smak organ är fortfarande blockerade av någonting gud vet vad? Mina annars så goda morgonmackor, smakade även idag skokartong. Det lär väl dröja innan den funktion kommer tillbaka igen med full kraft? Bättre sent än aldrig.

Dottern har precis cyklat till plugget för att sedan hänga på coffee house med nån frapino? Frugan jobbar på kontoret 3 dagar i veckan speciellt nu när jag är sjuk. Men kör hemma torsdag fredag. Personligen så gör jag inte mycket väsen av mig, mer än att beklaga mitt rådande tillstånd som suger oerhört.

Herre min skapare vilken otid?

Herregud vilken tid det skall ta innan man får provsvaret? Känner en som tog det nästan samtidigt som mig i går eftermiddag, hon har redan fått svaret negativt. Min väntan ger mig sjukt dåliga vibbar. Det är som jag brukar säga att livet består utav 50% väntan 25% förberedelse 25% delar utav blandat sorg och glädje. Det är åtminstone min teoretiska filosofi. Den köper jag absolut.

Dottern är som sagt iväg med sina tjejpolare till stallet. Frugan slänger in en lasagne i ugnen, själv har jag ätit den innehållslösa smakupplevelsen av potatisbullar och fläsk. Tja har man förlorat mina dyrköpta smaklökar till vintergatans bakgårdar så har man.

Sanndrömmen i hästbubblan?

Om en stund skall tjejerna till stallet för ännu en ridning uti det gröna. Frugan skall skjutsa ut ett gäng sprudlande tjejer, en annan mamma skjutsar hem samma gäng. Ännu en logistiskt sanndröm förverkligas. Det där om hästar förenar verkligen dom här tjejerna, en social samverkan på dess olika plan. Dessutom en fröjd för ögat. Personligen är jag och hästar, så långt ifrån varandra som tänkas kan. Liksom dottern och fotbollsvärlden.

Klart som korvspad att man har olika intressen, men i det här fallet så är det ett gäng sprudlande tjejer som verkligen brinner för hästarna. Ibland kan jag vara så avundsjuk ibland inte. Har precis ätit mina potatisbullar och fläsk som svärmor skickade med. Det bästa med det är att jag så väl kommer ihåg hur potatisbullar smakar. Det sämsta i kråksången är, att det smakade inte ett skit om min älsklingsrätt. Ledsen att behöva säga det.

Bakom varje krön finns ett hinder?

Kravlar mig tillfälligt upp ur sängen för att få i mig lite tortellini. Denna i vanliga fall så goa rätt, blev till en sunken och harmlös symfoni i frigolit version. Även om jag hade på lite starkare sås och chili flakes så kände jag bara av det starka. Tänk så viktigt det är med ett fungerande lukt och smak sinne, utan dessa sinnliga hjälpmedel står man sig tämligen slätt i den kulinariska djungeln. Nu är det som det är med den saken?

Utanför pressar solen upp emot 22 grader en svag bris gör att mina lösa persienner fladdrar en smula. Själv gör även jag mitt allra bästa för att släppa in solens skratt i mitt inre, vilket jag kan göra emellan nysattackerna. Annars ser jag med tillförsikt på återstoden utav dagen.

Ingen dag är synes när?

Ännu en dag i kapärnaum en dag med ett förvärrat läge. Hela natten har varit som en enda läng kamp mot muskelvärken. Hela kroppen känns som ett enda stort tandvärk. Igår försvann både smak och lukt. Men det behöver inte betyda nåt för det? Inom ett par dagar väntar jag in provsvaret. Det har gått mindre än 24 timmar sedan jag tog covid provet.

Nu gör dom dock ingen skillnad på vårdpersonal och allmänhet, dom får vänta precis lika länge. Ska försöka mig på att äta frukost och komma ihåg hur mina delikata ostmackor brukar smaka, för allting som jag har ätit sedan igår har smakat som frigolit? Sånt vill man ju inte äta?