En av många små tankar: Då dom många faktorerna spelar roll?

"En av många saker som irriterar mig är just varför man startar ett krig? Det kan vara många faktorer såsom makt galenskap ekonomisk vinning, eller så startar man ett bara så där? Trodde i all min enkla enfalt att mänskligheten var sjukt trötta på allt vad krig heter, med våld ond bråd död onödigt lidande och framförallt matriella skador och andra förluster. Tänk på vad det kommer att kosta att bygga upp Ukraina igen, troligtvis en astronomisk galen svindlande siffra? Tänk att vara ständigt rädd för att ett land helt plötslig invadera ditt älskade land som en oplanerad våldtäkt, det finns inget snällt att säga om krigshetsarna. Kom ihåg själv när man gjorde värnplikten det mesta var förstås en lek med gröna kläder, men när man moget läste emellan raderna fick man klart för sig det blodiga allvaret i kråksången. En officer sa att vi troligtvis inte skulle överleva mer än 8 minuter i fronten, det kändes ju stabilt att veta? Nu så här 40 år senare så har såklart vapenarsenalerna uppgraderas en aning, stragegierna har finslipats och armadan har förbättrats.

Det är som när relationsexperterna säger om tonåringarna, starta inte dom krigen ni inte kan vinna. Påbörja aldrig ett slag om ni inte har ett fullgott försvar. Förr i tiden gick man in i konflikter utan att förutse konskvenserna, nu på senare tider har man valt diplomatins gyllene väg för att på så sätt deala fram den bästa lösningen för båda parter. Man kan visst det lära gamla hundar sitta se bara på mig, som allt för många gånger har fått bita i det sura äpplet. Dels på grund av en inbyggd envishet kontra en fullskalig tjurskallighet utav guds nåde, dessa försmädliga faktorer har sänkt många skepp liknande Titanic. Nu för tiden går man inte längre huvudstupa rakt in i en glödande konflikt självmant, utan att ha fullgoda argument att kontra med annars så är det kört? Ibland lyckas det ibland går det rent åt helvete."