Allt har ett slut?

​Stranden börjar successivt tömmas på folk en efter en passerar dom vårt strandhus, allt ifrån skrikande ungar till rödmosiga pensionärer med stråhattar https://sv.internetoteka.com/publication/4566. Än en gång fascineras man av logistiken när man plockar tillbaka alla prylar igen i bilen allt går med automatik. Även vi skall i morgon dra oss hemåt till våran verkligheten efter fjorton dagars paradis liknande förhållanden, någon gång kommer slutet på sagan ingenting varar för evigt även om man önskar det.

Ett morgondopp i ett stilla hav?

​Tog mig ett uppfriskande morgondopp i havet https://www.havet.nu/om-havet-nu nu på morgonen, i ett  stilla hav och på en folktom strand än så länge. Solen lyser skarpt redan och bilarna börjar strömma till för att säkra sin plats på stranden. Vi sitter på första parkett där vi bor och blir lika förvånade över barnfamiljers smått kaotiska logistik med vagnar uppblåsbara krokodiler kylväskor filtar madrasser stolar väskor andra tillbehör, på nåt sätt knyter dom ihop säcken.

Vi minns sanden mellan tårna?

​Här där vi för närvarande bor är det ett gytter av göteborgare av folk från både Borås och Ulricehamn Smålänningar och skåningar https://www.isof.se/lar-dig-mer/kunskapsbanker/lar-dig-mer-om-svenska-dialekter/om-dialekter. Eftersom vi har varit i princip 20 år på samma ställe så har vi blivit som länkade familjer som känner varandra både utan och innan vilket är en trygghet för tryggheten på området. Dessvärre så går 14 dagar blixtsnabbt vi kom vi sågs vi segrade. Men en sak är säkert vi kommer att lämna vårt paradis med sanden mellan tårna med brunbrända vinterskinn och med ett leende på läpparna.

När molnen skingras sig?

​Helt plötsligt skingras molnen och en klarblå himmel blottar sig, endast nån drönare och några trötta fiskmåsar har syns till. Vi hade funderingar runt den där drönaren som cirkulerade över stranden det måste ha varit kustbevakningen https://www.kustbevakningen.se/bilder-och-fakta/historik-om-kustbevakningen/ som har fått nya verktyg? Vi fascineras över mångmiljons villorna efter kustlinjen där varje har minst en tesla en porsche på uppfarten nåt annat vore en skam på torra land. Snart lägger vi på kycklingdelarna på elgrillen slår upp nåt glas rosévin och låter paradiset få ta oss med hull och hår.

Ett sorts strandliv?

​Tillbringar en av dom sista dagarna på stranden https://www.vattenkikaren.gu.se/Sv/Fakta/Biotoper/Sandstrandsekologi/Sandstrand_intro5.html vid Kattegatt för den här säsongen en dag utan vare sig regn eller blåst. En lagom varm dag på stranden utan vare sig strandraggare skräniga ungar inte ens Baywatch kopior cirkulerar så långt ögat når, kort sagt en perfekt dag i vår herres hage. I morgon fredag gör vi vår allra sista heldag här vid vårt smultronställe efter 14  dagars strandliv, väl hemma väntas dom sista resterande 14 dagarna hemmavid.

Glädjen har inte blåst bort?

​Fortfarande styv kuling typ https://sv.wikipedia.org/wiki/Vindhastighet 17 sekundmeter på mitt smultronställe, kan ge mig fan på att det är klimatförändringarna som är boven i dramat? Vad skulle det annars vara? Inte blåste det så här mycket när man yngre, kanske har man förträngt det hela vad vet jag? Hur det än är så är det mycket hasta manjana på tillvaron för närvarande som brukligt är, på min världskarta jobbar man inte när man har semester det vore liksom att häda njutnings faktorerna. Personligen är jag ingen vän av att boka upp min semester.

En dag under semestern?

​Idag drog vi i familjen iväg till nationalparken Åkulla bokskogar https://www.blig.se/2022/07/en-dag-under-semestern.html där vi tillbringade ett par livfulla timmar. Bara känslan av att vandra i bokskogen är lite smått unikt i Sverige idag, känner mig faktiskt som ett privilegium i det fallet. I det här väldigt kuperade landskapet tog vi oss fram i lagom etapper. Vid utsiktsplatsen slog vi oss ner och käkade äggmackor i den slösande solens bedårande närhet.