Börjar känna mig lite som den sista dinosuriern på planeten dom gamla i släkten blir både äldre och skruttigare, snart omplaceras jag på rankinglistan till släktens äldsta på gott och ont? Ålder är bara en siffra så kan det visst det vara i den bästa av världar men om siffran är frisk kroppsligt och klar i knoppen då är den siffran väldigt bra. Digitaliseringen av samhället går fortfarande i en hisklig hastighet där inga gränser finnas, gränserna sätter vi själv efter kraft kunskap och behov.
...I ett lopp i ett chickenrace
var jag tuppen som sprang bland dom yra hönsen
som gal som fan gol
i ett dike i en stad bortom landet
låg min själ utsrpridd som blodpudding
min dåliga dag kunde börjat bättre upp...
Det sägs att man lär så länge man lever vilket är en sanning med modifikation. I dagens värld som till största delen består av idel ettor och nollor kan man ibland gå vilse när man inte har kunskaperna eller förmågan att ta tills sig ny information. Min generation är som sagt uppvuxen med datorernas framfart och kan hanka oss hjälpligt fram i den digitala villervallan. Minns en tid då dom nya datorerna redan var omoderna i sin obrutna förpackning.
...I en värld av depressiva tendenser
till suggestiva tensider och aggresiva profiler
kanderade stofiler bakom fjärrans horisontella ljuslyster
sitter pojken och flickan tillsammans
hållandes varandras händer och ber en stilla bön
förbannad av det som har varit...
Frågan jag ställer mig är om vi fortfarande bara är i början av den skenande digitaliserade utvecklingen, eller finns det fortfarande vita fläckar kvar på den kartan? Vad finns mer kvar att utveckla troligtvis massor, men den nya frågan man ställer sig blir att kommer den att gynna mänskligheten och i så fall varför? Inbillar mig att den mörka sidan fortfarande ligger ett steg före den goda sidan, då kan det bli problematiskt att fortsätta upprätthålla ett gott fungerande samhälle.