29 juli 2022

Allt har ett slut?

​Stranden börjar successivt tömmas på folk en efter en passerar dom vårt strandhus, allt ifrån skrikande ungar till rödmosiga pensionärer med stråhattar https://sv.internetoteka.com/publication/4566. Än en gång fascineras man av logistiken när man plockar tillbaka alla prylar igen i bilen allt går med automatik. Även vi skall i morgon dra oss hemåt till våran verkligheten efter fjorton dagars paradis liknande förhållanden, någon gång kommer slutet på sagan ingenting varar för evigt även om man önskar det.



Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Dikt från roten. Di.35: Jag och skogens lunga.

Jag söker mig ut där skogen andas, där vinden viskar hemligheter till mitt hår. Där gamla träd bär minnen från en annan tid och varje stig b...