En av många små tankar: Livet kan vara enklare om den vill?

 "Livet är inte så där superenkelt som folk säger, livet skall inte vara enkelt heller predikade alltid min morfar som var en produkt från den gamla präktiga arbetarklassen. Livets små dilemmor kan vara alltifrån små sketna obagateller på maskrosnivår, till värsta djävla härvan ur ett jätte perspektiv. Själv kan jag ha åstakommit en ren och skär skandal så fort som jag har lyft upp ögonlocken från nattsömnen, eller om jag bara har gjort någonting som jag själv trodde var så djävla rätt och riktigt? Min morfar var till profession Verkmästare inom asfaltläggning en lagbas med järn i nyporna och hett asfalt i blodomloppet, tyvärr så speglade det av sig utanför jobbet till allas förtret. På nått sätt så synkroniserade vi ändå varandra till slut, jag som en rastlös stundtals omogen och partytörstande sökare och morfar som hade sin fasta kallhamrade principer och nåde dom så flyttade hans ställda skåp dom åkte på bannor utav guds nåde.

Kanske har ändå min uppväxt särpräglad mig till den jag är idag eller inte förvisso? Fortfarande söker jag dock efter det där som jag har letat efter i hela mitt liv, kanske finner jag det i morgon eller om 1000 år? Har faktiskt ingen som helst djävla aning? Så här på ålderns höst har man skaffat sig andra sidoperspektiv men grundsökningen förblir den samma. I mitt vaktmästaryrke skulle jag idag sätta upp en ny tv hos en boende vars gamla vägguppfasta flinta tv hade rasat i golvet med en djävla smäll. Den spontana glädjen som då uppstod när väl tvn var uppsatt på väggen är obetalbar, den lyckan önskar jag flera i min omgivning fick en chans att uppleva under sin livstid. I skrivandes stund går jag med min trötthet in i en nadra andning, fast jag bara har jobbat 2 heltidsdagar efter min över 5 månaders knäskada så är jag helt djävla trött och sliten."