En av många små tankar: Det där om självspelande pianon?

"Vissa tror att man är ett självspelande piano som automatiskt drar upp sig själv som en musikalisk duracell kanin? Det är man förvisso i 75 procent av fallen dom sista 25 procenten är man det inte och då är det så. Nu på ålderns höst får man lära sig att prioritera olika saker och ting vad som är viktigt och så vidare resten skiter man i. Nu gäller det att tänka på sig själv sitt fortsatta välmående så länge som det varar, och framförallt sätta familjen i första rum. Förr tänkte man på helt andra saker, men den tiden är förbi med vissa undantag? 

Värmen fortsätter dock att steka på fast idag har det varit sjukt kvalmigt, precis som om åskan hänger och dallrar i luften och bara väntar på sitt blixt och dunder. Fåglarna sjunger sin förtrollarande lovsång förutom fiskmåsarnas hemska brölanden medans grönskan exploderar i all sin fullkomlighet. Även den där överdjävla pollen florerar till dom känsligast förtret. Idag föresten på tal om annat så har man jobbat på sin första heldag på typ 5 månader men det kändes helt okej, så nu gäller det att hålla tummarna och tår på att knät håller fram till pensioneringen?