En av många små tankar: Lagom är bäst i alla väder?

"Det är med en tudelad skräckblandad känsla som man går in i den sista skälvande sjukskrivningsperioden med halvtidsjobb, äntligen efter närmare 5 månaders frånfälle från jobbet på grund utav en komplicerad knäskada. I stort sätt så har man fått börja om från noll med att lära sig gå normalt, träna upp dom förtvinade musklerna dels jobba bort lite övervikt som man har skaffat sig i rullstolsläget. Den lyckligaste stunden under den här sjukt långa perioden var, när man fick lämna tillbaka rullstolen som jag blev sittandes i över 3,5 månad. Det var ett stort steg för mig, men såklart ett pyttelitet minimalistiskt steg för mänskligheten. Under den där tiden insåg man hur djävla hjälplös man egentligen var, och i stort sätt var jag helt beroende av frugans assistans. Men allting går även i detta högst primära läge.

Eftersom man bor i en region som av tradition har varit ett klassiskt gnällbälte av rang, där i stort sätt ingenting är bra typ för mycket eller för lite regn för mycket eller för lite sol. Det är nog här i gnällbältet som vi troligtvis har myntat det ursvenska ordet lagom är bäst? Att värmen tar och ger ser jag bland annat på min ulliga jycke Dino, som i stort sätt blir helt utslagen han om någon verkligen avskyr allt var värme heter. Jag kan förstå honom på ett sätt, personligen ligger jag inte lika länge nu i solen som förr i tiden då kunde man ligga och pressa större delen av dagen. Naturligtvis är man helt beroende av att omge sig med av vatten i alla former, utan denna ack så viktiga vätska står både människor och djur sig tämligen slätt."