Få del, utav glädjedödarens prognoser?

Känner mig, för övrigt. Ganska så, priviligierad. Mina problem, är inte större. Än att man, kan lösa dom. Det kan, gå fort? Alternativt, långsamt? Det beror, helt och hållet på läkningsprocessen? Hur som helst, kan jag såklart inte jobba. Då jag, är 100 %, beroende av friska snabba ben. Upp och ned, i trappor. Och så vidare. Herregud, det finns dom. Som har det, långt mycket värre? Än vad, jag har. På så sätt, är jag ytterst priviligierad. Nog om detta! Idag, har vi bara några få minusgrader. För första, gången på länge. Men mer snö, väntas in. Allt enligt, glädjedödarnas prognoser. Svenska regeringen, håller på att stänga ned vårt samhälle. Enheter, för enheter slås igen. Bara det absolut, nödvändigaste hölls öppna. Problem blir, det där sportlovets inverkan? På den, slutgiltiga svenska lookdownen.

När alla bitar, faller på plats?

Tja, en gång för alla! Jag fick en tid, hos en sjukgymnast på fredag. Den personen, skall undersöka mig. Om jag, överhuvudtaget skall gå till en läkare? Bedömer, den där sjukgymnasten. Att så är fallet? Då är det, på det viset? Så går det till. Vi får se? Tar en dag, i sänder. Det blir bäst så. Har efter mycket möda, och stort besvär. Släpat omkring, både mig och jycken. På den, traditionella morgonpromenaden. Där både, ettan och tvåan avklarades. Vilket ger, ett visst lugn? Nu faller alla, bitar på plats. Och dagen, kan börja utveckla sig. Precis, som jag vill ha den. Just för tillfälligt, kan jag inte göra? Mycket mera än, att vila mig? Att avlasta, mitt friska ben. Som får ta, alla smällarna. Herregud, om ett par dagar? Är jag tillbaks, till mitt gamla friska jag igen.

En fettisdag, utan större moral?

Min tisdag, börjar närma sig slutet? Blott, en obestämd tidsrymd kvar? Mellan tummen, och pekfingret. Mellan den perioden, kan det mesta hända? Eller inte ske? Man kan dö? Man kan, leva upp? Man kan bli, pånyttfödd? Skiljas, giftas bort? Bli sjuk, bli frisk? Whatever? Som sagt, vet man inte ett spår? Om vad, ens framtid. Har i sitt sköte? Ärligt talat, vill vi veta det? Kanske, kanske inte? Hade lovat, mig själv? Att inte, äta någon semla. Denna fettisdag? I stället, så åt jag två? Vilket bekräftar, att min moral. Är långt, under vattenlinjen. Faktiskt, så jävla bottenlågt.

Som en, självspelande vaktmästare?

Som vaktmästare. Känns det som, om man alltid är i händelsernas epicentrum? En stundtals, mäktig känsla. Man rycker, i lite trådar? Lite där, lite här? Sedan får man se, vems trådar det är? Oftast, vet man det? Men ibland, rycker man i överraskningarnas trådar? Då kan, allt hända? Allt, mellan himmel och jord. Även allt, däremellan fågel. Fisk, och mittemellan. Om man, ser min yrkesroll. På ett högre plan, än så? Då är man som pilot, på en rymdfärja. Som har, kopplat in autopilot. Som ett, självspelande piano. Gör den sina, uppdrag till ljuv musik. Som en ständigt, spelande schlager. Som nöts, om och om igen. Ungefär så, ser jag på mitt uppdrag. Som en modern ninja, i verkligheten. Typ så!

Om profeter och dylikt?

Det kanske, är så att. Man inte blir, profet i sitt hemland? Åtminstone, inte på den här sidan? Men skam, den som ger sig. Trägen vinner, är en sann måttstock. Hur som helst, går jag runt. Med min jycke, låtsar som om det regnar? Fast det, gör det ju inte. Min dotter, har nyligen opererats i munnen? Vilket, inte är så himla skojigt. Hon, är lik sin fader på den fronten. Det blåser aldrig , för hårt på toppen. Man viker inte, en tum på den avdelningen. Den ståndaktiga soldaten. Står cementerat kvar, på sin plats. Kvällen, börjar närma sig. I min region. Vilket påverkar, även mig. Att kura ned, sig i soffan. Och invänta kvällens shl match.

Clownen, i kungariket Ekman!

Känns konstigt? Att vara hemma, från jobbet. Man är ju, liksom inte van. Man har varken, feber, corona, harpest eller dylikt. Det enda, som man har. Är en satans, värk i benet. Sånt, räknas kanske också? Hur som helst. Är det, som räknas för mig. Hälsan, går före allting annat. Har precis, varit ute med jycken. Ett sorts, mandomsprov? På sätt, och vis. Det ena benet, släpar det andra framför sig? Det måste, ha sätt lustigt ut? Man kände sig, som värsta clownen? Alltid, roar det någon? Nu har jag gjort, min plikt. I kungariket Ekman? Nu får, alertare individer ta över. Återstoden, utav dagen.

En 60 plussares resa!

Mitt liv, som 60 plussare? Tja, det är som en naturlig fortsättning. På mitt, liv innan. En ständig resa, som inte slutar. Förrns det, definitivt slutar? På riktigt. Vilket det, gör en dag. Oavsett, om vi gillar det eller ej? I mitt fall, ett ständigt sökande. På vad, det nu är? Kan i princip, vara vad som helt? Om minst 5 år, i bästa fall? Plus, minus noll? Om jag , lever då? Det vete fåglarna? Går jag in i, nästa steg i livs processen. Ett steg, som kallas för pensionering. Ett sorts tillstånd. Som kan vara ett, vakuum mellan tidigare jobb. Samt livet efter? En plats, där man försöker. Hitta sin, egna position. Som nu kommer att, gälla tills vidare? Vissa, kanske aldrig hittar den?