Another brick in the wall?

Apropå, brickor i spelet. Så kan man kalla, min arma kropp. För en oansenlig, bricka i spelet? Men ändå betydlig, i vissa kretsar. En köttig pjäs, som flyttas fram och åter. Oavsett, om jag vill det eller ej? Till punkterna A och B, ibland till mellanlandet punkt C. En sorts, human lös avskrädes plats. Där alla möjliga, och omöjliga klientel samlas. För att värma upp. Inför ett oengagerat, uppsamlingsheat för B-laget.

Min pjäs, kan tyckas oviktig i sammanhanget? Alla är vi, nån sorts kugge? Ett rörligt element, än så länge? Så länge, det varar? Men det är bara, som det verkar? I själva verket, är jag en överlevande outsiders. Enligt min utsago. Som en kameleont. Som anpassar sig i alla, möjliga sammanhang.

Appendix, good bye!

Idag, så har jag minimerat min dag. Komprimerat den. Det vill säga, jag har krympt min dag. Som i en, tändsticks ask storlek. Snarare, ett frimärkes blotta areal. Trollat bort, alla lösa delar. Kapat av appendixet. Ni vet den där, obetydliga grejen? En slaktare, hade säkert utryckt det som. Att kapa av, det man inte behöver.

Göra det bästa, av det som finns kvar. Det som finns? Är som en, grisknorrs volym. En sjukt, logisk tanke. Summa summarum. På det stora hela, kan man säga att. Mellan pekfingret, och tummen? Att min dag, har fyllt sin kvot. Gott och väl. På alla, sätt och vis.

Silly Billy, och resan till Mars.

Konstigt? En gång i världen. Drömde jag om, att få åka till Mars? Herregud, jag måste ha varit sjuk? Silly Billy? Vem, drömmer om sånt? Vad har jag, där att göra? Va fan! Törs inte, berätta för nån drömtydare? Den skulle bara, ringa efter ambulansen. Pling plong taxin. Ni vet? Vad jag vet, så betalar folk svindyra pengar. För att få sin biljett, till Mars? Packad och klart! Herregud, vilka sjuka jävlar.

Grejen är den. Att resan dit, är sponsrad av miljardärer. Med eget vinstintresse. Men resan hem, får dom bekosta själva. Snacka om, att åka dit på en nit. Så det bara sjunger, om det. Hem kommer man alltid? I vanliga fall. Törs man inte säga, i det här fallet.

När världens, inte blev ensam?

Ett tag trodde jag? Att jag var världens, längsta och smalaste man. I bra ljus, kunde man utan problem. Räkna mina revben, på 100 meters håll. Annars var jag. En blinkande fyr, långt över alla andra. Vid kurragömmalek. Var flaggstången, ett perfekt gömställe. Där bara mitt, långa yviga hår. Röjde min plats.

Sen stötte jag, på en skön lirare. Som både var, längre och smalare. Sen den stunden. Kände jag mig inte, ensam i världen längre. Hade plötsligt, fått en jämlike .En dag, under en jävligt het stund. Under mitt, sommarjobb i Skåneland. När jag hackade, dessa hatade rovor. Visste jag, att långa människor. Inte var varken, sämre eller bättre. Än alla andra. Kände mig, trots allt lyckligt lottad.

Om jag hade pengar? Tra-la-la-la.

Eftersom jag är en tänkare? Så undrar jag ibland? Vad jag skulle, ha blivit. Om jag nu inte, hade blivit det jag är idag? Hade jag nu haft, rika föräldrar. Bättre möjligheter, bättre utbildningar, mera sociala verktyg. Ett stabilt yttre inre. Då hade jag, kanske blivit kärnfysiker? På nåt labb i fjärran? Nja, det verkar tråkigt.

Är nog inte, tillräckligt nördig? Varför inte meteorolog, på nån flashig tv studio? 50/50 diskussioner. Tja? Allt är bara, breda spekulationer. Kanske var det bara, en mening att jag blev vaktmästare? Om detta, vet vi ingenting om?

Dino, jycken som briljerar!

Min jycke Dino. Han är en klassisk, mamma springare. Som följer efter, dom kvinnliga medlemmarna i min familj. Med mig, så undrar han om han får vara likadan? Som hos den, kvinnliga delen. Det får han förvisso vara. Bara han gör, som han blir tillsagd. Ibland växer han mentalt. Då glänser han till, och når högre än IQ fiskpinne statusen.

Annars, så inbillar jag mig. Att min jycke Dino. Är överintelligent? Kanske, bara en känsla? När vi är ute, och knallar. Bryr han sig föga. Ibland, läser han mitt undermedvetna. Precis, som han vet om mitt nästa steg? Det finns säkert, tvåbenta varelser. Som är betydligt dummare?

Bara om måndagar talar?

Äntligen, kom så måndagen? Som vi har väntat? Eller inte? Hur som helst, så blir inte veckan. Fulltalig, om inte måndagen finns med. Det bara är så. Sen, kan man tycka vad man vill. Om just, den dagen? Alla har vi, något att relatera till. Just den dagen. På gott, och ont? Kanske är det, så att. Den som, skapade jorden? Kanske gjorde det, på just en måndag? Vad vet jag?