En av många små tankar: Förr eller senare händer det?

"När man var ung en gång då var det lätt att fastna i dagdrömmarnas förlorade värld. Man gick omkring som i en skirande bubbla som aldrig ville spricka, men den sprack när mardrömmarna satte in. Alla har vi väl svävat omkring bland molnen i olika omgångar bland olika formationer, för att förr eller senare falla pladask ned som en pantad pannkaka som förlorat sin form. Sticker inte under stolen med att även jag har varit som ett ärrat plan utan autopilot utan egentligt mål, men förr eller senare tvingas man konfrontera sig med den rådande verkligheten som gällde. Vissa av oss är för evigt förlorade bland dagdrömmarna så långt ifrån en verklighetsförankring som man bara kan komma. Kan bara tycka synd om dessa sorgsna individer som vägrar släppa in verkligheten i sin fyrkant.

Förr eller senare så växer man upp oavsett om man vill det eller inte och ser plötsligt en annan verklighet en värld som man måste konfronteras med, att börja gillar saker man förr kanske hatade som pesten. Myntet har som bekant två sidor en drömmande och en realtid i nuet, ibland kanske myntet hamnar på högkant då hamnar man i ett ingemansland där man är beroende på vilken sida myntet hamnar. Syvende och sist så är livet som lotterna i tombolan, ibland har man tur med vinstlotten men oftas drar man den där djävla nitlotten som mörkar vardagen."

En av många små tankar: Jakten på det där som dom andra också letar efter?

"Livet fortsätter att skena iväg som ett rasande tåg utan vare sig bromsar stinsar eller hämningar? Station efter station passeras revy, som om vi inte ville stanna vid dem? Livet känns också som dom många jobbiga straffmissarna i fotboll, som dom många nitlotterna i tombolan. Men emellanåt kan faktiskt livet blomma upp när man får sätta på en hårdrockskiva som man inte har lirat på 30 år. Stereon är det enda man får sätta på numera? Så länge som man kan stå upp känns det helt okey, sen ser jag på dom dementa och inbillar mig att även jag klarar mig? Solen fortsätter att pressa på men dom kylslagna pålandsvindarna gör att man drar öronen åt sig, dom känns som en frostig isbjörns kalla sträva tunga på din varma knottriga kind.

Jag tänker fortsätta jakten på den ultimala tillfredställelsen som är en komplett mixad sörja av livets goda enligt mitt synsätt, hittills har jag bara nuddat lätt vid den jämförelsen men jag ger mig inte förens jag är där och nosar? Det kan bli i morgon eller om 100 år, huvudsaken är att man inte ger upp i brådrasket? Enda sedan jag var liten har jag haft en inre glödande längtan efter att hitta det där lilla extra som alla andra också letar efter, det kan i stort sätt vara vad som helst? Men så här på ålderns höst med sina fallande löv så har möjligheterna dramatiskt minskat betydligt, kvar är den förtappade sista chansen under dom lösa stenarna i grustaget."

En av många små tankar: I dagsläget blundar vi vid tanken?

"Säkert bär många av oss på små hemligheter stora som små, en del hemskare än den andre visst är det så? När vi väl tror oss ha städat klart garderoben så dyker det plötsligt fram nåt obehagligt skelett som man kanske inte alls hade räknat med? Man hör titt som tätt människor som har drabbat av dom olika hemligheternas demoner, en del kanske sopar dom under mattan medans andra aldrig får bort dom från sitt DNA? Personligen vägrar jag titta in i någon garderob i fall att jag skulle stöta på skelettet som jag inte alls trodde fanns? Hoppsan Kerstin kan man lugnt säga!

Hur vädret blir dom kommande dagarna blir helt avgörande hur juni juli augusti kommer att bli, en gammal ursvensk sak från bondepraktikan men visst lutar det åt att vi kommer få en liknande sommar som vi hade 2018. Då det var tokvarmt fråm maj till september, redan då kunde man märka av bieffekterna av klimatförändringarna. Inom 5 år kommer vi garanterat snudda vid dom oroväckande 1,5 graderna som i vissa kretsar är helt förödande får vårt runda klot? Kanske är vi på väg mot nåt håll som vi i dagsläget inte kan sätta fingret på?"

En av många små tankar: Blott en dag i sänder?

"Kristi himmelsfärdsdagen är en dag mitt emellan dagarna, en i mina ögon sett obetydlig dag men ändock en ledig dag i helheten. Idag skall vi troligtvis grilla kyckling fräsa på majskolvarna eventuellt sparris och såklart dricka vin därtill, så på det stora hela blir det en betydande dag före helhelgen som kommer. I och för sig skall jag jobba åtminstone halva fredagen, men sen därefter går jag på helgledigheten med buller och bång. Regnet som kom igår hade en viss positiv inverkan på naturen i mitt närområde som blev vattnat ordentligt efter en period med relativt långvarig torka. Naturligtvis sätter det fart både på ogräset och den övriga växtligheten på gott och ont.

Klimatrapporten som kom igår var dock ingen munter läsning globalt sett, då det sas att vi kommer inom en femårs period hamna på den kritiska 1,5 procent gränsen vad moder natur klarar av, tydligen var det 66 procent chans att så blir fallet och dom andra procenten får vi som en otrygg bonus marginal att spela med? Naturligtvis så är det den moderna mänskligheten som har försatt oss i den jobbga rävsaxen, hur vi än gör så kommer vi troligtvis inte att fixa läget vilket känns som värsta tänkbara undergångsmardrömmen. Trots att vi nu är inne i en fas av klimatsmarta lösningar så kommer det troligtvis inte att räcka till för den kommande generationen, som kommer få ett rent helvete att vända den sjunkande skutan på rätt köl igen?"

En av många små tankar: När korta kontorsdagar blir guld värda?

 "Idag hade vi kort kontorsdag på kneget helt perfekt, då hann jag lagom precis cykla upp till vaccinmottagningen för att ta min första TBE spruta den mot fästingar. Får man liksom TBE då finns det istort sätt inget att göra, men får man istället borrelia då kan man behandla symtomet. Man kan ju som sagt inte välja men önska kan man göra? Tydligen finns det hur många fästingar som helst nu, kanske är det en av bieffekterna av klimatförändringarna liksom dom har upptäckt flera tusen nya hemska småkryp. Som på ett eller annat sätt har ploppat upp som elaka flugsvampar på en väldigt kort tid. Nu har samtliga familjmedlemmar tagit TBE sprutan till och med våran jycke DINO har fått sin beskärda dos av vaccinet.

Apropå det rådande regnet som strilar ned i ojämna formationer så får vi leva med det idag, för i morgon skall tydligen väder åter stabilisera sig? Sånt där vet man aldrig om man kan inte äns lita på meterologerna nu för tiden även solen har fläckar stundtals. I kväll har 2/3 delar beställt sushi medans den sista tredjedelen läs mig har beställt en calzone special den med räkor. Således tänker vi lyxa till återstoden av dagen, om en stund slår vi till med gofika en sorts förrätt som i det här fallet består av varsin smarrig wienerbrödsaktig vaniljkrämsbulle. Endast det bästa är gott nog. Som sagt det gäller att ligga på topp så länge det varar, för rätt som det är kan det komma en diff helt så där som man kanske inte riktigt hade räknat med?"

En av många små tankar: Livet kan vara enklare om den vill?

 "Livet är inte så där superenkelt som folk säger, livet skall inte vara enkelt heller predikade alltid min morfar som var en produkt från den gamla präktiga arbetarklassen. Livets små dilemmor kan vara alltifrån små sketna obagateller på maskrosnivår, till värsta djävla härvan ur ett jätte perspektiv. Själv kan jag ha åstakommit en ren och skär skandal så fort som jag har lyft upp ögonlocken från nattsömnen, eller om jag bara har gjort någonting som jag själv trodde var så djävla rätt och riktigt? Min morfar var till profession Verkmästare inom asfaltläggning en lagbas med järn i nyporna och hett asfalt i blodomloppet, tyvärr så speglade det av sig utanför jobbet till allas förtret. På nått sätt så synkroniserade vi ändå varandra till slut, jag som en rastlös stundtals omogen och partytörstande sökare och morfar som hade sin fasta kallhamrade principer och nåde dom så flyttade hans ställda skåp dom åkte på bannor utav guds nåde.

Kanske har ändå min uppväxt särpräglad mig till den jag är idag eller inte förvisso? Fortfarande söker jag dock efter det där som jag har letat efter i hela mitt liv, kanske finner jag det i morgon eller om 1000 år? Har faktiskt ingen som helst djävla aning? Så här på ålderns höst har man skaffat sig andra sidoperspektiv men grundsökningen förblir den samma. I mitt vaktmästaryrke skulle jag idag sätta upp en ny tv hos en boende vars gamla vägguppfasta flinta tv hade rasat i golvet med en djävla smäll. Den spontana glädjen som då uppstod när väl tvn var uppsatt på väggen är obetalbar, den lyckan önskar jag flera i min omgivning fick en chans att uppleva under sin livstid. I skrivandes stund går jag med min trötthet in i en nadra andning, fast jag bara har jobbat 2 heltidsdagar efter min över 5 månaders knäskada så är jag helt djävla trött och sliten."

En av många små tankar: Det där om självspelande pianon?

"Vissa tror att man är ett självspelande piano som automatiskt drar upp sig själv som en musikalisk duracell kanin? Det är man förvisso i 75 procent av fallen dom sista 25 procenten är man det inte och då är det så. Nu på ålderns höst får man lära sig att prioritera olika saker och ting vad som är viktigt och så vidare resten skiter man i. Nu gäller det att tänka på sig själv sitt fortsatta välmående så länge som det varar, och framförallt sätta familjen i första rum. Förr tänkte man på helt andra saker, men den tiden är förbi med vissa undantag? 

Värmen fortsätter dock att steka på fast idag har det varit sjukt kvalmigt, precis som om åskan hänger och dallrar i luften och bara väntar på sitt blixt och dunder. Fåglarna sjunger sin förtrollarande lovsång förutom fiskmåsarnas hemska brölanden medans grönskan exploderar i all sin fullkomlighet. Även den där överdjävla pollen florerar till dom känsligast förtret. Idag föresten på tal om annat så har man jobbat på sin första heldag på typ 5 månader men det kändes helt okej, så nu gäller det att hålla tummarna och tår på att knät håller fram till pensioneringen?