När fåglarna får välja vägen hem?

Hahaha visst fan har jag läget under kontroll? Eller hur! Tjenare! I annat fall så hade jag sagt det. Börjar tro att dom har sjabblat bort mitt provsvar? Det har nu gått knappt 3 dagar. Kanske är det en högre smittspridning i landet för närvarande? Som gör att mitt provsvar dröjer? Tydligen läggs det in mera covid patienter nu än förr som inte är vaccinerade. Personligen så har jag tagit mina två doser och väntar på min tredje injektion.

När den nu kommer, det vette fåglarna? Så långt allt väl. Vet om folk i min omgivning som har fått covid trots 2 doser? Tydligen så vet man inte ett smack om konsekvenserna? Tro tro bla bla blir transparanta spekulationer? Som en dimmig dag i Borneos sista regnskog.

Ett ständigt fyllande varje år?

Som sagt mycket tasslande och tisslanden inför morgondagens kalas. En familjemedlem fyller år i morgon, i och för sig inga jämna sådana men väldigt ojämna. Mycket hysch hysch i kulisserna med presentpappers aktiviteter och så vidare. Personligen tycker jag att det är mycket roligare att åka till andra som fyller än att anordna nått själv.

Men vissa gånger får man ge sig för regeringen min fru, hon har minsann många ord att orda om i den frågan. Personligen önskar jag att jag själv hade varit mera delaktig, men nu är det som det är och blir som det blir. Det får bli mer action nästa gång nån fyller år, som det är nu kan jag på min höjd gå ett ärevarv runt mitt minimala köksbord. Om nu någon tar sig tid att skjuta ut den?

Fortfarande höjt i dunkelt?

Kvällen börjar närma sig med stormsteg, hade jag jobbat hade jag redan varit hemma? Dottern har precis kommit hem från plugget och efter en sväng på nåt flashigt kaffe hak i city, slängt i sig gårdagens lasagne i 180 bytt om till hästkläder. För snart är det dags för ett nästan dagligt besök i stallen. Till hästarna som hon älskar över allt annat? Förutom då sin älskvärda pappa förstås?

Mycket tissel och tassel inför morgondagens stundande firande, dock ingenting som jag har någon insyn i. Fortfarande sedans i måndags eftermiddag lyser mitt covid prov med största möjliga frånvaro? Vad det beror på det har jag ingen som helst aning om? Kan bara fortsätta spekulera i den frågan? Rätt som det är kanske allt kommer som ett brev på posten?

Äntligen är hösten här igen?

Då har vi så kommit fram till den 1 September i den första höstmånaden. Sommarmånaderna är över för den här gången. Även om vi fortfarande kan få några ljusglimtar stundtals? Skolorna är igång semestrarna är slut åtminstone sommarsemestern. Kommersen och ruljangsen har kommit igång på allvar vilket man kan ha delade meningar om?

Vi kanske är en av dom sista generationerna som får uppleva årstiden höst? Min magkänsla berättar för mig att om nån generation framåt försvinner årstidsindelningarna? Åtminstone finns det stor risk för det. Även om man inte skall måla fan på väggen, så kryper nog den bittra sanningen närmare oss än vad vi tror?

Under rådande omständigheter?

Ytterligare en dag med den stora ovissheten? Har fortfarande inte hört nåt om mitt provsvar? Är fortfarande inte ett dugg bättre kroppsligt men jag jobbar på det? Mina lukt och smak organ är fortfarande blockerade av någonting gud vet vad? Mina annars så goda morgonmackor, smakade även idag skokartong. Det lär väl dröja innan den funktion kommer tillbaka igen med full kraft? Bättre sent än aldrig.

Dottern har precis cyklat till plugget för att sedan hänga på coffee house med nån frapino? Frugan jobbar på kontoret 3 dagar i veckan speciellt nu när jag är sjuk. Men kör hemma torsdag fredag. Personligen så gör jag inte mycket väsen av mig, mer än att beklaga mitt rådande tillstånd som suger oerhört.

Herre min skapare vilken otid?

Herregud vilken tid det skall ta innan man får provsvaret? Känner en som tog det nästan samtidigt som mig i går eftermiddag, hon har redan fått svaret negativt. Min väntan ger mig sjukt dåliga vibbar. Det är som jag brukar säga att livet består utav 50% väntan 25% förberedelse 25% delar utav blandat sorg och glädje. Det är åtminstone min teoretiska filosofi. Den köper jag absolut.

Dottern är som sagt iväg med sina tjejpolare till stallet. Frugan slänger in en lasagne i ugnen, själv har jag ätit den innehållslösa smakupplevelsen av potatisbullar och fläsk. Tja har man förlorat mina dyrköpta smaklökar till vintergatans bakgårdar så har man.

Sanndrömmen i hästbubblan?

Om en stund skall tjejerna till stallet för ännu en ridning uti det gröna. Frugan skall skjutsa ut ett gäng sprudlande tjejer, en annan mamma skjutsar hem samma gäng. Ännu en logistiskt sanndröm förverkligas. Det där om hästar förenar verkligen dom här tjejerna, en social samverkan på dess olika plan. Dessutom en fröjd för ögat. Personligen är jag och hästar, så långt ifrån varandra som tänkas kan. Liksom dottern och fotbollsvärlden.

Klart som korvspad att man har olika intressen, men i det här fallet så är det ett gäng sprudlande tjejer som verkligen brinner för hästarna. Ibland kan jag vara så avundsjuk ibland inte. Har precis ätit mina potatisbullar och fläsk som svärmor skickade med. Det bästa med det är att jag så väl kommer ihåg hur potatisbullar smakar. Det sämsta i kråksången är, att det smakade inte ett skit om min älsklingsrätt. Ledsen att behöva säga det.